Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hummer (kräftdjur) - Hummerfiske - Hummerheim, Alexander - Hummerkupa - Hummerodling - Hummertina - Humor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMOR
efter o. 24 dygn — har larven en längd av 16 mm
och nästan samma form som den utbildade h. Den
börjar nu småningom övergå till liv vid
bottnen. N.Rn.
Hummerfiske. I Sverige fiskas hummer
huvudsaki. i tinor (kupor) av särskild konstruktion.
Stommen av dem utgöres av ”bågar” och
”käppar”, vilka äro klädda med nät. I vardera ändan
finnes en ingång och upptill ett lock för fångstens
urtagning. Tinan är fästad vid ett tåg, i vars
ända är anbragt ett trästycke, våle, som flyter i
vattenytan. För att locka hummern in i tinan
anbringas i denna fiskbitar som agn. Tinorna
sättas en och en men ibland i länk. I mycket ringa
utsträckning fångas hummer på garn och har
förr även tagits med tång. Hummern förvaras i
sumpar, till dess den skall avsättas. Den säljes
levande el. kokt, i förra fallet vanl. med klorna
ombundna el. muskeln till den rörliga leden
ge-nomstucken. — Hummertillgången i Sverige
visar under de senaste 35 åren visserligen
årliga växlingar men har i stort sett hållit sig
ganska konstant. 1938 uppgick fångsten till c:a
195,000 kg (c:a 500,000 stycken). S.å. importerades,
huvudsaki. från Norge, 235,603 st samt
exporterades 109,723 st. Är 1947 var fångsten 211,370
kg. — Enl. fiskeristadgan är h. förbjudet fr.o.m. 15/?
till kl 6 f.m. första söckendagen efter 14/s, genom
särskild förordning inom Norrvikens fögderi fr.o.m.
15/e till kl. 6 f.m. första söckendagen i okt.
Hummer, som i längd från spetsen av pannhornet till
fasta kanten av mellersta stjärtfenan ej håller 21
cm, får ej fångas. — I Europa är h. av betydelse
framför allt i Norge, Skottland och Irland.
Mycket betydande h. idkas i USA, Newfoundland och
Canada, där hummer i stor utsträckning inlägges
som konserv. Jfr Hummerodling. N.Rn.
Hummerhielm, Alexander Magnus,
friherre, krigare (1643—1723), tjänade sig under
skånska kriget upp till ryttmästare, blev 1692 major,
1701 överste för adelsfanan, deltog i Karl XII:s
ryska och polska krig, blev 1704 generalmajor men
tog 1708 på gr. av sjuklighet avsked. H. blev
under skånska kriget särsk. bekant som en energisk
och duglig motståndare till friskyttarna. Under
stora nordiska kriget blev H. 1702 vid Druskieniki
i Litauen överfallen av en betydligt överlägsen
styrka och tillfångatagen. Utväxlad 1704 deltog
han därpå bl.a. i slagen vid Punitz och Fraustadt.
En av H. under skånska kriget förd dagbok är
tryckt i S. Loenbom, ”Anecdoter om
namnkunniga och märkwärdiga swenska män”, 1 (1770), en
annan från 1707—08 i ”Karolinska krigares
dagböcker”, 10 (1914). P.S.
Hummerkupa, se Hummerfiske.
Hummerodling går ut på att uppföda
hummer-ynglet under dess planktoniska liv. På gr. av stora
tekniska svårigheter har h. ännu ej fått
allmännare spridning. Det är blott i Amerika, Holland
och Norge h. regelbundet bedrives. På den
norska anstalten vid Flödevigen tillgår h. på följ. sätt.
Rombärande humrar anskaffas och placeras i
kläckningslådor, blott en i varje. De matas med
färsk fisk. Kläckningslådorna måste hållas väl
rena. Äggen kläckas, och larverna föras av
strömmen ned i en uppsamlingslåda, varifrån de
överföras till uppfödningsbassängerna, som äro för-
Hummertinor.
Ur N. J. Nilsson, ”Västkust”.
sedda med ett särskilt system för
vattengenomströmning. Larverna matas varannan timme
dygnet om med söndermald oxlever, då och då
tillsatt med kött av krabba. Man har i genomsnitt
uppnått, att 34 °/o av larverna utvecklats till
bottenstadiet. De utsläppas därefter i havet. I
Bohuslän har under senare år en enkel form av
h. bedrivis, i det att romhumrar uppköpts och
lagrats och, när fridlysningstiden inträtt, åter
utsläppts, så att den på så sätt räddade rommen
får kläckas under naturliga förhållanden. N.Rn.
Hummertina, se Hummerfiske.
Humor (från eng. humour, av lat. humor, vätska;
se nedan) begagnas vanl. i betydelsen skämtsamt
lynne, skämtlynne, sinne för skämt el. skämtsam
framställning i allm. men har i psykologiskt och
estetiskt avseende blivit använt i mera speciell
betydelse. Psykologiskt betecknar h. en
själsläggning, ett temperament, som kännetecknas av
benägenhet att uppfatta livets skiftande
företeelser, särsk. dem som vittna om tillvarons
ofullkomlighet, på ett sätt, som betonar det löjeväckande,
det komiska, men som samtidigt yttrar sig i
förståelse för det bristfälliga och det felande. Det
blir fråga om en blandning av skämt och allvar,
glädje och allvar, varvid de båda elementen stå i
ett fruktbart spänningsförhållande till varandra. H.
kan också yttra sig i en särskild förmåga att
behandla allvarliga ting och spörsmål på ett
skämtsamt sätt. H. står nära och kan lätt förväxlas med
komik, satir och spiritualitet, från vilka den skiljes
genom att den i främsta rummet hör samman med
människans känsloliv, under det att de andra ha
sina rötter i förståndslivet. Under det att
satirikern endast driver gäck med andra, kan
humoris
SU 13.
30 —• Red. avsl. 27/s 49.
— 929 —
— 930 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
