Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humor - Humorada - Humoral - Humoralpatologi - Humor aqueus - Humoresk - Humorist - Humor vitreus - Humperdinck, Engelbert - Humphreys, Eliza Margaret - Humulus - Humus, Humussyror - Humusteorin - Humusämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMUSÄMNEN
konster, särsk. de bildande konsterna, främst
teckningskonsten, i nyare tid vanl. i nära kontakt med
skämtpressen. Även inom musiken kan h.
uppträda liksom i dansen och filmen (Ch. Chaplin).
— Litt.: W. M. Thackeray, ”Lectures on English
humourists” (1853); Th. Lipps, ”Komik und H.”
(1898, ny uppl. 1922); H. Bergson, ”Le rire” (1900;
sv. övers. 1910); F. Baldensperger, ”Les definitions
de 1’humour” (i ”Études d’histoire littéraire”,
1907); Y. Hirn, ”Det estetiska lifvet” (1913); N.
Söderblom, ”H. och melankoli” (1919); F. Th.
Vischer, ”Ästhetik” (2 Aufl., 6 bd, 1922—23); J. G.
Lawson, ”The world’s best humorous anecdotes”
(1923); O. Holmberg, ”Inbillningens värld”, 2
(1929—30); P. G. Wodehouse, ”A century of
hu-mour” (1934); S. Leacock, ”Humour, its theory
and technique” (1935), ”Greatest pages of
American humour” (1936); A. A. Thomson, ”Written
humour” (s.å.); L. Copeland, ”The world’s best
jokes” (1941); H. Åkerhielm, ”H. från hela
världen” (1943); P.-E. Lindorm, ”Svensk h. under 100
år” (1948); S. Ossiannilsson, ”Skånsk h.” (s.å.); C.
Krause, ”H. der Antike” (s.å.). E.
Humorada [omåra’Öa] (spa.), diktart, se de
Cam-poamor, R.
Humora’l (av lat. humor, vätska), om
biologisk företeelse, som utspelar sig i
vätskesy-stemen i mots. till sådan, som utspelas inom
cellerna (cellulär). Den äldre medicinen var
till stor del humoralpatologisk; först med
Vir-chows insatser under senare hälften av
1800-talet blev patologien väsentligen cellularpatologi.
Senare upptäckter inom medicinen ha i mycket
betytt en rehabilitering av humoralpätologien, om
också det cellularpatologiska skeendet fortfarande
tillerkännes en dominerande roll. Man har t.ex.
kunnat visa, att om ett uttaget grodhjärta med
vidhängande vagusnerv får arbeta i en
näringslös-ning och man retar nerven, slår hjärtat
långsammare; om man nu överför en del av vätskan från
detta hjärta till ett annat hjärta, där nerven ej
retas, slår också detta långsammare. Vid
nervretningen har m.a.o. i hjärtat bildats ett ämne,
som får det att ändra sitt tempo. Fenomenet, den
s.k. humorala transmissionen av nervimpulsen,
visades först av Loewi och har senare studerats
särsk. av Dale och medarbetare. Man antager,
att den frigjorda substansen utgöres av
acetyl-cholin el. ett därmed nära besläktat ämne, och
man har gjort troligt, att samma fenomen utspelas
vid nervimpulser till skelettmuskulaturen. A-U.
Humoralpatologi, den lära, som i mots. till
cel-lularpatologien* anser kroppens hälsa och
sjukdom (se även Humör) bero på om kroppens vätskor
el. ”safter”, humo’res, äro riktigt el. felaktigt
blandade. Redan Hippokrates, och efter honom
Galenos, lärde, att kroppen hade 4 safter, blodet, som
stammade från hjärtat, slemmet, som kom från
hjärnan, den gula gallan från levern och den
svarta gallan från mjälten. Vid abnorm blandning
stockade sig och förhårdnade dessa vätskor, en
dyskrasi* uppkom. På så sätt uppkommo katarrer,
bulnader, svulster o.s.v. Huvudsakligast genom
åderlåtningar, avförings- och kräkmedel sökte
man få dessa stockningar att upphöra. I
betydligt förändrad form finner man denna h. ännu i
förra årh. i Rokitanskys* dyskrasilära. T.Hn.
Humor aqueus [ak’v-], anat., se Kammarvatten.
Humoresk’, humoristisk berättelse el. dikt; mus.,
namn på instrumentalstycke av muntert innehåll
och lätt, lekande rörelse.
Humorist’, person med framträdande sinne för
humor; särsk. om författare.
Humor vit’reus, anat., se Glaskroppen.
Humperdinck [hom’-], E n g e 1 b er t, tysk
tonsättare (1854—1921), studerade i Köln och
München, lärde i Italien känna R. Wagner, följde denne
till Bayreuth, där han
deltog i fullbordandet
av Parsifal-partituret
och mottog starka
intryck för sin fortsatta
utveckling; ledde 1900
—20 en
mästerskaps-skola för komposition
vid akad. i Berlin. H:s
mest berömda verk är
sagooperan ”Hans och
Greta” (1893), där den
wagnerska myten
förvandlats till
sago-stoff; med sin äkta,
folkliga naivitet och
ypperliga melodik och instrumentering utgör detta
verk den första stora framgången inom tysk
efterwagnersk opera. H:s följande verk
”Kungabarnen” (som melodram 1898, som opera 1910; i
Stockholm 1926), ”Die Heirat wider Willen” (1905),
”Gaudeamus” (1919) m.fl. ha ej nått samma
popularitet. H. skrev även scenmusik till en rad
skådespel, körballader, sånger, en stråkkvartett m.m.
— Litt.: O. Besch, ”E. H.” (1914). [FSUG.Hsm.
Humphreys [hEm’friz], Eliza Margaret,
f. Gollan, engelsk författarinna (d. 1938), g. 2) m.
W. Desmond H., började sitt författarskap som
20-åring och utgav under pseud. Rita ett 60-tal
romaner och novellsaml., skådespel och
essäböcker, vanl. med erotiska motiv, hämtade från
engelska societetskretsar. H:s arbeten vunno stor
popularitet även utomlands: flera av hennes
böcker äro övers, till sv. Självbiogr. ”Recollections
of a literary life” (1936) med inledn. av Philip
Gibbs. E.
Hum’ulus, växtsläkte, se Humle.
Humus, Humussyror, se Humusämnen.
Humusteorien, bot., se Assimilation, sp. 599.
Humusämnen (till lat. hum’us, jord; adj. h
u-mös), organiska ämnen med amorf struktur. Till
sin natur äro de kolloider. De bildas genom
långsam nedbrytning vid fritt lufttillträde
(förmult-ning*) el. vid minskad el. helt avstängd
syrgas-tillförsel (förtorvning*) av växternas organiska
beståndsdelar, till stor del genom lägre
organismers medverkan. Utgångsmaterialet består
sålunda till större delen av kolhydrater, ss.
stärkelse och cellulosa, samt ligninsubstanser. Allt
efter temp., fuktighet, markreaktion och
medverkande organismer bildas produkter med sur
(humussyror) el. neutral karaktär (humusämnen). På
gr. av de olika miljöfaktorerna, varierande
utgångsmaterial samt de resulterande produkternas
kolloidala natur har man ännu ej lyckats
klarlägga processerna i nedbrytningsförloppet el.
uppklara h:s kemiska sammansättning och
konstitu
— 933 —
— 934 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
