Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humusämnen - Humör - Humös - Húnaflói - Hunahals - Hu-nan - Hund (hanhund) - Hund (teknik) - Hund, Friedrich - Hundapor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMÖR
tion. Svensken S. Odén, som ingående studerat
dessa ämnen, har indelat humus- el. h u m i
n-syrorna i: a) humussyra (i inskränkt
betydelse), svårlöslig i vatten men lätt att
disper-gera, olöslig i alkohol, bildar med alkalier lösliga
salter. Färg brun—brunröd, b)
hymatome-1 a n s y r a, svårlöslig i vatten, dispergeras lätt,
lös-lig i alkohol och alkali. Salter med andra baser
än alkalier svårlösliga men dispergerbara. Färg
brun—gulbrun, c) fulvosyra, bildar verkliga
vattenlösningar, löslig i alkohol och alkali, salter
lättlösliga. Färg guldgul—blekgul. — De
neutrala h., tidigare benämnda bl.a. h u m i n och
u 1 m i n, ha ansetts vara anhydrider av
humussyrorna. Varken deras empiriska formel,
molekylvikt el. konstitution äro uppklarade.
Humussyrorna synas i allm. hålla 50—60 °/o kol, resten består
av syre, väte och en ringa mängd kväve. Man
antar numera, att en del bensolkärnor ingå i
molekylen. Man har påvisat karboxyl- (COOH),
fenol- (OH), metoxyl- (OCH3) samt karbonyl- (CO)
grupper däri. Humussyrornaa sura karaktär
(avgivande av vätejoner) är kla: , vilket bl.a. ger sig
till känna genom upplösning och urlakning av
kalk-och järnföreningar i mark, där de förekomma
(bleksand). — I kallt och fuktigt klimat el. vid
ringa lufttillträde anrikas den organiska
substansen till torv, vilket i senare stadier för till
bildning av brunkol—stenkol—antracit under successiv
ökning av kolhalten. Kemiska
genomsnittsanaly-ser visa (i °/o på vatten- och askfri substans):
Material Kol Väte Syre Kväve
Trä 50 6 43 I
Torv 58 5.5 34,5 2
Brunkol 70 5 24 0,8
Stenkol 82 5 12 0,8
Antracit 94 3 3 —
På torrare mark i kallt klimat anrikad humus
kallas r å h u m u s och har starkt sur karaktär
och markförsämrande verkan genom bildning av
podsol. Genom kalkning samt genom bearbetning
med plog och harv, vilket ökar lufttillträdet, kan
råhumusbildning motverkas. Råhumusbildning är
i Sverige mycket vanlig, i sht i barrskogar. —
Mull el. mild humus har ej syrakaraktär
utan är neutral och bildas i neutral el. alkalisk
miljö. Den är en viktig beståndsdel i
åkerjordarnas matjordsskikt, där den genom sin kolloidala
karaktär verkar fasthållande på kalium- och
am-moniumjoner. — En speciell form av h. är dop
p-1 e r i t, vilken betraktas som ett kalciumsalt av
humussyror. Den anträffas som en svart,
matt-glänsande impregnering i mineraljordar under
uttorkade kärr. — Litt.: S. Waksman, ”Humus”
(1938). Mhn.
Humö’r (fra. humeur-, se Humor), sinnesstämning,
lynne*. — Enl. humoralpatologiens
föreställningssätt ansåg man även h. bestämt av blandningen av
de 4 humo’res el. kroppsvätskorna (jfr uttrycket
”vara vid goda, vid dåliga vätskor”). Se
Humoral-patologi.
Humö’s, se Humusämnen.
Hünafloi [ho’naflåui], bred vik på Islands n.
kust.
Hunahals, borg i Halland, på en halvö längst
in i Kungsbackafjorden. H. uppfördes på 1290-
talet, förmodligen av greve Jakob av Halland, och
nämnes f.g. i en urkund från 1292. 1294 och 1305
belägrades H. av Erik Menveds trupper. H. torde
ha blivit förstört täml. snart. — I början av
1930-talet gjordes utgrävningar på platsen av A. Tell.
Själva borgen har legat på en 15—16 m hög kulle.
Kring den centrala byggnaden har funnits en
ringmur, 1,70 m tjock. Utanför denna påträffades
ytterligare några husgrunder. De
försvarsmöjlig-heter, som naturen erbjöd i form av klippbranter
och sanka strandängar, hade utnyttjats och
kompletterats med vallar och vallgravar. I.An.
Hu-nan [/o-] (”s. om sjön”, d.v.s. Tung-ting-hu),
provins i mell. Kina, på s. sidan av Yang-tsi-kiang
och kring floderna Siang-kiang, Tsü-kiang och
Yüan-kiang, som utfalla i Tung-ting-hu; 205,890
km2; 28,1 mill. inv. (1947). Huvudstad Chang-sha.
H. är till större delen bergigt med i s.v.—n.ö.
strykande höjdryggar. Endast i n. förekomma
jämnare områden kring Tung-ting-hu. Här och i
de mot sjön konvergerande dalgångarna bedrives
ett rikt givande jordbruk; i sht produceras ris,
som upptar över V3 av den odlade arealen.
Betydande teodling i s., främst i Siang-kiangs dalgång
(Kinas bästa te). H. har stora och värdefulla
stenkolsförekomster, särsk. i Siang-kiang-bäckenet,
vilka dock ännu utnyttjas endast för det lokala
behovet (produktion 1940 1 mill. t). Dessutom
finnas tenn, bly, tungsten, kvicksilver, svavel, zink
och antimon, av vilket sistn. H. lämnar över
hälften av världsproduktionen. [S.JP.Hn.
Hund, hanhund, i mots. till hynda, tik.
Hund, tekn., låg, fyrhjulig, lindragen vagn för
transporter av massgods på ett brant lutande
spår. H. användes vid uppfordring av malm ur
gruvor med donlägiga schakt, för uppfrakt av
råmaterial till chargeringsplanet vid schaktugnar
(t.ex. malm till masugnar, kalksten till kalkugnar,
bränsle till gasgeneratorer) och vid andra
tekniska processer, som skola matas med
utgångsmaterial från en högt belägen punkt.
H.-uppfordringen är i regel automatiserad, och
möjligheten att lätt ordna fyllning och tömning av h.
ger denna typ av transportanordning i många
fall företräde framför hissar. Även hissar kunna
förses med en h.-liknande korg, som vid gruvor
benämnes s k i p. L.Vr.
Hund [hont], Friedrich, tysk fysiker (f.
1896), efter studier i Marburg och Göttingen e.o.
prof, i Rostock 1927, ord. prof, där 1928, i Leipzig
1929. H. har inom atomfysiken utfört
grundläggande arbeten över atomernas spektra och deras
systematik och visade bl.a., hur man på grundval
av vektormodelluppfattningen kunde härleda
atomspektra. Senare har H. i flera arbeten även
behandlat teorien för molekylernas och deras
spektras byggnad. H. har bl.a. förf.
”Linien-spektren und periodisches System der Elemente”
(1927) och ”Allgemeine Quantenmechanik des
Atom- und Molekülbaues” (i ”Handbuch der
Physik”, utg. av H. Geiger & K. Scheel, 24:1, 2
j Aufl. 1933). Re.
Hundapor, markattlika apor,
Cercopi-the’cidae, fam. av överfam. smalnäsapor, omfattar
alla Gamla världens apor, som sakna upprätt gång
och vid rörelse på marken stödja på hela handen
— 935 —
— 936 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
