Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hurriter, churriter - Hurst, Fannie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURST
flertal hurritiska stater, ofta under ledning av
indoeuropeiska furstesläkter. Om åtskilliga av
dessa stater (bl.a. Jerusalem) ge de berömda
Amarnabreven upplysningar, och ännu i GT
finnas spår av h. De kallas där horéer och
lokaliseras till Edom (i Mos. 14:6; 36:20 ff.; 5
Mos. 2:12). Den förnämsta hurritiska
statsbildningen var emellertid det betydande riket M
i-t a n n i* i övre Mesopotamien, som vid mitten
av 2:a årtusendet f.Kr. var Främre Asiens
ledande stormakt. De hurritiska staterna blevo
icke länge bestående. I Palestina och Syrien
gjordes de av den i8:e dynastiens stora faraoner
till egyptiska vasaller, och det hurritiska
folkelementet dukade snart under för de ånyo
framträngande semiterna (israeliter och araméer).
Mitanni självt måste först ge vika för hettiterna
och erövrades slutl. o. 1250 f.Kr. av Assyrien.
H. voro sålunda vid 2:a årtusendets slut åter
försvunna från de vidsträckta områden de tagit
i besittning. I länderna kring Van-sjön synas
de emellertid ha funnits kvar, och här uppstod
o. 1000 f.Kr. i riket U r a r t u* en ny betydande
statsbildning, som torde ha byggt på traditioner
från h:s glanstid.
Att bestämma och bedöma h:s kultur är
ytterst svårt. Den hurritiska perioden är en av
de dunklaste i Främre Orientens äldre historia,
källmaterialet är synnerligen magert, och
forskningen har eg. först på 1930-talet börjat få ett
fastare grepp om hithörande problem. H. voro,
då de framträdde, ett ganska primitivt bergfolk,
och det är därför helt naturligt, att deras
kultur starkt påverkats av den äldre babyloniska
högkulturen. De ha sålunda tillägnat sig
kilskriften, låt vara, att kilskriftsdokument på
hur-ritiskt språk hittills icke påträffats i större
antal; dock finnas t.ex. fragment av det
babyloniska Gilgamesj-eposet i hurritisk övers.
Utmärkande för Mitanni och flera hurritiska
småstater i Syrien och Palestina var, att furstehusen
och det härskande samhällsskiktet voro av
indo-europeiskt ursprung, närmast besläktade med de
äldsta indierna, medan befolkningens flertal
utgjordes av h. Men att utreda, vilken roll detta
indoeuropeiska element spelat för h:s historiska
och kulturella insats, är ännu så länge omöjligt
utom på ett område. H. voro ett krigarfolk, och
deras militära framgångar berodde på
utnyttjandet av hästen och den lätta stridsvagnen, vilka
i samband med den hurritiska expansionen
infördes i Orientens kulturländer och där i grund
omgestaltade såväl stridstekniken som
samhällenas sociala struktur. Hästen och stridsvagnen
äro säkerligen indoeuropeiska element i h:s
kultur. Det bevisas t.ex. av terminologien i en
bevarad hippologisk traktat, påträffad i Bogazköi
men författad av en man från Mitanni. Det
egentliga hurritiska elementet framträder
tydligast i religionen. Huvudgudar voro
åskguden Tesup och solgudinnan Chepat. En annan
ofta nämnd gudom är Kumarpi (Kumarwe), som
kallas gudarnas fader. Dessutom hade h.
övertagit ett flertal semitiska gudar, och i
kungarnas av Mitanni edsformulär anropas en rad
kända indiska gudar, Indra, Mitra, Varuna och
tvillinggudarna Nasatyas. — Kännedomen om
Hurritisk dubbelstaty från Tell Halaf.
h:s litteratur är ytterst bristfällig; de
synas emellertid ha haft en ganska betydande episk
diktning. — Även h:s konst är ännu
otillräckligt känd. Tidigare brukade monumenten från
det hurritiska området behandlas tills, med den
hettitiska konsten, och först på senare år har
forskningen börjat särskilja dessa båda
konstområden, varvid också h:s insatser börjat
framträda med större tydlighet. Det har härvid t.ex.
visat sig, att det kända senhettitiska s.k.
chilani-huset sannolikt övertagits från h., liksom över
huvud taget h:s konst spelat en mycket stor roll
för den senhettitiska konsten i Nordsyrien. Den
bästa föreställningen om den hurritiska konsten
ge de rika fynden från den nordmesopotamiska
orten Tell Halaf, även om dessa äro yngre än
den hurritiska tiden i egentlig mening. — H:s
historiska insats kan icke bedömas enbart
utifrån de otillräckligt kända hurritiska
monumenten. Deras största betydelse ligger fastmera däri,
att de utövat ett så djupgående inflytande på
de områden och folk, som berördes av deras
expansion, främst då hettiterna och den stat,
som efterträdde h. som den ledande maktfaktorn
i Mesopotamien, näml. Assyrien, vars hela
statliga och kulturella liv genom h. fick en ny och
från de övriga semitiska samhällsbildningarna
avvikande struktur. — Litt.: M. v. Oppenheim,
”Der Tell Halaf” (1931); A. Moortgat, ”Die
bildende Kunst des Alten Orients und die
Berg-völker” (1932); A. Götze, ”Hethiter, Churriter
und Assyrer” (1936); A. Ungnad, ”Subartu”
(s.å.); R. T. O’Callaghan, ”Aram Naharaim”
(1948). k.h.
Hurst [ha’st], Fannie, amerikansk
författarinna (f. 1889). Efter universitetsstudier
verkade H. som journalist och lärarinna och
debuterade 1914 som skönlitterär förf. Hon har bl.a.
utg. novellsaml. ”Just around the corner” (1914),
”Every soul hath its song” (1916), ”Gaslight
sonatas” (1918), ”Humoresque” (1919), ”The
ver-tical city” (1922), ”Song of life” (1927),
”Proces
31 — Red. avsl. 28/9 49.
— 961 —
— 962 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
