Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hurst, Fannie - Hurter & Driffield - Hurtig, 1. John - Hurtig, 2. Karl - Hurtig, 3. Mansfield - Hurts - Hurukufåglar - Hurum, Alf - Hurumlandet - Hurva - Hurwitz, Adolf - Hus - Hus (fiskart) - Hus (fiskläge) - Hus, Jan (Johan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURTER & DRIFFIELD
sion” (1929) och ”We are ten” (1937) samt
romanerna ”Stardust” (1921), "Lummox” (1923; sv.
övers. ”Den trygga famnen”, 1937), en skildring
av en tjänsteflickas upplevelser, ”Appassionata”
(1926), ”Mannequin” (1926; sv. övers. 1927), ”A
president is born” (1928), ”Five and ten” (1929;
sv. övers. ”Femtonöresbasar”, 1931), ”Anitra’s
dance” (1934), ”Great laughter” (1936), ”Lonely
parade” (1942), ”Hallelujah” (1944) och ”The
hands of Veronica” (1947). H. skildrar med
förkärlek hjälplösa människor, som ha svårt att
hävda sig i livskampen, särsk. kvinnor, hon omfattar
dem med en värme, som kan yttra sig i
sentimentalitet. H., som är en av de mest populära
förf, i USA, har gjort vidsträckta resor, bl.a. till
Ryssland, och har haft skilda uppdrag i
författar-och husmoderorganisationer. E.
Hurter & Driffield [ha’tar ann driff’ild], fotogr.,
förk. H & D, ett i England av F. Hurter och V.
C. Driffield 1890 infört känslighetssystem för
angivande av negativmaterialets allmänkänslighet.
Systemet slog igenom i England och Amerika,
där det alltjämt användes i modifierad form vid
sidan av nyare känslighetssystem. Se
Sensito-metri.
Hurtig. 1) John Adolf H., frikyrkoman (1868
—1941). H. tjänstgjorde 1898—1903 vid olika förs,
inom metodistkyrkan och ägnade sig därefter
hu-vudsakl. åt publicistisk verksamhet, bl.a. som red.
för ”Svenska sändebudet”. H. var även verksam
inom metodistkyrkans centrala organisationer.
2) Karl Jakob H., den föreg:s bror, finländsk
frikyrkoman (1870—1947). H. fick sin utbildning
vid Metodistkyrkans teologiska skola i Uppsala
och prästvigdes där 1898. Efter flerårig
tjänstgöring vid olika svenska förs, blev han 1904 pastor
vid Helsingfors’ svenska metodistförs., vars
föreståndare han var 1925—43. H. var samtidigt
sekr. i styrelsen för svenska avd. av
metodistkyrkan i Finland och 1924—30 superintendent för
Finlands svenska missionskonferens av
Metodist-episkopalkyrkan. Förutom talrika andaktsböcker
o.d. utgav H. bl.a. ”Metodismen i Finland”
(1923). K.Gw.
3) Karl Adolf M a n s f i e 1 d H., den föreg:s
son, frikyrkoman (f. 18/i2 1900), fil. kand, i
Uppsala 1921, teol. preliminärexamen i Åbo 1927,
pastor i metodistförs. i Helsingfors 1923—43,
föreståndare för Metodistkyrkans svenska bokförlag
i Helsingfors 1930—43, pastor i metodistförs. i
Linköping 1943—46, i Malmö sedan 1946. H. har
utg. ett flertal andaktsböcker.
Hurts (eng. hutch, box, låda), sluten och med
lådinredning försedd underdel till skrivbord, spec.
sådana av kontorstyp.
Huru’kufåglar, se Surukuer.
Hurum, A 1 f, norsk tonsättare (f. 1882),
studerade för bl.a. I. Holter i Kristiania, M. Bruch
och J. Vianna da Motta i Berlin samt M.
Stein-berg i Petrograd och var 1924—27 prof, i pianospel
vid Honolulus musikhögsk. H., som är en
talangfull instrumentatör, visar sig i sina tidigaste
arbeten påverkad av Grieg, senare av Debussy och
rysk tonkonst (Musorgskij, Rimskij-Korsakov)
och har komponerat den symfoniska dikten
”Bendik och Aarolilja”, Exotisk svit för
orke
ster, en stråkkvartett, två violinsonater, ”Lilja”
för manskör a cappella, romanser, pianostycken
m.m. [N.1P.L.
Hurumlandet, halvö i Oslofjorden, Norge,
mellan fjordens huvudarm och sidofjorden
Dram-mensfjorden. H. har skogklädda granitåsar, ända
till 330 m höga, åkerbruk på marin lera och sand
längs kusten i smådalar och på höjdplatån vid
Hurums kyrka. En utpräglad ändmorän
avstänger nästan Drammensfjorden mitt emot Svelvik.
Holmsbu, Rödtangen och Filtvet äro populära
badorter. På s. kusten av H. ligga två större
orter med träförädlingsindustri (Tofte cellulose
och Hurum fabrikker). F.I.
Hurva, socken i Frosta hd i Malmöhus län och
församling i Gudmuntorps och Hurva pastorat i
Frosta kontrakt av Lunds stift, s.ö. om Eslöv;
ii,24 km2, därav n,ie land; 605 inv. (1949). H.
är skoglös, bördig slättbygd med åkern utgörande
93 °/o av landarealen. Vid statsbanelinjen Eslöv—
Ystad ligger stationssamhället Hurva med 326
inv. (1946). Egendom: Äspinge. Kyrkan torde
stamma från 1200-talets förra del (valven från
1400-talet); tornet med trappgavlar och
blinderingar byggdes av C. G. Brunius 1856. Kyrkan har
romansk sandstensdopfunt, väl skulpterad
altar-uppsats från Kristian IV:s tid och vacker
predikstol från 1748. — Namnet, givet efter kyrkbyn,
skrevs 1393 in Huirwe, 1398 ij hvørvæ sokn, 1507
Ex Hwrffwæ. Det är ett subst. fsv. och fda.
hwirva, besl. med verbet (om)värva och med bet.
(kretsformig) inhägnad, därefter inhägnad åker
(se V. Jansson i ”Namn och bygd”, 1938, sid.
138 ff., med litt.). P.;Er.
Hurwitz [hor’vits], Adolf, tysk (schweizisk)
matematiker (1859—1919). H., som var elev till
Klein i Göttingen, var en tid anställd där, senare
i Königsberg samt blev slutl. 1892 prof, i Zürich.
Hans vetenskapliga arbeten, som äro av betydande
värde, behandla bl.a. funktionsteori samt högre
aritmetik och algebra.
Hus. 1) Byggnad. Ordet ingår, ofta i förändrad
form, i flera ortnamn, t.ex. Stenåsa (fsv.
Stenhu-sum), Vedyxa (fsv. Vidhusa, trä- el. skogshusen). I
namn som Bohus, Malmöhus, Örbyhus o.d. betyder
hus slott, fäste; däremot innehålla Aarhus (fda.
Arus), Ahus (fda. Aos) eg. ordet os, flodmynning.
2) Husrum, logi (låna hus). 3) Hem, t.ex. ett
gästfritt hus, vara herre i huset-, hushåll, t.ex. sköta
huset. 4) Handelshus, firma. 5) Släkt, ätt, t.ex.
pfalziska huset. 6) Hölje, fodral, behållare, skal,
t.ex. bläck-, frö-, turbinhus. — 7) Astr., se
Djurkretsen och Astrologi. L.
Hus, fiskart av störsläktet*.
Hus, fiskläge i Rone* sn på Gotland.
Hus [hoss], Jan (Johan), böhmisk reformator
och nationalhjälte (o. 1370—1415), var av tjeckisk
bondesläkt, blev mag. i Prag 1396, prästvigd 1400,
dekanus i teol. fakulteten 1401, univ:s rektor 1402
och samtidigt predikant vid Betlehemskyrkan i
Prag. H., vars lärdom och självständighet
betydligt överskattats, lånade sin teologi huvudsaki.
från Wyclif. Så anslöt sig H. i sitt förnämsta
arbete, ”Tractatus de ecclesia”, till Wyclifs
kyrkobe-grepp (kyrkan är de till salighet predestinerade,
dess huvud är Kristus) och krävde liksom denne
— 963 —
— 964 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
