Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husaga - Husáhr, Owe - Husain - Husain Ali, Mirza - al-Husain ibn Ali (imam) - al-Husain ibn Ali (emir) - Husain Kamil - Husar - Husarapor - Husardolma - Husarer - Husarregementet Konung Karl XV - Husbehovsaccis - Husbehovsbränning - Husbehovsskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSAHR
hjonstadga ägde även husbonde till 1920 genom h.
upprätthålla tukt och ordning bland minderårigt
tjänstefolk o.a. underlydande.
Husåhr, Ragnar O w e Oswald, författare (f.
V7 1921). H., som är verksam som ingenjör i
Stockholm, har utg. romanerna ”Gör mitt mörker
ljust” (1945), ”Rullstolen” (1947) och ”Mistluren”
(1949) samt novellsaml. ”Ack, som ett fjun”
(1948). H:s författarskap kännetecknas av fantasi,
berättarglädje och psykologiskt intresse. H.
hämtar sina ämnen från gränsen till det patologiska,
hans personer äro särlingar.
Husain, se även Hussein.
Husain Ali [hosäi’n], Mirza H., sektledare,
se Babism.
al-Husain ibn Ali [hosai’n] (al-Husain ibn ’A’li),
schiiternas 3:e imam (636—680), 2:e son till kalifen
Ali och Muhammeds dotter Fatima, gjorde 679
uppror mot umaijadernas välde men föll följ, år
vid Kerbala i Irak. H. firas som martyr av
shiiterna, särsk. i Persien, med årliga festtåg
och festspel.
al-Husain ibn Ali [hosäi’n], 1908—16 emir av
Mekka, 1916—24 konung av Hidjaz (1854—1930),
tillhörde haschimidernas sharifsläkt i Mekka,
vilken räknade sin härstamning från Muhammed.
H. ansågs farlig av sultan Abd-ul-Hamid och
tvingades på 1890-talet att jämte sina söner
bosätta sig i Konstantinopel; genom den ungturkiska
revolutionen 1908 befriades H. ur sin relativa
fångenskap, utnämndes till emir av Mekka och
återvände dit. Efter att till en början ha ansetts
proturkisk visade H. från 1913 öppet sin verkliga
inställning genom att motsätta sig utbyggandet
av Hidjazjärnvägen till Mekka och underhandlade
i hemlighet med England efter 1 :a världskrigets
utbrott om hjälp vid en allmän arabisk revolt
mot turkarna. Denna utbröt i juni 1916 med H.
som ledare, i okt. s.å. antog han titeln ”konung
över de arabiska länderna”, vilken av England
modererades till ”konung av Hidjaz”. Missnöjd
med de allierades arabiska politik nekade H. vid
fredskonferensen i Versailles 1919 att ratificera
fredsfördraget. Under de följ, åren utvecklade
sig H. alltmer till en halsstarrig och reaktionär
autokrat, stötte sitt folk ifrån sig genom sin
girighet, som bl.a. yttrade sig i korruption och
misskötsel av de årliga pilgrimsfärderna, och
råkade i konflikt med Abd-al-Aziz III, samtidigt som
förhållandet till England försämrades. I mars 1924
lät H. utropa sig till kalif men blev besegrad i det
krig, som kort därefter utbröt med Abd-al-Aziz,
och abdikerade i okt. till förmån för sin son Ali
ibn Husain. H. begav sig först till Akaba,
varifrån ett engelskt krigsfartyg 1925 förde honom
till Cypern, där han avled. H. hade sönerna Ali,
1924—25 konung av Hidjaz, Abdallah, sedan 1946
konung av Transjordanien, och Faisal, 1921—33
konung av Irak. Sa B.
Husain Kamil [hosäi’n] (Husai’n KämiP),
egyptisk sultan (1852—1917), son till Ismail pascha,
utropades genom Englands tillskyndan 19/i2 1914
till sultan av Egypten, sedan hans brorson,
kedi-ven Abbas Hilmi, blivit avsatt. Han efterträddes
vid sin död 1917 av sin broder Ahmad Fuad.
Se Egypten, sp. 37.
Husa’r (ung. huszdr), urspr. ryttare, som redan
på 1400-talet uppsattes av ungrarna. Såväl ungerska
som polska h. voro till en början tungt rytteri.
Med tiden uppsattes i Österrike även lätt rytteri,
kallat h., och dettas användbarhet på slagfältet
medförde, att från slutet av 1600-talet h.-reg.
uppsattes i flera härar. Dessa voro beväpnade med
sabel och karbin samt buro med snörmakerier besatt
dolma el. attila, husarmössa samt en kort päls, för
officerare stundom besatt med tigerskinn. Även
Isolanis kroater lära under 30-åriga kriget ha
burit h.-dräkt och utvecklade sig sedermera till
h.-kav.; i Frankrike kvarlevde deras namn till slutet
av 1700-talet i reg. Royal-croates. Fredrik II
skapade de under sjuåriga kriget berömda preussiska
h.-reg. under ledning av Ziethen. I Sverige
uppsattes h.-trupper i mitten av 1700-talet, och i nuv.
tid finnes 1 h.-reg., Livreg:s husarer, som dock
endast till namnet skiljer sig från annat kav. E.O.B.
Husarapor, släktet ErythrocPbus av
markattorna, äro större än andra markattor och försedda
med långa men korttåiga ben, anpassade för ett
liv på marken, i stäppskogar el. högt gräs.
Ansiktet är platt, käkarna starkt utvecklade med stora
tänder. Huvudets övre del och sidor samt ryggen
äro eldröda, till färgen liknande de tyska
husarernas röda dräkt (därav namnet), ben och svans
vit-aktiga, näsan hos E. patas svart, hos E.
pyrrhono’-tus vit; den senare skall ofta vara avbildad på
gammalegyptiska minnesmärken. H. äro utbredda över
hela Mellanafrika från Senegambien och Egyptiska
Sudan i n. till Nigerområdet och Engelska
Östafrika i s. O.Cn.
Husardolma, milit., se Dolma.
Husa’rer, bryggeritekn., se Bryggeri, sp. 127.
Husarregementet Konung Karl XV, se
Kronprinsens husarregemente.
Husbehovsaccis, en 1810 avskaffad skatt, som
er-lades vid införsel av spannmål till stad.
Husbehovsbränning, tillverkning för det egna
hushållets behov av brännvin; se
Rusdryckslagstift-ning.
Husbehovsskog. Vid avvittringen* i Norrland
och Dalarne tilldelades de olika nybyggena och
hemmanen alltefter inägornas uppskattade
avkastning ett skogsanslag, beräknat att räcka ej blott
till husbehov utan även till avsalu. 1873 års
av-vittringsstadgas bestämmelser om skogsanslaget
ändrades genom k.k. 1906 och 1909 för de områden,
för vilka avvittringsutslag då ej meddelats, d.v.s.
av Norrbottens och Västerbottens läns
lappmarker huvudsakligast trakterna närmast fjällen, så
att endast så stor del av skogsanslaget, som
erfordrades till husbehovet, skulle utläggas som h.
för varje hemman, medan resten skulle
sammanföras till allmänningar att särsk. förvaltas. Dessa
h. skulle så vitt möjligt utläggas skilda för varje
hemman i samband med inägorna — särskild
h. —, men om detta ej lät sig göra, kunde en viss
del utläggas gemensamt för två el. flera
hemman — samfälld h. För dessa h. gäller
”Lag av 5/« 1909 ang. h. inom vissa områden”. Enl.
denna får ägaren på särskild h. avverka fritt till
husbehov, överstiger avkastningen husbehovet,
kan han erhålla utsyning av skogstjänsteman för
fri disposition. På samfälld h. får avverkning ske
— 967 —
— 968 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
