Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huvudform, kranieform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUVUDFORM
Dolikocefal ortognat, svensk, och (nederst) brakycefal
ortognat, svensk lapp.
Bredd- el. längdbreddindex, 100 b:a (bredden
multiplicerad med 100 och dividerad med längden), uppdelas
i grupperna (kefalindex är på gr. av mjukdelarna i allm. en
enhet större än kranialindex):
huvudet kraniet
långskalle, dolikocefal ............ x —75,» x —74,»
(mellanskalle,) mesocefal .......... 76,0—80,9 75,0—79,9
kortskalle, brakycefal ............. 81,0— x 80,0— x
Längdhöjdindex, 100 d:a, uppdelas i grupperna:
lågskalle, chamaecefal ...................... x —69,9
ortocefal ................................... 70,0—74,9
högskalle, hypsicefal ....................... 75,0— x
Längdöronhöj dindex, 100 c:a, uppdelas i
grupperna;
chamaecefal ................................. x —57,9
orthocefal .................................. 58,0—62,9
hypsicefal .................................. 63,0— x
Breddhöj dindex, 100 d:b, uppdelas i grupperna:
tapeinocefal ................................ x —91,9
metriocefal ................................. 92,0—97,9
akrocefal ................................... 98,0— x
Ansiktsindex, 100 e:f, uppdelas i grupperna:
rundansikte, euryprosop ............ x —83,9 x —84,9
(mellanansikte,) mesoprosop ........ 84,0—87,9 85,0—89,9
smalansikte, leptoprosop ........... 88,0— x 90,0— x
Kapaciteten
man kvinna
oligencefal ............ x —1,300 cm’ x —1,150 cm’
euencefal .............. 1,301—1,450 1,151—1,300
aristencefal ........... 1,451— x 1,301— x
För den levande bedömer man kapaciteten av
hjärnskålen enl. Pearson och Lee ur måtten a, b
och c i mm sålunda:
Män: C = 0,000337 (a—11) (b—11) (c—n) + 406 cm’.
Kvinnor: C = 0,000400 (a—n) (b—11) (c—11) + 206 cm’.
Från G. Sergi utgår försöket att genom
geometrisk formelbeskrivning ytterligare karakterisera
olika normae. Sergi urskiljer för norma verticalis:
ellipsoid, pentagonoid, romboid, sfäroid, sfänoid
etc. Av andra forskare finnas olika geometriska
formbestämningar även för andra normae.
Pearson har visat, att huvudets form i norma
verticalis nedärves, liksom andra kroppsegenskaper,
ss. kroppslängden. Dock är huvudets form
påverkbar av yttre omständigheter. Så har Walcher
visat, att nackläge under tidigaste barndomen
skapar kortskallighet, sidläge långskallighet. Hos
nomadiserande indianstammar bindes
barnhuvudet fast mot ett bräde el. särskilt
huvudstöd, varigenom det skyddas och hindras att
slänga under marscherna. Ej sällan är el.
var vaggbrädet tillspetsat i ena ändan för att
stickas ned i jorden vid lägrets uppslående, så
att barnet ej var till hinders. Seden med
huvudskyddet deformerar under de första levnadsårens
lopp småningom huvudet på ett sätt, som ofta är
karakteristiskt för det använda huvudskyddet och
därför också blir karakteristiskt för stammen el.
rasen. Det är tvivelaktigt, om deformeringen
stundom utförts i avsikt att uppnå en viss bestämd
deformation. Bland sådana konstgjorda
deformationer märkas: deformd tio fronto-occipitalis,
till-plattning av panna och nacke; macrocepha’lia, starkt
tillplattad panna, kraniet starkt förlängt bakåt
uppåt; deformatio pari’eto-occipitalis, tillplattad
hjäss-nacktrakt med vertikal inbuktning. Makrocefalien
har varit mycket spridd även i Europa, särsk. på
Krim, utefter Donau, i Nordtyskland,
Nordfrank-rike och Sydfrankrike. En avart, beroende på
bandagering, resp, barnmössa, anträffas än i dag
i Bretagne och Normandie samt på ön Marken.
Deformatio fronto-occipitalis var den vanligaste
formen; den anträffas särsk. ofta på gravfälten vid
Ancona. Deformatio parieto-occipitalis har givit
namn åt platthuvudindianerna. Höggradig
plagio-cefali el. snedskalle tyder ev. på artificiell
uppkomst, en måttlig snedskallighet är dock
fysiologisk. — Förtidig förbening (synostos) av
sömmar leder till patologiska (sjukliga) deformationer
av huvudets form. Ensidiga synostoser bringa
snedskalle (p 1 a g i o c e f a 1 i), synostos av
kronsömmen för till torn- el. toppskalle (o x y- el.
akrocefal i), vilken deformation ofta är
förenad med synnervsatrofi. Synostos (som regel redan
under fosterstadiet) av pilsömmen för till båtskalle
(s c a f o c e f a 1 i), synostos (också fetal) av
pannsömmen för till triangelskalle (t r i g o n o c e f a 1 i).
Toppskallen är mycket hög, rätt bred men abnormt
kort, båtskallen är relativt hög, utomordentligt
smal mot panntrakten, och pannbenen löpa
samman i vinkel. — Alltför stor utveckling av hjärnan
(vanligtvis genom ”vatten i hjärnan”) för till
sfä-risk jätteform (hydrocefali); alltför ringa
utveckling av hjärnan för till dvärgform av huvudet,
oftast med starkt avplattad panna och hjässa
(m i k r o c e f a 1 i). — Möjl. finnas även atavistiskt
betingade variationer av huvudets form. Hit höra
sadelskallen (c 1 i n o c e f a 1 i), med en tvärgående
insnörning längs kronsömmen, och trappskallen
(batrocefali), med en trappavsats längs
nacksömmen. Båda dessa huvudformer äro
synnerligen vanliga och gå med viss sannolikhet
tillbaka på de ursprungliga och makrosmatiska
däggdjurens i anslutning till lukt-, stor- och
lill-hjärnan triloberade skalle. Ett hakformigt utskott
vid käkvinkeln, lemur-utskottet, går tillbaka på
ett sådant benutskott, som ännu finnes hos
halvaporna. överdrivet stark glabella och kraftiga
— 1007 —
— 1008 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
