Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huxley, 3. Aldous - Huy - Huybrechts, Albert - Huygens, 1. Constantijn - Huygens, 2. Christiaan (Hugenius) - Huygens’ okular - Huygens’ princip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUYGENS’ PRINCIP
vars handling utspelas i Kalifornien, ”Time must
have a stop” (1944; sv. övers. ”Tidens narr”, 1945),
där moraliska problem behandlas i en berättelse
om engelsmän i Italien, och ”Ape and essence”
(1948; sv. övers. 1949), återigen en utopi,
inspirerad av 2:a världskriget och dess
följdföreteelser, främst atombomben som
krigsva-pen, med kritik av tron på det tekniska
framåtskridandet och nationalismen, ”Grey eminence”
(1941; sv. övers. 1942), en biogr. över Père
Jo-seph, Richelieus utrikesminister, en studie i
mystik, ”The perennial philosophy” (1945), en
mystikerantologi med kommentarer, ”The art of
seeing” (1943; sv. övers, s.å.), en självbiografiskt
hållen stridsskrift mot de officiella
oftalmologer-na, och broschyren ”Science, liberty and peace”
(1946). Omdömena om H. ha utfallit mycket
olika, men genom sin produktion under 1920- och
30-talen var H. en av de viktigare
bidragsgivarna till den samtida internationella
kulturdebatten. ”Collected works” (1946 ff.), ”The world
of A. H.” (1947) är ett urval, utg. med inledn. av
Ch. J. Rolo. — Litt.: A. Henderson, ”A. H.” (1935);
M. Bredsdorff, ”A. H.” (1938); T. Brunius, ”A. H.”
(1947); D. S. Savage, ”Mysticism and A. H.” (s.å.);
B. Nordhjem, ”A. H.” (1948). E.
Huy [üi], flam. Hoei, stad i prov. Liége,
Belgien, vid Maas; 13,124 inv. (1947). H. har en
av Belgiens mest betydande gotiska kyrkor, den
s.k. Kollegiatkyrkan, byggd 1311 på grunden till
en romersk byggnad. Kyrkan restaurerades helt
på 1800-talet.
Huybrechts [hoi’bre/ts], Albert, belgisk
tonsättare och musikskriftställare (1899—1938), elev
vid konservatoriet i Bryssel (Dubois och Jongen),
fick 1926 det amerikanska Coolidge-priset och blev
därefter snabbt känd i USA. Han komponerade
orkesterverk (däribland den symfoniska dikten
”David”), kammarmusik och sånger.
Huygens [hoi’yans]. 1) Constantijn H.,
holländsk skald (1596—1687), en av den holländska
renässansens mera betydande diktare. H:s poesi
rörde sig huvudsaki. om hans eget husliga och
sociala liv. Hans stil är ofta konstlad och urartade
i maner, kännetecknande för den s.k. marinismen.
Sina nederländska dikter — H. skrev även på
latin — samlade han i ”Korenbloemen” (1658;
utökad uppl. 1672).
2) Ch rist i aan H. (Hugenius), den föreg:s
son, matematiker, astronom, fysiker (1629—95),
en av de mest betydande tänkare och
naturforskare, som någonsin
levat. H. ägnade sig
först åt juridiska
studier, som avslutades
med vidsträckta
utlandsresor, men
jämsides härmed
studerade han med stort
intresse matematik och
naturvetenskap.
Redan 1651 utgav han
ett mycket
uppmärksammat matematiskt
arbete, ”Theoremata
quadratura hyperbo-
les, ellipsis et circuli”, som de följ, åren
följdes av ytterligare arbeten, vari han bl.a. gjorde en
första behandling av sannolikhetskalkylen. Sedan
H. 1655 konstruerat och tillverkat ett förbättrat
spegelteleskop, drogs intresset alltmera över till
astronomien. Sålunda gjorde han bl.a. den första
noggranna undersökningen av Saturnus-ringen, av
Mars-ytans form och utseende och av den stora
Orionnebulosan samt upptäckte Titan, den först
kända Saturnus-månen. De astronomiska
observationerna medförde behovet av en exakt och
tillförlitlig tidmätare. H. upptog och omgestaltade på ett
genialt sätt en redan av Galilei antydd idé att härtill
använda pendeln. Det första försöket gjordes 1656,
och redan året därpå var ett pendelur i bruk. I
”Horologium” (1658) ingår en noggrann
redogörelse för dess mekanism. Arbetet spred hans rykte
över Europa, och då Ludvig XIV 1666 instiftade
franska vetenskapsakad., var H. en av de utmärkta
vetenskapsmän, som kallades till medl. I Paris
stannade han till 1681, då han efter upphävandet
av nantesiska ediktet återvände till Holland.
Parisårens arbete tillhör huvudsaki. fysiken. Han fann,
att kvicksilver är den lämpligaste
termometervätskan och att vattnets kokpunkt är tillräckligt
konstant att kunna användas som fundamentalpunkt.
För dynamiken var arbetet om elastiska kroppars
stöt av största betydelse. Häri lade H. grunden
till ”principen om levande kraftens
oföränderlighet”. Under denna tid utkom ”Horologium
oscil-latorium” (1673), som innehåller en mängd
betydelsefulla upptäckter inom matematik och fysik,
ss. begreppet svängningscentrum för en fysisk
pendel, sambandet mellan pendellängd och
sväng-ningstid, teorien för centrifugalkraften och dess
acceleration, teorien för evolutorna m.m. Till denna
epok bör även räknas det arbete, som främst
skapat hans odödlighet, näml, teorien om ljuset som
en vågrörelse i etern. Det första meddelandet
gjordes till akad. 1678, publicerandet kom först
åtskilliga år senare i ”Traité de la lumière” (1690).
Teorien satte H. i stånd att förklara de vanliga
optiska fenomenen, däribland också den kort förut
upptäckta dubbelbrytningen hos kalkspat. Under
senare år sysslade H. med utvecklingen av de
astronomiska observationsmöjligheterna och
konstruerade bl.a. det s.k. huygenska okularet, som
är i det närmaste akromatiskt. Han intresserade
sig också för den genom Newton och Leibniz
införda differentialkalkylen utan att dock direkt
medverka till dess utveckling. — H:s arbeten
utgåvos 1724: ”Opera varia”, 2 bd, och 1728: ”Opera
reliqua”, 2 bd. En modern, fullständig uppl.
utgavs av Société hollandaise des Sciences
1888—-1935 (18 bd). I ”Ostwalds Klassiker” ha
utkommit ”Abhandlung über das Licht” (bd 20, 1890),
”Über die Bewegung der Körper durch den
Stoss” -och ”Über die Zentrifugalkraft” (bd 138,
I9°3), ”Die Pendeluhr” (bd 192, 1913). — Litt.:
G. Monchamp, ”Les correspondents beiges du grand
H.” (1894); J. Bosscha, ”Chr. H.” (1895); Ph.
Le-nard, ”Grosse Naturforscher” (3 Aufl. 1937). A.B.L.
Huygens’ okular (hoi’yans], fys., se Okular.
Huygens’ princip [hoVyans], en av Chr. Huygens
uppställd sats, avsedd att på grundval av den av
honom uppställda våg-(undulations-)teorien för
ljuset förklara dettas rätliniga fortplantning.
— 1017 —
— 1018 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
