Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvidt, Daniel - Hviezdoslav (Pavol Országh) - Hvilan - Hvítá - Hvitfeldtska läroverket - Hvitfeldtska stipendiefonden, Kungliga och Hvitfeldtska stipendieinrättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVITFELDTSKA STIPENDIEFONDEN
och Civitå d’Antino irriterades mästaren
emellertid över att H. icke ville måla i samma
kraftiga, pastost ansatta färger som han själv och
bröt slutl. med sin ledsagare. Efter hemkomsten
isolerade sig H. någon tid i en liten by nära
Gribskov och sökte hämta sig från besvikelsen
under långa skogsvandringar, som inspirerade
honom till panteistiskt färgade dikter. Ehuru H.
fick en viss framgång med ett stort
helfigurs-porträtt av systern i vitt (1910), följde ett par
krisartade år, varunder H. ofta uttryckte sin
depression litterärt, på vers och prosa. Först
1914, då han ensam återvände till Civitå
d’An-tino (där H. senare kom att bli hedersborgare
på gr. av sina räddningsbragder under
jordbävningen i jan. 1915), nådde han åter tillförsikt i
sitt måleri. Han målade här bl.a. ett
psykologiskt intensivt porträtt av en sinnessvag
tiggargumma. Sedan återkom han upprepade gånger
till Italien, målande både figur och landskap.
Hemma i Danmark sysslade H. från 1920 även
med keramik, som han dekorerade fantasifullt
(”Häxsabbat” i Kunstindustrimuseet,
Köpenhamn). Realistiskt hållna, efter hand mera brett
formade men alltid i rumsuppbyggnaden klara
stads- och landskapsbilder växla i hans
produktion med figursaker och porträtt av personlig
karaktär, stundom utförda i pastell. — Litt.: O.
V. Borch, ”D. H.” (1937). H.Ge.
Hviezdoslav [hvjä’zdåslaf], eg. P a v o 1
Or-s z å g h, slovakisk skald, jurist (1849—1921), skrev
som barn verk på ungerska, influerad av Petöfi,
ägnade sig som äldre åt nationell slovakisk
diktning och blev snart en av dennas främste. H:s lyrik
är av företrädesvis kontemplativt kynne. Bland
hans episka verk kan nämnas ”Skogvaktarens
hustru” (1886), bland hans dramer ”Herodes och
Herodias” (1908).
Hvilan, folkhögskola och lantmannaskola i
Åkarp (Tottarps sn, Malmöhus län), den till
organisationen äldsta av svenska folkhögsk.,
inrättades 1868 av en för ändamålet bildad
garantiförening på initiativ av Ola Andersson*. Skolan,
som till en början endast hade en vinterkurs för
manliga elever, inrättade 1873 sommarkurs för
kvinnlig ungdom. 1876 tillkom en 2:a årskurs för
jordbruksundervisning, vilken från 1887
benämndes lantmannaskola. Folkhögsk. har sedan
utvidgats med en övre avd., husmodersskola m.m.,
varjämte extra kurser av olika slag (bl.a. en skola
för lantbyggmästare) hållas. 1931 inrättades en
s.k. specialkurs för lantbruksstuderande, ett
2-årigt specialgymnasium för lantbruks-,
mejeri-och skogsstuderande. Föreståndare voro 1868—1908
L. Holmström och 1908—35 E. Ingers. —
Förberedelser pågå för att flytta lantmannaskolan till det
av garantiföreningen inköpta prästbostället
Kab-barp i Tottarps sn. — Litt.: ”H. 75 år” (i ”H:s
elevförbunds årsskr.”, 1943). [E.I.]E.Bng.
Hvftå [hvktäu] (”den vita [älven]”), namn på
flera isländska älvar, vilkas vatten färgas
mjölk-vitt av smältvatten från glaciärer. Den största
genomrinner s.v. Island och emottager bl.a.
tilllopp från Hofsjökull och Langjökull; den bildar
Gullfoss*.
Hvitfeldtska läroverket i Göteborg leder sitt
ursprung från det gymnasium, som 1647 grun-
SU 13. — 1025 —
33 — Red. avsl. s% 49.
dades i staden som ett led i arbetet på
försvenskningen av Halland. Uppgijten vidgades
väsentligt, sedan Bohuslän erövråts 1658. En
trivialskola från 1630 utgjorde länge’ gymnasiets
underbyggnad. Den hade till en del karaktär av
borgarskola (särsk. i:a klassen); i gymnasiet
undervisades huvudsaki. präst- och bondsöner.
Vid sidan av teologi och döda språk drevs
kyrkosång med påfallande iver: det gällde att
ersätta dansk högmässa med svensk ute i stiftet.
Även undervisningen i fysik med botanik och
hälsolära tog sikte på elevernas kommande
gärning som präster. Av stor betydelse blev
Margareta Huitfeldts donation till förmån för
studerande från Bohuslän (jfr Hvitfeldtska
stipendiefonden). Det äldsta skolhuset, uppfört i trä
i domkyrkokvarterets s.v. hörn, ersattes 1664
med en tegelbyggnad. Denna nedbrann 1721,
varvid gymnasiets bibi, nästan helt förintades.
Ett nytt skolhus uppfördes på samma plats och
var sedan i bruk till 1826. Biskop Erik
Benze-lius lade 1728 grunden till ett nytt bibi., som
nu innefattar över 30,000 bd. Under 1730-talet
lockades ett osedvanligt stort antal lärjungar till
gymnasiet tack vare den undervisning i
matematik och fysik, som gavs av lektor Birger
Vas-senius. Därefter inträdde en nedgångsperiod,
trots flera framstående lärare, ss. Johan Rosén,
Gabriel Beyer och Johan Gothenius, alla av stor
betydelse för nyhumanismens genombrott i
Sverige. Till deras elever hörde B. Lidner och T.
Thonld. Under 1800-talets första decennier
dominerade nyhumanismen; dess främste
representant var C. F. af Wingård, lärare vid gymnasiet
1804—18, därefter eforus till 1839. En social
åtgärd av betydelse var inrättandet av ett s.k.
kontubernium, där fattiga elever kunde bo för
en billig penning. I samband därmed
iordningställdes 1809 en av Sveriges första
gymnastiklokaler. Redan på 1700-talet hade moderna språk
och teckning introducerats på schemat som
frivilliga ämnen; 1839 blevo de obligatoriska. Nu
vann också ”naturalhistorien” insteg. 1850
sam-manslogos gymnasium och lärdomsskola
(trivialskola) till Göteborgs elementarläroverk.
Samtidigt uppdelades undervisningen på två linjer, en
klassisk och en modern. Den senare, även kallad
reallinje, var till en början klent besökt men
hade 1882 vuxit så, att den bröts ut och blev
ett särskilt läroverk, nuv. Vasa högre allm.
lärov. 1939 återfick emellertid Göteborgs
latinläroverk en reallinje, bytte då ånyo benämning
och fick efter ett kort mellanspel som
Lorens-bergs läroverk sitt nuv. namn 1941. 1919 hade det
flyttat in i sina nuv. lokaler, Rektorsgatan 2.
— Litt.: G. Fredén, ”H:s historia” (1947). G.Fdn.
Hvitfeldtska stipendiefonden, off. Kungliga
och Hvitfeldtska
stipendieinrätt-ningen, grundar sig dels på Margareta
Huitfeldts* testamentariska förordnande 1664 i fråga
om familjens jordegendomar, dels på en av Karl
XI 1694 gjord donation av vid reduktionen
indragna gods. H. har som syftemål att bereda
stipendier åt lärjungar i gymnasierna vid högre
allm. lärov. inom Göteborgs och Bohus län,
ävensom studerande vid univ. och högsk. inom
riket samt vid Chalmers tekniska inst.; lämnar
— 1026 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
