Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitfeldtska stipendiefonden, Kungliga och Hvitfeldtska stipendieinrättningen - Hvittingfoss, Vittingfoss - Hvittis - Hvittisbofjärd - Hyacint - Hyacintbakterios, gulbakterios, gulröta - Hyacinthe, Père - Hyacinthus - Hyaderna - Hyaena, Hyaenidae - Hyaenodontidae - Hyakinthia - Hyakinthos - Hyalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVITTINGFOSS
Hyacint.
Foto A. Fors.
även understöd åt vetenskapliga verk och
pedagogisk forskning. H. förvaltas av en styrelse,
bestående av 5 kuratorer inom Göteborg.
Fondmedlen belöpa sig till över 3 mkr [IV.N.JE.Bng.
Hvittingfoss, Vittingfoss,
industrisamhälle i Buskerud fylke i Norge, vid det 20 m höga
vattenfallet Hvittingfoss i Numedalslågen 30 km
s.ö. om Kongsberg; 521 inv. (1930). Träsliperi,
pappersbruk, sågverk och elkraftverk.
Hvittis, fi. Huittinen, kommun i
Åbo-Björne-borgs län, Finland, s.ö. om Björneborg, 392 km2;
8,998 inv. (1946; 26 inv. pr km2), finsktalande.
Åkern upptar 126 km2 (32 % av arealen),
skogsmarken 188 km2.
Hvittisbofjärd, sn i Finland, se Ahlainen.
Hyacint’ (se Hyakinthos). 1) Bot. H.,
Hyacinthus, släkte av fam. liljeväxter med o. 30 arter,
mest i Medelhavsländerna. De utmärkas av
smala blad och blommor i upprätt klase. Den
vanliga h., H. orienta’lis, har sedan 1500-talet
odlats i många former i v. Holland, vars klimat
och jord möjliggör odling i stor skala. Till
förökning användas små sidolökar, och för att nå
full storlek måste varje lök odlas under 3—5 år.
Under sommaren, innan de skola drivas,
”prepareras” de ofta genom att förvaras under hög temp.,
vilket gör dem lämpliga för tidig drivning.
Lökarna sorteras noggrant, och endast de största
böra drivas. I sept. planteras dessa i krukor el.
lådor, och i slutet av nov. el. senare tagas de in
i växthus el. boningsrum. För blomning på
kall
jord sättas lökarna ut på grupper el. rabatter
under senhösten. Kort efter blomningen, som
inträffar i april—maj, vissna blommor och blad.
En mängd kulturformer med enkla el. fyllda
blommor i vitt, rosa, blått, violett och gult ha dragits
upp. Bland tidigt blommande goda sorter äro
LTnnocence, Bismarck, Lord Derby; bland senare
La Grandesse, Grand Monarque och La Victoire.
— H. azuPeus är en liten, tidigt blommande art,
närmast lik en pärlhyacint. C.G.D.
2) Miner., orangefärgad, glasklar form av zirkon.
H. är skattad som ädelsten och utvinnes genom
vaskning ur flodgrus. De främsta fyndigheterna
för h. äro belägna på Ceylon och i Australien.
Hyacintbakterios, gulbakterios,
gulröta, sjukdomar hos hyacinter, förorsakade av
skilda bakterier, ss. BacteGium hyacin’thi och
Ba-cill’us hyacin’thi se’pticus. Vid angrepp uppvisa
lökarna i tvärsnitt gulaktiga, illaluktande,
slem-miga partier. Skott, som växa upp från angripna
lökar, stanna ofta tidigt i utvecklingen, ruttna
och falla omkull. Vid mindre starka angrepp
färgas bladspetsarna gula, skrumpna och
förtorka, och blommorna falla tidigt av. Sjukdomen
bekämpas genom att angripna ex. oskadliggöras
och krukor, lådor och jord desinficeras. Cr.
Hyacinthe, Père H. [pä’r jasä5’t], fransk
munk, se Loyson, Ch.
Hyacin’thus, växtsläkte, se Hyacint.
Hya’derna. 1) Astr., en grupp stjärnor i Oxens
stjärnbild, av vilka de ljusaste (a, ■&!, #2, 7, <5, e)
bilda ett lätt igenkännligt V. Med undantag av a
(Aldebaran) röra sig dessa stjärnor, jämte ett stort
antal ljussvagare, med samma hastighet (ung. 40
km/sek) parallellt i rymden och bilda tillsamman
en vidsträckt öppen stjärnhop, vars avstånd från
jorden är o. 120 ljusår.
2) Grek, myt., döttrar till Atlas el. Okeanos,
systrar till Plejaderna, togo i sorg över sin
broder Hyas’ död sitt eget liv och försattes därefter
bland stjärnorna. Även andra sagor funnos om H.
Hyaena, Hyaenidae [hye’-], zool. se Hyenor.
Hyaenodon’tidae, en fam. primitiva rovdjur av
gruppen Pseudocre^odi inom Creodon’tia, hos vilken
2:a äkta kindtanden i överkäken och 3:e i
underkäken utbildats till rovtänder. Fam., som
uppträdde under eocen och dog ut under miocen,
omfattade huvudsaki. rävstora, grovt byggda
men för snabbt lopp anpassade former
(Hyaè’no-don). Pter’odon från Nordamerikas, Mellaneuropas
och Egyptens oligocen var dock av ett lejons
storlek. Representanterna för släktet AptePodon
levde i vatten. H.Bn.
Hyakin’thia, se Hyakinthos.
Hyakin’thos (grek. H yak’inthos), grek, myt.,
skön spartansk kungason, älskades av Apollon
och Zefyros, vilken sistn., då H. och Apollon
roade sig med diskuskastning, av svartsjuka lät
en vindstöt driva den av Apollon slungade
kastskivan mot H:s huvud. Ur den sålunda dödade
ynglingens blod uppspirade den efter H.
benämnda blomman, hyacinten, på vars kronblad man
trodde sig läsa den sörjande Apollons klagorop
Ai, Ai. H. är enl. namnets vittnesbörd en
förgrekisk gud, undanträngd av Apollon, som
övertagit hans i Amyklai* firade fest Hyakin’thia. H.Sj.
HyalFn (av grek, hy’alos, glas), anat., om en
— 1027 —
— 1028 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
