Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hyllinge (Skåne) - Hyllinge (Östergötland) - Hyllning - Hyllos - Hyllsläktet - Hyllstofta - Hylobates, Hylobatidae - Hylobius - Hylochoerus - Hylocomium - Hylodes - Hylophila - Hylotrupes - Hylozoism - Hülphers, 1. Abraham - Hülphers, 2. Walter (journalist, författare) - Hülphers, 3. Walter (frikyrkoman) - Hülphers, Gustaf - von Hülsen, Botho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÜLSEN
ligger en avledn. till hol, fördjupning el.
utvidgning i sjö el. å, här Vegeå.
Hyllinge, gods i Östergötland, se Hylinge.
Hyllning (av verbet hylla, av huld, alltså eg.: göra
sig bevågen), en särsk. i högtidlig form framburen
gärd av aktning, tillgivenhet och trohet. Av
gammalt har h. huvudsaki. betytt den högtidliga, av
symboliska handlingar och ceremonier präglade
akt, varigenom undersåtar, vasaller etc.
försäkrade sitt överhuvud, fursten el. länsherren, sin
trohet och lydnad. Jfr Eriksgata och Tro- och
huldhetsed.
Hyllos, grek, myt., de doriska kungahusens
an-herre, son till Herakles. Vilseledd av ett
orakelsvar försökte H. erövra Peloponnesos men
misslyckades och stupade. Först hans ättlingar
i 3:e led, Herakliderna, genomförde enl. sagan den
doriska erövringen av Peloponnesos.
Hyllsläktet, bot., se Hyllesläktet.
Hyllstofta, samhälle i Vedby* sn i Skåne.
Hylob’ates, Hylobafidae, zool., se Gibboner.
Hylo’bius, zool., se Snytbaggar.
Hylochoerus [-ke’-], svindjurssläkte, se
Skogs-svin i).
Hyloco’mium, släkte av fam. Hylocomia’ceae
bland bladmossorna med 15 arter, mer el. mindre
regelbundet pargreniga, kraftiga
mossor med sporhusen sittande på
korta sidogrenar. I Sverige
finnas 8 arter, av vilka 2, H.
Schre-be’ri (H. parieti’num, PleuroAium
Schreberi), väggmossa, och
H. splendens (H. proliferum),
skogsmossa, äro
formations-bildande i våra skogar. Vanliga
äro också H. triq’uetrum,
kransmossa, och H. squarro’sum, h a
k-mossa, vilken senare är
karakteristisk för degenererade
gräsmattor. De två senare jämte H. lo’reum
förenas ofta till ett särskilt släkte,
Rhytidiadel’ phus. W.
Hylo’des, zool., se Bladgrodor.
Hyloph’ila [-f-], släkte av fjärilsgruppen nattflyn,
i Sverige med blott en art, allmänna b å
t-spinnarflyet, H. prasina’na, som förekommer
i landets s. och mell. delar. Framvingarna äro
gulaktigt gröna, hos hannarna med smalt rosenröda,
hos honorna med gulvita fram- och bakkanter,
bakvingarna äro hos de förra ljusgula, hos de
senare vita. Larverna leva på bladen av olika
lövträd. På framvingarna finns ett hakformigt
utskott, som under flykten tangerar en liknande
bildning på mellankroppen, så att ett ”klickande”
läte uppkommer. H.
Hylotru’pes, skalbaggsläkte av fam.
långhor-ningar*.
Hylozoism’ (till grek, hyle, stoff, materia, och
zoe’, liv), fil., åsikten, att materien är levande och
besjälad. Hos de joniska naturfilosoferna, hos
Paracelsus, Giordano Bruno, Diderot, Robinet,
Buffon och E. Haeckel framträder en sådan
uppfattning. Termen h. förekommer redan hos Ralph
Cudworth. Adj.: h y 1 o z o i s’t i s k. — Litt.: H.
Spitzer, ӆber Ursprung und Bedeutung des
Hylozoismus” (1881).
Hülphers [-f-]. 1) Abraham Abrahamsson H.,
topografisk samlare (1734—98), till yrket köpman,
assessors titel, företog resor till Danmark och
genom Finland till Ryssland, men i sht inom olika
delar av Sverige. H:s reseanteckningar och
topografiska samlingar, skrivna efter mönster av
Linnés resor (ehuru H. hyste föga intresse för
biologien), äro av stort värde: ”Dagbok öfwer en
resa igenom... Dalarne” (1762, nytr. 1921),
”Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland” (6 saml.,
1771—97, nytr. av 1—3, 1910—12; d. 5:3,
”Lappmarken”, utgavs först 1922) och ”Samling til
korta beskrifningar öfwer swenska städer”, 1—2
(1778—83). H. utgav även genealogiska arbeten,
beskrivningar av Sveriges mineralbrunnar (1770)
och orgelverk (”Historisk afh. om musik och
instrumenter”, 1773) samt tillfällighetsdikter. Hans
värdefulla boksaml., rik på svenska småtryck, och
handskrifter (bl.a. H:s outg. resedagböcker)
finnas i Västerås lärov.-bibl. — Litt.: T. Norlind,
”A. H. H. och frihetstidens musikliv” (i ”Svensk
tidskr. för musikforskning”, 1937). C.V.J.
2) Ernst Walter H., den föreg:s brorsons
sonson, journalist och författare (f. 29A 1871). H.
studerade i Uppsala 1890—93, i Stockholm 1894—95
och slog sedan in på journalistbanan; sedan 1923
är han medarbetare i ”Vestmanlands läns tidn.”.
H. gjorde sig som förf, först känd genom en rad
berättelser med motiv från sin norrländska
hembygd, ss. ”Linier och dagrar” (1899), ”Där
stjärnorna tindra” (1905), ”Timmer” (1906) och ”Efter
Herrens hästar och andra berättelser från
Norrland” (1907), han har skrivit några skådespel, bl.a.
”Carolus Rex”, uppf. på Stadion i Stockholm
1913, och utg. flera diktsaml., ss. ”Lysmasklågor”
(1910), ”Svenska brigadsånger” (1918), där han
byggde på erfarenheter från sitt deltagande i
finska frihetskriget 1918, och ”Livets sång” (1931),
vilken har färgats av hans dragning till det
religiösa, som också kommer fram i ”Ockulta
noveller” (1921) och ”Märkliga varsel i tiden” (1928). E.
3) Ernst Walter Abraham H., den föreg:s
kusin, frikyrkoman (1875—1949). H., som
tjänstgjort vid olika metodistförs. i Sverige och
Finland, var 1925—33 distriktsföreståndare i Sverige
och 1933—41 pastor i Stockholms
Trefaldighets-förs. H. har utg. skrifter i religiösa ämnen.
Hülphers [-f-], Gustaf Bernhard, veterinär (f.
12/2 1884), veterinärexamen 1908,
besiktningsveteri-när vid Stockholms stads slakthus 1912, prof, i
fö-doämneshygien, bakteriologi och parasitologi vid
Veterinärhögsk. 1923-—49; medl. av
Veterinärstyrelsens vetenskapliga råd 1930, led. av styrelsen för
Statens inst. för folkhälsan 1938, av styrelsen
för Statens veterinärmedicinska anstalt 1944,
medl. av Statens medicinska forskningsråd 1945;
vet. med. hedersdr s.å. H. har starkt bidragit till
veterinärbakteriologiens stora framsteg och har
utg. ett mycket stort antal uppsatser och
vetenskapliga publikationer. Dhl.
von Hülsen, B o t h o, tysk teaterledare (1815—
86), 1851 avsked som officer, utnämndes till
kammarherre och blev samtidigt chef för de kungl.
teatrarna i Berlin, från 1853 som generalintendent.
Då Hannover, Kassel och Nassau 1866 förenades
med Preussen, övertog H. även högsta ledningen
av hovteatrarna i Hannover, Kassel och Wiesba-
— 1065 —
— 1066 —
Hylocomium
splendens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
