Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hypidiomorf - Hypnaceae, hypnacéer - Hypnagog - Hypnagoga hallucinationer el. hypnagoga bilder - Hypnoides - Hypnon - Hypnos (mytologi) - Hypnos (tillstånd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYPNOS
Hypidiomorf [-årf’], miner., om mineralkorns
utbildning i en bergart, när en del av dessa
begränsas av sina kristallytor (idiomorf utbildning), en
del ha oregelbunden (allotriomorf) form, betingad
av omgivande, tidigare utkristalliserade mineral.
— En bergart säges ha hypidiomor f-k o r n i g
struktur, när en del av mineralen äro
idio-morfa men de flesta allotriomorfa.
Hypna’ceae, hypnacéer, bladmossfam. med
talrika arter, av vilka några höra till Sveriges
vanligaste. De äro i regel mattformigt växande
mossor, med ensidigt krökta bladspetsar och
sporkapslarna sittande på korta sidogrenar. De
viktigaste släktena äro Hypnum {Stere’odon) med o. 60
arter, av vilka H. cupressifo’rme, cypressmossa,
är allmän i Sverige, Ctenid’ium* och Ptidium*, som
har blott en art, P. crista-castre’ nsis, kammossa,
vanlig i barrskog. Fam. H. och släktet Hypnum
voro förr sammelnamn för de flesta pleurokarpa
bladmossor, men numera har en bättre översikt
och en naturligare indelning uppnåtts genom
uppsplittring i talrika fam. och släkten. W.
Hypnagog [-å’g] (till grek, hypnos, sömn, och
agogos’, medförande), som medför sömn. —
Hypnagoga medel, sömnmedel*.
Hypnagoga hallucinationer el. hypnagoga
bilder, av fransmannen A. Maury (o. 1850)
införd beteckning på de vid halvslummer el.
insomnandet uppträdande hallucinationer, vilka ofta
börja i form av obestämda färgfläckar för att
sedan övergå till mera bestämda motiv och slutl.
ta form av situationsbilder. Dyl. upplevelser äro
fullt naturliga även för det normala själslivet,
men bilderna framträda med större el. mindre
tydlighet, beroende på vederbörandes
uppmärk-samhetsinriktning. — Litt.: O. Lindhe, ”Hur vi
är i våra drömmar” (1947). E.Bng.
Hypnofdes, artnamn på växter, som likna mossa
{Hypnum).
Hypnon [-å’n], kem., se Acetofenon.
Hyp’nos. 1) Grek, myt., sömnens gud, son till Nyx
(Natten), tvillingbror till Thanatos, far till
Fan-tasos och Morfeus. Grekerna föreställde sig
mestadels H. i gestalt av en yngling, som försänkte
människorna i sömn genom beröring med sitt
trollspö el. genom att utgjuta sömngivande safter
ur ett horn; t.o.m. himlafadern Zeus måste böja
sig för hans makt.
2) Zool., släkte av fam. darrockor*.
Hypnos [-å’s] (av grek. hyp’nos, sömn),
sömnlik-nande tillstånd, som artificiellt kan framkallas hos
många personer. H. var känd redan under forntiden,
men först på 1700-talet började den närmare
studeras genom österrikaren F. Mesmer. För att framkalla
h. finnas ett flertal olika metoder. Ett vanligt
tillvägagångssätt är, att försökspersonen, sittande i
bekväm tillbakalutad ställning, får fixera
hypno-tisörens hand, vilken hålles upp strax ovanför
personens ögon, och samtidigt intalar
hypnoti-sören honom, att ögonlocken bli tunga, sömnen
håller på att inställa sig o.s.v. För att uppväcka
ur h. är det vanl. tillräckligt, att hypnotisören
klappar i händerna, blåser den hypnotiserade i
ansiktet e.d. Alltefter den hypnotiska sömnens
djup brukar man särskilja olika stadier. Vid den
lättaste hypnotiska sömnen efterkommer den
hypnotiserade automatiskt hypnotisörens befallningar
Hypnum cupressiforme.
a mossplanta med sporogon, b blad, c sporkapsel.
att utföra enklare kroppsrörelser o.d. Han håller
ögonen slutna men är vid fullt medvetande och
kan efteråt erinra sig, vad som passerat. Blir
den hypnotiska sömnen djupare, stegras
hypnotisörens inflytande, och den hypnotiserade utför
motståndslöst de flesta av hans befallningar. Vid
den djupaste h. är den hypnotiserade helt
otillgänglig för andra intryck än dem, han mottager
från hypnotisören; det förefinnes en särsk.
”rapport” mellan de båda personerna. Hypnotisörens
inflytande sträcker sig icke blott till den
hypnotiserades själsliga verksamhet utan även till hans
kroppsliga tillstånd, och t.o.m. sådana funktioner
som eljest icke kunna påverkas av viljan, t.ex.
blodtillförseln till olika kroppsdelar och
avsöndringen av svett, kunna påverkas genom h. Också
en rad egenartade psykiska fenomen uppträda vid
den djupaste h.: minnet kan skärpas, så att länge
sedan glömda upplevelser åter dyka upp, livliga
hallucinationer kunna förekomma för alla sinnen
o.s.v. Efter uppvaknandet har den hypnotiserade
intet som helst minne av vad som tilldragit sig
under den djupa h. Trots detta kan han någon
gång bringas att efter uppvaknandet utföra
befallningar, som han mottagit i det hypnotiska
tillståndet. Det torde dock vara tvivel underkastat, om
en person över huvud genom h. kan tvingas att
utföra sådana handlingar, som han under vanliga
förhållanden bestämt skulle motsätta sig, och de
fall, där brott påståtts ha begåtts på gr. av
hyp-notiskt inflytande, ha icke stått sig vid en närmare
kritik. — Mottagligheten för hypnotisk påverkan
är mycket olika hos olika personer. Somliga kunna
över huvud taget icke hypnotiseras, andra kunna
bringas i ett lätt hypnotiskt tillstånd, och slutl.
finnas några, hos vilka man kan framkalla djup
hypnotisk sömn. Mot sin vilja kan dock ingen
hypnotiseras. Någon gång kan en person själv
bringa sig i h., autohypnos*. — Om h:s natur ha
en mängd olika teorier framställts. Mesmer ansåg,
att man vid h. hade att göra med en ”animal
mag-netism”*, men denna lära är i sin ursprungliga
form numera övergiven. Närbesläktade teorier ha
dock förfäktats även på senare tiden, av bl.a.
Alrutz*. Charcot betraktade h. som en sjuklig
företeelse, ett slags med konst framkallad hysteri.
Enl. en av flera moderna forskare omfattad
hypotes är h. ett ”klyvningsfenomen”, d.v.s. en del av
— 1081 —
— 1082 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
