Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hypnos (tillstånd) - Hypnotika - Hypnotism - Hypnum - Hypo- - Hypobrankialränna - Hypobromit - Hypobul - Hypocentrum - Hypochoeris - Hypocrea - Hypocreaceae - Hypocykloid - Hypoderma - Hypodermella - Hypodermis, hypodermala skikt - Hypoeutektisk - Hypofarynx - Hypofreni - Hypofys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYPNOTIKA
de nervbanor, som förmedla förbindelsen mellan
högre och lägre centra i hjärnan, äro avkopplade,
vilket medför, att endast en begränsad del av
hjärnan är i funktion under h. H. användes förr rätt
mycket som medicinsk behandlingsform, men
numera brukas den mera sällan som terapeuticum.
Oförsiktigt använd kan h. verka skadligt; därför är
i Sverige hypnotisk behandling icke tillåten för andra
än läkare, och offentliga hypnotiska föreställningar
få givas endast efter särskilt tillstånd. — Litt.: S.
Alrutz, ”H. och suggestion” (1925); J. Björkhem,
”De hypnotiska hallucinationerna” (1942). T.V.Sn.
Hypnotika [-å’-], remed’ia hypno’tica, se
Sömnmedel.
Hypnotism’, konsten att meddela hypnos*.
—-Hy p n o t i s e’r a, meddela hypnos. — H y p n
o-t i s ö’r, person, som meddelar hypnos.
Hypnum, mossläkte av fam. Hypna’ceae*.
Hypo- (av grek. prep. hypo’, under), i sms.:
under-. — Jfr Hyper-.
Hypobrankia’lränna, zool., se Endostyl.
Hypobromi’t, kem., se Bromat.
Hypobu’1 (till hypo-* och grek, bule’, vilja),
psykol., om vissa rörelsemekanismer, som stå i
mots. till dem som utlösas av den medvetna
målviljan; benämningen införd av E. Kretschmer.
En hypobul vilja med tillhörande reaktioner, ss.
kramp, kollaps, rörelsestorm (Bewegungssturm)
och orörlighets- el. dödreflex (Totstellreflex),
uppträder särsk. vid hysteri och katatoni, då den
medvetna viljan försatts ur funktion. — Litt.: E.
Kretschmer, ”Über Hysterie” (1923; sv. övers.
1936). E.Bng.
Hypocen’trum, se Jordbävning.
Hypochoeris [-ke’-], se Slåtterfibblesläktet.
Hypoc’rea, svampsläkte av fam. Hypocreaceae
med några få arter i Sverige, vilka leva
sapro-fytiskt. Stromata äro utbredda, dynlika el.
klubb-formiga. H. aluta’cea, med ett upprätt,
klubbfor-migt stroma, förekommer i skog.
Hypocrea’ceae, fam. bland säcksvamparna.
Tidigare fördes flera släkten till denna fam., men
enl. modern uppfattning bör H. endast omfatta
några få släkten, t.ex. Calonec/tria, HypoRrea,
Hy-pomVces och Nec’tria. Släktena Epichlo’è,
Cla’-viceps och Cor’dyceps sammanföras numera till
fam. Clavicipita’ceae.
Utmärkande för H. och
- Clavicipitaceae är
peri-theciernas (och
stroma-tas) livliga färg. I
ung-domsstadierna bildas
ofta konidier på stromata.
Hypocykloid, matem.,
en plan kurva, som
be-skrives av en punkt P
(se fig. 1) på periferien
till en cirkel, som
rullar (utan glidning) på
insidan av en annan,
fast cirkels periferi. H.
består av kongruenta
bågar, som hänga
samman medelst utåtvända
Spetsar på den fasta
cirkelns omkrets. Om
förhållandet mellan cirklarnas radier är
kom-mensurabelt, är antalet bågar ändligt, och h.
blir en sluten kurva. Är detta förhållande 1:4,
erhålles en kurva med fyra spetsar, kallad
a ster oi d (stjärnkurva, se fig. 2). Om
förhållandet är 1:2, urartar h. till en
diameter i den fasta cirkeln, en egenskap, som kan
användas i maskiner för att överföra en
roterande rörelse till en rätlinig. Jfr Cykloid och
Epicykloid. [Hr]N.E.F.
Hypoder’ma, släkte av fam. styngflugor*.
HypodermelFa, släkte av fam. Phacidia’ceae
inom säcksvamparna, med ett flertal arter, som
åstadkomma barrsjuka på olika barrträd. De ha
nästan oskaftade sporsäckar, som innehålla 4
sporer, omgivna av ett slemaktigt hölje.
HypodeFmis (till hypo-* och grek, derma, hud),
hypodermala skikt, bot., de närmast
under epidermis belägna cellskikten, vilka ofta avvika
från underliggande parenkym och kunna vara
starkt förvedade som hos barrträd och gräs,
förkorkade el. kutiniserade, t.ex. hos rötter
(exoder-mis), el. utbildade som kollenkym, vilket är
vanligt hos stammar av tvåhjärtbladiga växter. H.
är ej något histologiskt utan endast ett
topografiskt begrepp (anger vävnadens läge i organet).
Hypoeutek’tisk, kem., se Metallografi.
Hypofar’ynx, den nedre, mot struphuvudet
belägna delen av svalget (se Munhåla).
Hypofreni’ (till hypo-* och grek, fren, själ),
psykol., enl. H. Sjöbring beteckning på
sjukdomstillstånd, orsakade av lättare hjärnskador av
mekanisk el. inflammatorisk art.
HypofjFs (av grek. hypofy’esthai, växa under).
1) Anat., zool. H., undre hjärnbihanget,
hypophy’sis cePebri, inresekretorisk körtel, belägen
i kraniekaviteten i nära anslutning till hjärnan,
hos människan bildande ett något mer än bönstort
och ovalt organ, som ligger i en bengrop på
hjärn-skålens botten, vilken på gr. av sin form kallas
turksadeln, sella tur’cica, och är förbunden med
mellanhjärnan genom en tunn stjälk, infundib’ulum
(se fig. 3 vid Hjärna). H. bestar av två
huvuddelar, framloben (adenohypofysen) och bakloben
(neurohypofysen). Gränsområdet dem emellan
benämnes ofta mellanloben el. intermediärdelen.
Framloben är en trabekulärt byggd körtel; dess
celler äro av växlande utseende, allteftersom de
äro i vila el. i funktion. I senare fallet innehålla
de olika färgbara granula. Mellanloben, som hos
människan icke är skarpt avgränsad utan blott
utgör ett tunt lager mellan fram- och baklob, är
åtm. delvis en cystös körtel, till sin struktur lik
sköldkörteln med kolloidalt innehåll. Bakloben
är uppbyggd av nervvävnad, huvudsaki. glia. Den
har också embryonalt utgått från hjärnan, under
det att fram- och mellanlob bildats från
munepi-telet. Hela körteln är omgiven av en tunn
bind-vävskapsel. H. befinner sig nästan centralt inne
i huvudet och har följaktligen där ett relativt
skyddat läge. I mots. till förhållandet hos
hjärnan, är dess storlek i stort sett proportionell mot
individens kroppsstorlek. H. bildar icke sällan
utgångspunkten för tumörer, vilka stundom äro
tillgängliga för operation.
H. är det bland de inresekretoriska organen,
som har den mest komplicerade och kanske också
— 1083 —
— 1084 —
Fig. 1.
Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
