Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hypofys - Hypofysin - Hypogaeus - Hypogastrium - Hypogéer - Hypogeisk - Hypoglykemi - Hypogyn - Hypoidväxel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYPOIDVÄXEL
Mediansnitt genom hypofysen hos människa.
den mest betydelsefulla funktionen. Så äro till
densamma koncentrerade en mångfald olika
endo-krina funktioner, oaktat körtelns vikt hos
människan icke uppgår till mer än c:a o,6 g. De
olika delarna av h. representera vitt skilda
funktioner. — Från b ak loben har man sedan
länge kunnat utvinna verksamma extrakt (p i t u
i-t r i n, h y p o f y s i n). Effekten av dessa är
sti-mulering av livmoderns sammandragningar,
stegring av blodtrycket och minskning av
urinmängderna. Sannolikt orsakas dessa verkningar av åtm.
två olika hormoner, vasopressin och o x y t
o-c i n. En om extrakten påminnande verkan, ehuru
svagare, erhålles av kvävebasen histamin. I
rubbningar av baklobens inre sekretion har man velat
se orsaken till sjukdomen diabetes insip’idus,
karakteriserad genom avsöndrandet av mycket
riklig, föga koncentrerad, sockerfri urin. Tillförsel
av baklobsextrakt vid denna sjukdom möjliggör
för njurarna att koncentrera urinen. Sjukdomen
i fråga kan emellertid även orsakas av sjukliga
förändringar i till h. angränsande delar av hjärnan
(se Diabetes). — Från mellanloben har man
erhållit extrakt, vilka synas inverka på
färgcellerna hos groddjur och fiskar (jfr Färgväxling).
Med sådana extrakt har man kunnat framkalla
färgförändringar hos dessa djur. Mellanlobens
hormon, intermedin, har, såvitt man hittills
vet, ingen säker uppgift hos däggdjuren. —
Borttagande av framloben hos unga djur har
en kraftigt hämmande inverkan på deras
tillväxt och utvecklingen av könsorganen. Hos
människan framträda liknande symtom vid
hy-pofunktion (underfunktion) av h:s framlob. I
överensstämmelse härmed har man också i h:s
framlob lyckats påvisa en rad från varandra
skilda ämnen, vilka dels påverka individens
tillväxt, dels stimulera andra inresekretoriska körtlar
i kroppen. H:s tillväxthormon stimulerar särsk.
bildningen av ben- och bindväv. Vissa former av
hyperfunktion (överfunktion) av framloben leda,
när de drabba en växande individ, till abnorm
tillväxt av de långa benen, varav följer jätteväxt.
Hos äldre personer inträffar en abnorm tillväxt
av handens, fotens och käkarnas ben
(akrome-gali*). Vid hypofunktion av framloben hos
växande individer blir kroppstillväxten mer el. mindre
långsam, individen kan bli en dvärg med
harmoniska kroppsformer, s.k. hypofysär dvärgväxt.
Vanligare är dock en sjukdomsbild, som
benämnes dystrophi’a adipo’so-genita’lis (jfr Dvärg). En
hos vuxna inträdande hypofunktion av framloben
orsakar bl.a. Simmonds sjukdom med extrem
av-magring, atrofi av könsorganen, håravfall,
hudförändringar m.m. Framloben avsöndrar även ett
hormon, som stimulerar sköldkörtelns verksamhet.
Vid skador på h. erhålles därför också bl.a. en
sänkt grundomsättning*, vilket förhållande även
kan konstateras vid ovannämnda Simmonds
sjukdom. Framloben styr vidare genom sitt s.k.
corticotropa hormon binjurbarken. Man har
ansett, att hyperfunktion med bl.a.
överproduktion av detta sistn. hormon kan vara en av
orsakerna till Cushings syndrom (se d.o. och
Binjure). H:s gonadotropa hormoner äro viktiga
för könsorganens utveckling och funktion (jfr
Gonadotropiner). H:s framlob har även visst
samband med de langerhansska öarna och har
därför betydelse för kolhydratomsättningen. Vid
akro-megali och Cushings syndrom förekommer sålunda
ej sällan diabetes, och tillförsel av större mängder
framlobsextrakt hos försöksdjur kan hos dem
framkalla diabetesliknande symtom. C.H.H.;Å.G.
2) Bot., hos tvåhjärtbladiga växter benämning
på embryobärarens ändcell (se Embryologi), hos
bladmossor liktydigt med apofys*.
Hypofysi’n, farm., se Pituitrin.
Hypogaeus, -a, -um [-ge’-] (lat., av grek.
hypog’aios, underjordisk), artnamn på växter, som
huvudsaki. växa under markytan.
HypogasTrium, anat., se Epigastrium.
Hypogéer (se Hypogaeus), underjordiska
gravkamrar, som bilda ett system av rum och gångar;
jfr Katakomber.
Hypoge’isk (se Hypogaeus), bot., om
hjärtblad, vilka under groningen* förbli inneslutna
inom fröet. Utbreda sig hjärtbladen vid
groningen, sägas de vara epigeiska. — Vissa
svampar utveckla fruktkroppar hypogeiskt, d.v.s.
under markytan, andra utveckla dem epigeiskt,
d.v.s. på markytan.
Hypoglykemi’, med., se Blodsocker.
Hypogy’n, se Blomma, sp. 230.
Hypoi’dväxel, vinkelkuggväxel, kännetecknad
av att de båda axlarna icke skära varandra.
Ordet h. hänför sig till att de båda
kuggdel-ningsytorna teoretiskt sett bli
rotationshyperbo-loider. En h. kan sägas utgöra en mellanform
mellan en vanlig snedkuggad vinkelväxel och en
skruvväxel; dess mekaniska verkningsgrad är
likväl i regel ej lägre
än vinkelväxelns. H.
användas i stor
utsträckning vid bilar,
där de i
konstruktivt avseende ge den
fördelen, att
kardanaxeln kan sänkas
och fordonets
bygg-nadshöjd sålunda
Hypoidväxel för automobiler.
— 1085 —
— 1086 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
