Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkansson, 1. Julia - Håkansson-Taube, 2. Lisa - Håkanson, Knut - Håkansson, Artur - Håkansson, Hans - Håkantorp (socken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅKANSON
—29 till Dramatiska
teatern. Sistn. är
lämnade hon scenen men
fortsatte dock att
meddela enskild
undervisning och var som
lärarinna mycket högt
uppskattad. — Redan
vid sin debut synes H.
ha överraskat genom
sin personliga
uppfattning, det självständiga
uppslaget, som
följdriktigt genomfördes.
Hennes förutsättningar
hänvisade henne till det moderna realistiska
skådespelet, och det var framför allt Ibsens
kvinnogestalter med deras invecklade känsloliv, deras
passioner och själskriser, som fängslade henne.
Utom debutrollen spelade hon Fru Inger till östråt,
Hedda Gabler, fru Alving i ”Gengångare”,
Rebecka West i ”Rosmersholm”, Svanhild i
”Kärlekens komedi”, Hjördis i ”Härmännen på
Helge-land”, Hilde Vangel i ”Byggmästare Solness”,
Rita Almers i ”Lille Eyolf”, Gunhild Borkman
och Ella Rentheim i ”John Gabriel Borkman”,
Gina Ekdahl i ”Vildanden”, Lona Hessel i
”Samhällets pelare”, Sigrid i ”Kungsämnena” och Maja
Rubeck i ”När vi döde vakna”. Till denna
repertoar sluta sig helt nära uppgifter ur
Strindbergs dramatik, ss. Kristina i ”Mäster Olof”,
Ingeborg i ”Folkungasagan”, Tekla i
”Fordringsägare”, fru X i ”Den starkare”, Henriette i ”Brott
och brott” och Mätta Dyre i ”Riksföreståndaren”.
Sina ur publiksynpunkt största framgångar vann
hon emellertid inom den engelska och franska
salongskomedien. För Wildes, Pineros, Dumas
d.y:s och Sardous hjältinnor, Mrs Erlynne i
”Solfjädern”, Paula i ”Tanquerays andra hustru”,
Francillon, Gilberte i ”Frou-Frou” och Cyprienne
i ”Vi skiljas”, hade hon stora förutsättningar i
sin skönhet och charm, sin lätta, fladdrande
diktion, sin spiritualitet och elegans. I det stora
galleri av äldre kvinnotyper, som H. än med
pregnans och ädel stil, än med aristokratisk
älskvärdhet och hjärtevinnande humor framställde på
nationalscenen, märkas professorskan Känning i
”Gertrud”, Mrs Higgins i ”Pygmalion”,
bergs-rådinnan Fristedt i ”Dunungen”, statsfrun
Som-merfelt i ”Nationalmonumentet” och fru de
Tré-ville i ”Äventyret”, i vilken sistn. roll hon tog
avsked från scenen. — G. 1871 m. operasångaren
och kantorn Hjalmar Emanuel H. (1844
—1901), lärare vid Musikaliska akad. och under
1870- och 80-talen en av de mera använda
krafterna vid operascenen. A.L.
2) Karin Elisabeth (Lisa) H.-T a u b e, den
föreg:s dotter, skådespelerska (f. ®/i 1880),
studerade scenisk framställningskonst för Aug.
Lindberg och K. Axelsson. H. debuterade 1898 vid
Håkansson-Svennberg-turnén som Greta i
Did-rings ”Stigare-Mats”. De närmaste två åren var
hon knuten till Svenska teatern i Stockholm men
övergick 1901 till Svenska teatern i Helsingfors,
där hon, med avbrott för engagemang vid
Hå-kansson-Svennberg-turnén 1902—03, vid Stora
teatern i Göteborg 1904—05, hos H.i) 1905—06
samt vid A. Ranfts scener 1906—07 och 1909—10,
var verksam till 1913. Sin stora dramatiska
begåvning ådagalade H., när hon vid
Helsingfors-scenen konfronterades med mera krävande roller,
ss. Rose Bernd (Hauptmann), Svanevit
(Strindberg), Nora i ”Ett dockhem”, Marguerite Gauthier
i ”Kameliadamen”, Abigael i ”Ambrosius”,
Ka-tinka Marslof i ”Uppståndelse” och Rautendelein
i ”Den sjunkna klockan”. — G. 1909 med
banktjänsteman Arthur Taube i Helsingfors. A.L.
Håkanson, Knut Algot, tonsättare (1887—
1929), student 1906, studerade humaniora i
Stockholm och Uppsala till 1912, därjämte violin för E.
Sundquist, piano för K. Bäck, komposition för J.
Lindegren, R. Liljefors och J. Schreyer (Dresden).
H. var 1917—25
med-dirigent för
orkesterföreningen i Borås och
1922—25 lärare vid
mu-sikinst. där, fr.o.m.
1928 musikred. vid
”Göteborgs
handels-och sjöfartstidn.”.
Efter en övervägande
ho-mofon stilperiod
(sånger, orkestersviter och
-bearb. m.m.) nådde
H. ett rent personligt
uttryckssätt genom att
tillämpa (närmast) J. S.
Bachs kontrapunktiska
sats på svensk folkmelodik, f.f.g. i ”Svensk svit i
kontrapunktisk stil” (för piano el. stråktrio; 1923).
Vidare märkas 12 inventioner för violin och
violon-cell el. piano (1924), orkesterverket ”Variationer
och final över ett tema av Lomjansguten” (1926),
”Variationer och fuga över en svensk folkvisa”
(för piano; 1929), därtill rena folkmusikbearb. och
sånger för blandad kör (bl.a. 4 madrigaler, 3
Karl-feldt-körer), körverket ”Skåne” samt ett flertal
romanser. O.Ad.
Håkansson, Karl Artur Heribert, botanist
(f. 16/ä 1896), fil. dr och doc. i Lund 1923,
innehavare av personlig forskningsassistentbefattning
1945, prof:s titel 1948. H. har utg. embryologiska
arbeten, ss. ”Studien über die
Entwicklungsge-schichte der Umbelliferen” (1923) och
”Untersu-chungen über die Embryologie einiger
Potentilla-Formen” (1946). I en rad uppmärksammade
cyto-logiska avh. har han behandlat kromosomtal i
samband med hybridisering och artbildning samt
anknutit cytologiska förhållanden till aktuella
genetiska problem, ss. betr, kromosomringar. Av hans
cytologiska arbeten märkas ”Chromosomenringe
in Pisum und ihre mutmassliche genetische
Be-deutung” (i ”Hereditas”, 12, 1929) och
”Zytolo-gische Studien an Rassen und Rassenbastarden von
Godetia Whitneyi und verwandten Arten” (1942)
samt undersökningar över släktena OenothPra,
Sal’ix etc., publ. särsk. i tidskr. ”Hereditas”. A.Hr.
Håkansson, Hans, författare, se Hergin.
Håkantorp, socken i Gudhems hd i
Västergötland, Skaraborgs län, och församling i Stenstorp,
Brunnhem, S. Kyrketorp, Segerstad, Valtorp och
Håkantorps pastorat i Falköpings kontrakt av
Skara stift, v. om Stenstorp; 7,01 km2, därav 6,ss
land; 144 inv. (1949; 21 inv. pr km2). H. är
ku
— nu —
— 1112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
