Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hållfasthetsprov - Hållfasthetstal - Hållningsgymnastik - Hållnäs - Håll- och lastplats - Hållplats - Hållrot - Hållrotväxter - Hållskjuts - Hållsta - Hållö - Hålningsverk - Hålobjektiv - Hålogaland, Haalogaland Hålöygafylki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅLLFASTHETSTAL
ma, då krafterna verka i ett plan och sträva att
avskära kroppen efter detta plan, saknas fullgoda
prov, emedan rena skjuvpåkänningar av direkt
mätbar storlek icke kunna åstadkommas vid
praktisk provning. Ett prov, som emellertid användes
för ändamålet, är vridprovet, dock huvudsaki.
för vetenskapliga ändamål. Man bestämmer därvid
vridningsvinkeln för ett visst vridande moment*,
varav den mot elasticitetsmodulen svarande
skjuv-modulen kan beräknas, samt
vridhållfastheten och ev. andra gränsvärden av samma art som
vid dragprovet. — Vid utförandet av h. ha
temperaturen och även provningshastigheten ett
avgörande inflytande. De vanl. meddelade
siffervärdena avse c:a 20° (rumstemp.) och normal
hastighet vid belastningsökningen under provningen.
Vid lägre temp. äro de flesta material sprödare,
vid högre temp. sjunker brottgränsen och
förlängningen ökas, dock med undantag för vissa
temp.-områden, olika för olika material. Alltför
stor provningshastighet ger för höga värden på
brottgränsen, särsk. vid högre temp., där den
s.k. krypningen blir avgörande för
hållfastheten. Krypningen innebär en småningom
skeende formändring under belastning.
Krypgränsen, oc, definieras som den dragspänning,
som hos ett material vid en viss temp.
framkallar en viss töjningshastighet, t.ex. 0,00005% pr tim.
Vid provningen anbringas provstaven i en ugn,
som hålles vid konstant temp., och belastas
under viss tid, vanl. minst 2 dygn. Töjningen
registreras, och ett diagram ritas med krypningen
som funktion av tiden. Utom krypgräns
bestämmes ofta även sträck- el. 0,2-gräns samt
brottgräns vid hög temp. (upp till c:a 4000). Vid ännu
högre temp. har blott krypgränsen intresse för
hållfasthetsberäkningar. Högtemperaturprovningar
ha på senare tid varit i rask frammarsch i
samband med utvecklandet av de nya
värmebeständiga materialen, t.ex. för gasturbiner. — Betr,
s.k. teknologiska prov och h. av färdiga
konstruktioner se Materialprovning.
Alla de vanliga h. ha normerats, i Sverige
av Standardiseringskommissionen och i utlandet
av statliga institutioner el. ingenjörföreningar
(se Standardisering). — Litt., se
Hållfasthets-lära. [IS.]L.Vr.
Hållfasthetstal, geol., hos leror, se Finlekstal.
Hållningsgymnastik, gymnastiska övningar med
speciellt syfte att motarbeta och avhjälpa de vanl.
förekommande hållningsfelen.
Hållnäs, socken i Olands hd i Uppland,
Uppsala län, och pastorat i örbyhus kontrakt av
Uppsala ärkestift, mellan Lövstaviken och
öre-grundsgrepen av Bottenhavet; 235,08 km2, därav
228,92 land; 2,484 inv. (1949; 11 inv. pr km2).
Socknen uppfylles i stort sett av jämna
skogstrakter, här och där med mossar. Åkern utgör
10% av landarealen, skogsmarken 67%.
Fiskläget Fågelsundet med livräddningsstation
och 2—1,5 m djup hamn har 50 yrkesfiskare
(fångstens totalvärde 126,806 kr 1945). övriga
fisklägen, av vilka de största äro F a g e r v
i-ken med 4—3 m djup hamn, Gudinge och
Klungsten, ha tillsammans 99 yrkesfiskare
med ett fångstvärde s.å. av 248,472 kr. Längst
norrut i skärgården står Björns fyr med mist-
signalstation. Någon träindustri finnes. En stor
del av socknen tillhör Gimo ab. Tre runstenar
äro kända. Kyrkan av gråsten byggdes på
1200-talet och förändrades 1854 till korskyrka med
torn över korsmitten. Bland äldre inventarier
märkas dopfunt av gotländsk sandsten från
1200-talet, medeltida altarskåp och helgonbilder. —
Namnet skrevs 1312 Holdanes och De hwldanes.
Efterleden är näs: H. omfattar det östligaste av
de båda ”öron”, med vilka Uppland åt n.
skjuter ut i Bottenhavet. Förleden står i samband
med namnet på byn Hållen, 1312 De Huld.
Härledningen är osäker; möjl. ingår hull, fsv.
huld, kött, kropp. — Litt.: O. Larsson, ”H. förs:s
hembygdskrönika” (1934). P.;Er.
Håll- och lastplats på järnväg, för såväl
personsom godstrafik, vanl. bemannad med platsvakt.
Hållplats. 1) Anhalt på järnväg för resandes
avel. påstigning, vanl. obemannad och utan
stations-anordningar.
2) Krigsv., se Underhållstjänst.
Hållrot, bot., art av släktet Aristoloch’ia*.
Hållrotväxter, Aristolochiaceae, fam. av ordn.
Aristolochia’les, innefattande 5 släkten med o.
400 arter, övervägande slingrande buskar med
helbräddade, hjärt- el. njurlika blad, merendels
oregelbundna och sällsamt gestaltade blommor
samt kapselfrukt. H. förekomma huvudsaki. i
tropiska Amerika. I Sverige finnas förvildade arter
av As’arum* med regelbundna, klocklika blommor
och fria ståndare samt av Aristoloch’ia* med
oregelbundna blommor samt ståndare och pistill
hopväxta till en s.k. könspelare. G.
Hållskjuts, kam., se Gästgivarskjuts.
Hållsta, samhälle i Husby-Rekarne* sn i
Södermanland.
Hållö, fyrplats, mistsignal- och radiopejlstation
strax s. om Smögens fiskläge.
Hålningsverk, tekn., se Valsning.
Hålobjektiv, för fotografering avsedd anordning,
bestående av ett i metallplåt borrat, mycket litet
runt hål. Enl. principen för ljusets rätliniga
fortplantning verkar hålet som ett ljussvagt objektiv
och ger en något oskarp bild. H., som infördes
långt före fotografiens framkomst (se Camera
obscura), har vissa egenskaper, som gör, att det
alltjämt användes. Då h. ej har någon bestämd
brännvidd el. bildvinkel, kan det användas både för
fjärrfotografering och närbildsfotografering och
förekommer särsk. som ersättning för
vidvinkel-objektiv. För att man skall få bästa skärpa, måste
dock håldiametern avpassas efter kamerautdraget.
H. utföres därför med en serie olika stora hål i
en roterbar skiva el. förskjutbar slid. H. ger
bilder, som äro fria från distorsion och perspektivisk
felteckning. K.S.
Hå’logaland, Haalogaland,
Hålöygafyl-ki, fordom benämning på det nordligaste av
norrmän befolkade landskapet i Norge. Det
omfattade nuv. Nordland fylke och s. delen av Troms
fylke upp till Malangen. Namnet, som sannolikt
är bildat av ett inbyggarnamn hålöyger, har
återinförts i nyare tid som namn på Hålogaland
bispedömme*. Det gamla namnet lever dessutom
kvar i landskapsnamnet Helgeland, vilket
betecknar landet från Nord-Tröndelags fylkes n. gräns
i s. till gränsen mot Salten i n. F.I.
— 1131 —
— 1132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
