Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hår - Hår hos människan - 2. Hår hos växterna - Håravfall - Hård, ätt - Hård, 1. Carl Gustaf (af Segerstad) - Hård, 2. Johan Ludvig (af Segerstad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRD
Olika typer av hår hos växter.
1 papiller från ytan av kronblad av styvmorsviol,
Viola tricolor, 2 rothår utgående från överhudceller
hos rot, 3 filthår från bladundersidan av Banksia, 4
ankarhår från stam av snärjmåra, Galium Aparine,
5 fjällhår från blad av havtorn, Hlppophaè rhamnoides,
6 körtelhår från kinesisk Primula, 7 körtelhår från
humle, Humulus Lupulus, a utan, b med lupulinsekret
innanför kutikulan.
mitt mot hudytan. Härunder förhornas de och
bilda h., vilket genom alltjämt fortgående
celltillväxt i bulben blir allt längre. Den största delen
av h. kommer att ligga utanför huden och kallas
hårskaft, den i huden belägna delen kallas
hårrot. Även i bulbens perifera delar inträder
en cellnybildning, som ger uophov till en
förhor-nad inre rotskida (fig. i). Epitelsträngen kvarstår
som en yttre rotskida omkring håret. Utanför
denna ordnar sig bindväven till den s.k.
hårsäcken (fig. i). Från yttre rotskidans strax under
huden belägna parti bildas talgknölar*, och strax
under dessa fäster sig den av glatta muskeltrådar
bestående sneda hårmuskeln mu’sculus arrdctor
vilken vid sin kontraktion ”reser” h. och
framkallar ”gåshud”. — Vid hårömsning
avstannar cellnybildningen i bulben, det gamla h.
utstötes, och ett nytt h. bildas från en ny, från
yttre rotsidan nedväxt bulb (fig. i till v.). —
Själva h. (fig. 2) består av en märg, uppbyggd av i
rad ordnade celler (kan saknas) och av en bark,
där starkt tillplattade, förhornade celler, lagrade i
rikliga skikt, ge en längdstrimmighet åt h. Barken
omslutes ytterst av ett lager taktegelformigt
lagrade hinnceller. Ju slätare dessa ligga, desto mera
glans får håret. Hårfärgen betingas huvudsaki.
av pigmentkornsinlagring i barken. Är denna
sparsam, blir håret ljust; är den riklig, blir håret svart.
I rött h. är pigmentet vanl. löst. Grått och vitt h.
hos åldringar beror på en luftinlagring i hårmärgen.
— Ang. hårsjukdomar se d.o. — Jfr Frisyr. T.Hn.
2) H. hos växterna, trichomer, äro en- el.
flercelliga, stundom förgrenade utväxter från
överhudceller, vilka uppträda med växlande utbildning.
I sin enklaste form utgöra de låga, koniska
papiller, ss. hos många kronblad, vilka de ge ett
sam-metsliknande utseende. Rothåren, som äro långa,
cylindriska och tunnväggiga samt tjäna att öka
rötternas absorberande och avsöndrande yta, bilda
en direkt fortsättning av överhudscellernas fria
yta. U 11- och f i 11 h å r äro starkt förlängda,
stundom vridna el. krökta och filtartat inflätade i
varandra, innehålla ofta luft samt tjäna till skydd
mot avdunstning och avkylning (edelweiss,
hedblomster m.fl.). Borst äro kraftigt utbildade,
styva hår, stundom med inlagring av kalk el.
ki-selsyra i cellväggen (flera gräs och halvgräs). En
särskild form av borst äro brännhår*. K 1
ätter h å r ha en el. flera starkt förtjockade, klolikt
omböjda spetsar, som tjäna till förankring av
växten (snärjmåra). Stjärnhår visa mer el.
mindre stark förgrening (kungsljus, kattost).
Sköldhår ha formen av plattor, utgående från ett kort
skaft (havtorn). Ormbunkarnas f j ä 11 h å r* äro
tillplattade från sidan. Hos körtelhår el.
glandelhår finnes en i h:s spets sittande större,
klotformig, rikligt protoplasmaförande cell, i
andra fall ett komplex av celler, som stundom
utskilja sekret (flyktiga oljor, balsamer m.m.) el.
stundom avsöndra socker, slem m.fl. ämnen. Jfr
Emergenser. G.
Håravfall, se Hårsjukdomar.
Hård, synnerligen vittutgrenad småländsk
fräl-seätt, vars äldre genealogi är oklar. Två
ättegrenar introducerades på riddarhuset 1625 som
resp. H. af Segerstad och H. af
Tores-t o r p. Medl. av den förra ätten var H.i), som 1710
blev friherre och 1731 greve.
1) Carl Gustaf H. (af Segerstad),
krigare (1674—1744), blev korpral vid livdrabanterna
1700, generaladjutant 1703, överste 1706, löjtnant
vid livdrabanterna s.å.,
generalmajor av kav.
och kaptenlöjtnant vid
livdrabanterna 1710,
generallöjtnant 1717,
guvernör i Skåne
s.å., landshövding i
Malmöhus län 1719,
riksråd 1727. H. följde
Karl XII under alla
hans fälttåg och var
av honom på gr. av
sin tapperhet och
duglighet högt skattad.
Svårt sårad vid
Pol-tava medföljde H. till
Bender, där han i kalabaliken vid konungens sida
åter blev sårad och fången. Som riksråd hörde
H. till Horns anhängare och blev 1739 licentierad
av hattarna. PS.
2) Johan Ludvig H. (af Segerstad),
den föreg:s son,
greve, militär och
politiker (1719—98).
Löjtnant 1741 deltog han
i kriget i Finland 1741
—42, blev kapten 1745
och fick överstes
avsked 1748, sedan han
1747 gått i holländsk
tjänst. Han deltog i
österrikiska
succes-sionskriget samt i
statsvälvningen i
Nederländerna 1747.
Efter hemkomsten slöt
— 1137 —
— 1138 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
