Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hård, 2. Johan Ludvig (af Segerstad) - Hård, 3. Fredrik (av Segerstad) - Hårda frön, hårdskaliga frön, hårda korn - Hård af (av) Segerstad - Hårda hjärnhinnan - Hårda korn - Hårdbast - Hårdbly - Hårdbrand, hårdsot - Hårdbältor, hårdpansrade bältdjur - Hårdgummi - Hårdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDA FRÖN
han sig till hovpartiet, blev en av ledarna för
revolutionsförsöket 1756, lyckades fly men dömdes
till döden; domen upphävdes 1765. I preussisk
tjänst blev H. 1772 generallöjtnant och guvernör
i Spandau. Hans ”Mémoires” utgåvos anonymt
f.g. 1788 (ny ed., 2 bd, 1806). P.Nm.
3) Knut Fredrik Hård av Segerstad,
botanist (f. 10/s 1887), fil. dr i Uppsala 1925,
lektor i Karlstad s.å., vid högre allm. lärov.
för flickor, Göteborg, 1931, doc. vid Göteborgs
högsk. 1934. H. har gjort en på natur- och
kulturfaktorer grundad, ny växtgeografisk
indelning av Sydsverige, särsk. utvecklad i
”Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper”
(1924), och utfört undersökningar över
Dalslands och Värmlands floror, framlagda i bl.a.
”Pflanzengeographische Studien im
nordwest-lichen Teil der Eichenregion Schwedens” (i
”Arkiv för botanik”, 27, 1935). Han har bearbetat
C. A. Agardhs fanerogamherbarium m.fl. äldre
saml. i Karlstad, utg. en växtgeografisk karta
över Sverige samt i ”Botaniska strövtåg” (1948)
bl.a. skildrat sina möten med märkligare växter
i naturen och allmogens syn på botanisten och
växtsamlaren. A.Hr.
Hårda frön, hårdskaliga frön, hårda
korn, frön, som på gr. av särskild byggnad hos
fröskalet endast ytterst långsamt upptaga vatten
och på gr. därav först efter längre tid (mån. el.
år) nå till groning, t.ex. hos vissa baljväxter,
Pru-nus-arter och en del barrträd. Groningen kan hos
h. påskyndas medelst mekanisk preparering av
fröskalet, varigenom detta lokalt spränges (t.ex.
klöverfrö), el. genom behandling med svällande
medel, ss. svavelsyra (vissa barrträdsfrön) m.m. H.
gro vid olika tid, och en del undgå därigenom att
förstöras under klimatiskt ogynnsamma år. Vid
grobarhetsundersökningar på
frökontrollanstalter-na anses dels de frön av baljväxter, vilka vid
gro-ningstidens utgång för ifrågavarande fröslag äro
fullt friska men på gr. av skalens hårdhet ännu
icke svällda, dels friska icke grodda frön av
långsamt groende trädslags frön vara h. och
registreras särsk. samt angivas i analysbeviset. G.;A.Ve.
Hård af (av) Segerstad, se Hård.
Hårda hjärnhinnan, se Hjärnhinnor.
Hårda korn, bot., se Hårda frön.
Hårdbast, bot., se Bast.
Hårdbly, se Antimonbly.
Hårdbrand, h å r d s o t, se Sotsvampar.
Hårdbältor, hårdpansrade bältdjur,
underfam. av fam. bältdjur*.
Hårdgummi, se Ebonit.
Hårdhet är egenskapen hos ett material el. en
kropp att motsätta sig kvarstående formändring
genom en annan kropps inträngande. H. är nära
förbunden med den inre friktionen och avtar
liksom denna i regel med stigande temp. Hos
ett material med given sammansättning växlar
h. med den inre byggnaden men är vid likartad
struktur i det närmaste konstant. Graden av h.
är därför en kännetecknande egenskap hos de
flesta fasta kroppar, spec. kristaller och
kristal-liniska ämnen, ss. mineral, bergarter och
metaller. Inom mineralogien användes ofta h. som
hjälpmedel för särskiljande av olika mineral.
Kännedom om h. är viktig vid bearbetning av
Fig. 1.
bergarter (bergborrning, krossning m.m.). Hos
stål och metaller, vilkas struktur växlar med
den värmebehandling el. bearbetning de
undergått (se Metallografi, Järn och stål,
Värmebehandling), växlar h. i motsv. grad, och man har
i bestämning av h. ett enkelt medel att få en
uppfattning om det tillstånd, i vilket materialet
befinner sig, och om dess allmänna mekaniska
egenskaper. Särsk. är detta fallet vid valsat el.
smitt stål, där h. i ett visst behandlingstillstånd
nära följer kolhalten och hos de vanligaste
stålsorterna är direkt proportionell mot
brottgränsen. — Bestämning av h. kan ske enl. ett flertal
olika metoder, vilka i princip överensstämma
däri, att man med en hård kropp gör ett
intryck i det material, som skall provas. Vid de
flesta provningsmetoderna mätes intrycket, och
ett siffermässigt uttryck för h., h å r d h e t s t
a-1 e t, beräknas. Detta uttrycker h. i en viss, av
provmetoden bestämd skala. För att h.-talen i
en dyl. skala skola vara sinsemellan jämförbara,
måste provet alltid utföras på i detalj likformigt
sätt. H.-talen i olika skalor äro icke exakt
jämförbara genom omräkning, men man har för de
vanligaste provningsmetoderna uppställt
omräk-ningstabeller, med vilkas hjälp man kan få en
för de flesta ändamål tillfredsställande
uppfattning om skalvärdenas inbördes lägen. — För att
få en uppfattning om h. hos ett material kan
man genom r e p n i n g jämföra det med andra
kroppar. Denna
metod användes inom
mineralogien med
användning av den
mineralogiska
el. M o h s’ hår
d-h e t s s k a 1 a, vilken
är sammansatt av en
serie hårda mineral,
ordnade och
numrerade i följd efter
stigande h. Skalan
består av följ. 10
mineral: 1) talk, 2)
gips, 3) kalkspat, 4)
flusspat, 5) apatit,
6) fältspat
(orto-klas), 7) kvarts, 8)
topas, 9) korund och
10) diamant.
Undersökningen sker på
så sätt, att man med
mineralen i h.-ska-
Fig. 2. Brinellpress.
— 1139 —
— 1140 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
