Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdhet - Hårdhet hos vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDHET HOS VATTEN
Tab. 2. Hårdhet hos metaller och legeringar.
Rena metaller: Hs kp/mm2
Aluminium ....................................... is
Bly ............................................... 4
Guld ............................................. 19
Järn ............................................. 50
Koppar ........................................... 05
Nickel ........................................... 70
Silver ........................................... 25
z>nk ............................................. 32
Tekniska material:
Aluminiumlegeringar ......................... 40—120
Brons ........................................... 45
Mässing, glödgad ................................. 63
„ , dragen............................. 120—160
Armcojärn ........................................ 75
Gjutjärn .................................... 130—300
Mjukglödgat kolstå] ......................... 100—200
Normaliserat ,, .......................... 150—300
Hrc
Härdat stål ............................. upp till 68
Härdat, anlöpt stål ..................... ,, ,, 66
(vanl. 50—60)
Hy
Hårdmetall ............................... 1,250—1,580
kassera provföremålet. Rockwellprovet medför
endast obetydliga skador i ytan, och genom det
ringa intrycksdjupet (under V4 mm) kan provet
användas på tunna provstycken. Vid mycket
små el. tunna provstycken användes
mikrohård-hetsmätning, likaså vid studium av h.-variationer,
t.ex. i svetsfogar, ytskikt, vid sätthärdning och
nitrering m.m.
Vid de dynamiska h.-proven åstadkommes
intrycket genom ett slag, ant. med fallhammare
el. fjäderbelastad hammare. Vid prov med
fallvikt anges som h.-tal Hf, kvoten mellan
fallviktens slagenergi (levande kraft) och den
undanträngda volymen i intrycket. Vid
fjäderbelastad hammare mätes intryckets diam., och man
erhåller ett h.-tal ur en på erfarenhetsvärden
baserad kurva. Dynamiska h.-prov användas
endast sällan. — Det finns även h.-prov, vid vilka
h. bestämmes på annat sätt
än genom uppmätning av
intryckets storlek. Det
viktigaste av dessa är
åter-studsningsprovet enl. S h
o-r e. För detta prov
användes ett s.k. skleroskop
(fig. 5), bestående av ett
glasrör, i vilket en fallvikt
med diamantspets faller
fritt från given höjd mot
provföremålets vågräta
yta. Som h.-tal,
sklero-skop-h., Hs, anges
åter-studsningshöjden, som
avläses på en skala på
glasröret. Härdat stål ger c:a
100. Det ungefärliga
sambandet med övriga h.-tal
framgår av tab. 1. Det
provade materialets
elasti-citetsmodul har stor in-
verkan på provningsresultatet, varför man kan
jämföra skleroskoptal endast om de gälla
material med samma elasticitetsmodul.
Skleroskop-provet har en ej obetydlig användning, främst
för mycket hårda material och för maskindelar
Fig. 5. Skleroskop.
o.a. föremål, som med fördel provas på sin
plats. Skleroskopet liksom fallhammaren fordrar
vågrät provyta, under det den fjäderbelastade
hammaren kan användas oberoende av provytans
läge. Noggrannheten blir mindre vid dessa
prov-ningsmetoder än vid
bri-nell- och rockwellproven.
— Ett mera speciellt
h.-prov är Herberts
pendel p r o v. Vid detta prov
användes en bygelformad
pendel (fig. 6), i mitten
försedd med en kula av stål,
rubin el. diamant av 1 mm
diam. Pendeln anbringas med kulan mot
provytan och sättes i svängning. Som h.-tal anges
tiden i sek för 10 mycket små svängningar el.
också pendelns utslagsvinkel efter en svängning
från ett utgångsläge i 450 vinkel från
jämviktsläget. Provet användes ej i praktiken.
I tab. 2 anges h. hos en del metaller och
legeringar. Hos de senare växlar h. inom vida
gränser, beroende på sammansättningen och
behandlingen. — För de viktigaste
provningsförfa-randena ha normer fastställts av Sveriges
stan-dardiseringskommission. Motsv. normer finnas i
de flesta industriländer. — Litt.: P. E.
Wret-blad, ”Svenska metallografförbundets h.-handbok”
(1937). [IS.]L.Fr.
Hårdhet hos vatten beror på vattnets halt av
lösta kalcium- och magnesiumsalter.
Totalhårdheten är sammansatt av temporär och permanent
h. Den temporära h., som beror på halten
av kalcium- och magnesiumbikarbonat, kan
avlägsnas el. reduceras t.ex. genom kokning,
varvid kolsyra bortgår och salterna övergå till och
utfalla som olösliga, neutrala karbonat
(”pann-sten”). Den permanenta h. motsvaras av
kalcium-, resp, magnesiumklorid och -sulfat och
kan ej avlägsnas annat än med kemiskt
verkande medel. — H. mätes vanl. i tyska grader
(°dH), varvid 1 °dH motsvarar en halt av 1 g
kalk (CaO) el. ekvivalent mängd
magnesiumoxid pr 100 liter vatten. Erfarenhetsmässigt
ligger gränsen mellan mjukt och hårt vatten vid
c:a 5 °dH, som framgår av följ, tab.:
°dH [ Vattenkaraktär
o — 2,1 mycket mjukt
2,1— 4,» mjukt
4,9— 9,s medelhårt
9,9—21 hårt
över 21 mycket hårt
Bland de orter i Sverige, där
vattenlednings-vattnet är exceptionellt hårt, märkas Landskrona
med 25 °dH och Lund med 20 °dH. Östersjöns
bräckta vatten har i genomsnitt en hårdhet av 50
°dH.
Olägenheterna med h. för tvätt bestå
väsentligen däri, att kalken med tvållösningen
bildar olöslig kalktvål. Den mängd (50%) tvål,
som sålunda utfälles till ingen nytta, utgör
c:a 2 kg pr 1,000 liter vatten med 10 °dH.
Kalktvålen har benägenhet att flocka ihop sig till
smutsiga klumpar, vilka gärna fästa vid
kläderna (”tvättlöss”). Även silikathaltiga tvättmedel
— 1143 —
— 1144 —
Fig. 6. Herberts pendel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
