Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hägerström, Axel - Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄGG
Blommande hägg.
Foto A. Fors.
verka omvänt dessa uttryck tillbaka på
känslan. När nu sådana känslouttryck associeras
med föreställningen om något objektivt och
infogas som predikat i omdömessatser, så tror man
helt naturligt, att det här är fråga om verkliga
tankar med sanningskaraktär. — I
moralfilosofien gör H. gällande, att kunskap om plikt
el. om rätt och orätt är omöjlig. Därför kan
det icke finnas någon vetenskap i moral
utan endast om de moraliska föreställningarna
och känslorna. Pliktmedvetandet innefattar en
känsla av bundenhet i association med
föreställningen om en handling såsom den rätta. Men
handlingens rätthet är ingenting konstaterbart.
Idén om rättheten beror på att handlingen
(ologiskt) fått ett befallningsuttryck till bestämning.
Man föreställer sig det såsom tillhörande
handlingen, att den skall äga rum. Detta betyder i
realiteten, att ett befallningsuttryck blivit fast
associerat med idén om handlingen i fråga.
Ursprunget härtill är framför allt påverkan från
omgivningen genom uppfostran och på andra
sätt. Sedan en gång vanan att räkna med
handlingar såsom objektivt rätta el. orätta utbildats,
sker en ständig nybildning av idéer om vad
som är rätt. Tron på rätthetens, resp,
orätthetens objektiva karaktär förstärkes hos varje
enskild individ genom att han hos omgivningen
finner idéer om att de och de handlingarna
verkligen äro rätta el. orätta. — H:s
rättsfilosofiska huvudarbete är ”Till frågan om
den objektiva rättens begrepp. I. Viljeteorien”
(1917), som sammanhänger med uppsatsen
”Är gällande rätt uttryck av vilja?” (i
”Festskrift tillägnad Vitalis Norström”, 1916). Han
kritiserar här ur olika synpunkter den lära, enl.
vilken rätten är uttryck för statens vilja el. en
auktoritativ fastställelse av ”rättigheter” och
”skyldigheter”. Staten har ingen vilja; statens
existens är betingad av rättsordningen. I
verkligheten är rättsordningen blott ett faktiskt
genomfört system av regler för de s.k. statsorganen,
vilka själva äro bestämda av reglerna. Idén om
rättigheter i annan mening än fördelar, som den
enskilde har genom regelsystemet, är en idé om
översinnliga krafter. — Det är oriktigt att förklara
rättssatserna såsom uttryck för rättsmedvetandet.
Ty detta regleras självt av samhälls- el.
klassintressen. Rättsmedvetandet blir maktlöst, om det
icke, på basen av en allmän social känsla, stödes
av en med makt upprätthållen rättsordning samt
av lagstiftare och domare med orubblig auktoritet.
— H:s förnämsta bidrag till rättsidéernas historia
inneslutes i det omfångsrika verket ”Der römische
Obligationsbegriff”, 1—2 (1927—41). Han vill
där framför allt visa, att en skuldförbindelse
enl. den ursprungliga romerska rättsåskådningen
fattades såsom en potentiell makt för borgenären
över gäldenärens person, från vilken gäldenären
kunde lösa sig genom att erlägga en prestation
men som annars av borgenären genom vissa
ceremonier kunde aktualiseras, så att
gäldenären kom i slavställning. I den med detta arbete
sammanhängande mindre skriften ”Das
magistra-tische ius” (1929) finnas även viktiga bidrag till
de religiösa idéernas historia. — Litt.: Hj.
Lindroth, ”Verkligheten och vetenskapen. En inblick
i A. H:s filosofi” (1929); A. Vannérus,
”Häger-strömstudier” (1930); M. Fries, ”Grunddragen i
A. H:s filosofi” (i A. H., ”Socialfilosofiska
uppsatser”, 1939), ”Verklighetsbegreppet enl. H.”
(1944); K. Marc-Wogau, ”A. H:s
verklighets-teori” (i ”Tiden”, 32, 1940); E. Logren,
”Huvuddragen av H:s filosofi” (1944). M.Fs.
Hägg, Prunus Padus, i Europa och n. Asien
allmänt förekommande buske el. medelstort träd av
stenfruktsläktet med i klase anordnade vita, starkt
doftande blommor och svarta, glänsande
stenfrukter, kallade häggbär. H. växer i Sverige på
skogsängar, i hagar och lundar upp till trädgränsen och
är vid blomningen ett av våra vackraste träd. Dess
bark, som luktar starkt av bittermandel, lämnar vid
destillation blåsyrehaltigt vatten. Veden, som har
bred, gulvit splint, ljusbrun kärnved och vacker
— 1165 —
— 1166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
