Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingland - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSINGLAND
Industrihamnen Vallvik vid Ljusnans mynning.
båtarnas anskaffningsvärde utgjorde 1,160,245 kr
och fiskredskapens 1,679,305. kr.
Industri. De äldsta anorna i H:s industri
har järnhanteringen, som under 1600-talet
i form av bruksdrift avlöste det individuella
myr-järnsmidet. Det var den goda tillgången på bränsle
i de stora skogarna och de många små, lätt
utbyggbara forsarna, vilka lockade in bruksrörelsen
från s. Men järnmalmen måste transporteras pr
båt och hästskjuts från Bergslagen, ty landskapets
egna malmfyndigheter voro få och snart utbrutna.
1800-talets industrialiseringsprocess gick därför
hårt fram över järnbruksdriften, och nu återstår
endast en el. annan ruin efter hyttor och hamrar
som minnen från järnets storhetstid i H:s
kulturhistoria. Men många ortnamn i förbindelse med
fors el. bruk komma även i framtiden att ge en
föreställning om järnhanteringens
arealomfattning. Bland orter med järnbrukstraditioner
märkas Ström i Harmånger, Strömbacka och
Movi-ken i Bjuråker, Voxna, Kilafors och Ljusne. Av
alla järnbruken återstår nu endast ab. Iggesunds
bruk med masugnar, bessemerverk,
lancashire-smedja, valsverk, sågbladsfabrik, gjuteri och
manufakturverk i Iggesund. Gränsfors bruks ab. i
Bergsjö har yxfabrik, och Ljusne-Woxna ab. är
särsk. bekant för sitt grövre kättingsmide
(ankar-kätting). Bland mekaniska verkstäder må nämnas
Söderhamns verkstäders ab. (sågverks- och
trä-bearbetningsmaskiner), S.J :s huvudverkstäder i
Bollnäs och Arbrå verkstads ab. (vattenturbiner,
maskiner för sten-, tegel- och torvindustrier samt
vägmaskiner). — Jord- och
stenindustrien är föga framträdande: de viktigaste företagen
finnas inom tegelindustrien, där ab. Norrborns
tegelbruk i Bollnäs är det största. —
Träindustrien är H:s viktigaste industrigren.
Framställningen av träkol och transporter därav,
vilket förr utgjorde en viktig binäring till jordbruket,
har gått starkt tillbaka. En tillfällig ökning ägde
dock rum under 2:a världskriget. De största
kvantiteterna träkol framställas nu i kolugnar
(Kilafors). Trävaru- och massaindustrien är framför
allt knuten till de olika vattendragens nedre lopp.
Vid Harmångersån ligger Ströms bruks ab. med
sulfitfabrik i Ström och sågverk i Stocka.
Pappfabrikation bedrives av Forsså bruks ab.,
Näsvi
ken. ab. Iggesunds bruk äger stort sågverk på
Håstadholmen i Hudiksvall, sulfit- och
sulfatfabrik jämte träsliperi i Iggesund. I Ljusnans
mynningsområde ligga flera stora företag.
Ljusne-Woxna ab. har sågverk, framställning av plywood,
träfiberplattor och monteringsfärdiga trähus i
Ljusne. Bergvik & Ala nya ab. äger sågverk i
Ala, sulfitfabrik i Vansäter och sulfatfabrik i
Sandarne. Marma sågverks ab. har sågverk vid
Marmaverken, och Marma-Långrörs ab. har
sulfitfabrik vid Vallvik och sulfatfabrik vid Marma.
Inne i landet ligga flera mindre sågverk, som till
större delen arbeta för hemmamarknaden, t.ex.
ab. Jon Jonsson & co. i Ljusdal, Midnäs industri
ab. i Bollnäs, A. Ungers industri ab., Söderhamn,
med sågverk i Lottefors, och Runemo sågverks
ab., Runemo. Många snickerifabriker finnas, bland
vilka må nämnas ab. Edsbyns möbelfabrik och
ab. Edsbyns skidfabrik. —
Textilindustrien är framför allt knuten till hälsingelinet.
Hol-ma-Helsinglands linspinneri & väfveri ab. äger
linberedningsverk i Hybo och linspinneri i
Sör-forsa (Lund).
Vattenkraften i H. har av ålder nyttjats
av husbehovsanläggningar av skilda slag, av
järnhantering och trävaruindustri. Vid elektrifieringens
genombrott vid sekelskiftet uppstodo ett stort
antal smärre kraftstationer vid de mindre
vattendragen. Redan 1892 anlades i Stocksbo by, Färila,
en kraftstation, som enl. F. Hjulström torde vara
det första ex. på landsbygdselektrifiering i
Sverige. Mängden producerad elektrisk energi vid
vattenkraftverk i H. uppgick 1948 till 350,468,000
kWh, varav 43,5% härrörde från de mindre
vattendragen. Kraftverken vid Ljusnan alstrade
197,426,000 kWh, vilket endast är en mindre del
av flodens totala energibelopp. Den främsta
anledningen till den ringa utbyggnaden är bristen
på naturliga regleringsmagasin i den fallrikaste
delen av flodloppet. De största kraftstationerna
äro Arbrå, Bergvik, Höljebro och Ljusne.
Kommunikationer. Genom H. sträcka
sig delar av två viktiga järnvägslinjer, N.
stambanan och Ostkustbanan. Den förra följer
i s. delen av H. Ljusnans dalgång och från
Ljusdal norrut Hennans vattensystem. Ostkustbanan
genomlöper kustbygden och berör städerna
Söderhamn och Hudiksvall. Från Bollnäs leder en
järnväg förbi Edsbyn till Orsa. Tvärbanorna
Söderhamn—Kilafors och Hudiksvall—Ljusdal
förbinda N. stambanan och Ostkustbanan. Från
Harmånger station på Ostkustbanan går en
smalspårig järnväg till Bergsjö, utgörande en rest av
N. Hälsinglands järnväg, Hudiksvall—Bergsjö,
vars s. del upprevs i samband med att
Ostkustbanan byggdes. 1945 års riksdag beslöt, att
Bergsjöbanan skulle ombyggas till normalspår, men
tidpunkten bestämdes icke. Samtliga nämnda
järnvägar tillhöra Staten och ha en längd inom
landskapet av c:a 500 km. N. stambanan är
elektrifierad, övriga ångdrivna, men Ostkustbanan torde
elektrifieras inom de närmaste åren. En ny
järnväg Ljusdal—Sveg är ett starkt önskemål inom
n.v. H., och 1948 års riksdag beslutade låta
utreda frågan. — Vägnätets stomme utgöres dels
av rikshuvudvägen Stockholm—Norrland, som
genomlöper kustbygden med ung. samma
sträck
— 1203 —
— 1204 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
