Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingland - Konsthistoria - Hälsingland i litteraturen - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSINGLAND
av Hälsingtuna kyrka med dess urspr. krenelerade
torn samt några fria torn, av vilka endast det i
Harmånger är bevarat (i ombyggt skick).
Måhända är det lilla gråstenshuset i Forsa, den s.k.
gillestugan, en rest av ett sådant torn. Två av de
märkligaste konstföremålen i landskapet härröra
från denna period, den smidda kopparflöjeln
från Söderala med dess om runstenskonsten
erinrande ornamentik samt bonaden från Skog
(se Skogstapeten), som i sin berömda bildväv
skildrar motsättningen mellan hedendom och
kristendom. Av 1200- och 1300-talens
arkitektur är Trönö kyrka ett väl bevarat ex. Av
skulpturen äga vi några vackra prov på unggotikens
konst, främst en bild av S:t Olof från Njutånger
(Enånger museum), utförd av en i Uppsverige
verksam mästare, som fått sin skolning i Wells
(England). Mot medeltidens slut byggdes flera
nya kyrkor i enkel rektangulär form (t.ex.
Enånger). Tornet i Bollnäs är väl att betrakta som
en efterbildning av Uppsala domkyrkas torn. Flera
altarskåp av betydande konstnärligt värde
importerades vid slutet av 1400-talet och början av
1500-talet. Mest anmärkningsvärt är det sällsynt vackra
Bollnässkåpet, som tillhör Tilmann
Riemenschnei-ders krets. Även den inhemska skulpturen
blomstrade under ledning av H:s specielle skulptör, Haaken
Gulleson*, som fyllt prov:s kyrkor med altarskåp
och helgonbilder, av vilka flera signerade och
daterade. Bland kyrkomålarna märkas Eghil, som
målat valven i Enånger, och Måns Gad, av vars
målningar i Forsa m.fl. kyrkor dock intet bevarats.
— Under nyare tiden har konsten i H. visat en
viss livaktighet, dels under senare delen av
1600-talet, dels vid mitten och slutet av 1700-talet.
Kyrkor ombyggdes och nybyggdes av bl.a.
byggmästarna Romberg från Dalarne (Bjuråker m.fl.)
och Joh. Christoffer Loéll från Gävle (Gnarp,
Undersvik m.fl.). Bland inredningskonstnärerna
märkas Paul Hallberg i Hudiksvall och Sven Hult
i Söderhamn. H.Cl.
Hälsingland i litteraturen. H. förekommer i E.
Fredins skådespel ”Biltog”, postumt utg. 1890.
Mathilda Roos gav en skildring från livet i Delsbo
i romanen ”Helgemålsklockan” (1896), vars
huvudperson har den märklige prästmannen Lars
Landegren som förebild. Bilder ur folklivet i H.
ha givits av Vira Eklund i ”Vårbrytningar” (1905),
Johan August Törnblom (pseud. Elf Norrbo),
född i H., i en rad berättelser, bl.a. ”Rallare”
(1909), ”Från Svartboklint och Bolleberg” (1914)
och ”Livsöden” (1915), samt Ida
Gawell-Blumen-thal (pseud. Delsbostintan), bl.a. i
”Hälsingehistorier” (1945). Astrid Forsberg, också född i H.,
har hämtat motiv från sin födelseprovins bl.a. i
romanerna ”Tungor av eld” (1929), som skildrar
pingströrelsens genombrott i H., och ”Eros och
korset” (1937), vars huvudgestalt är en
hälsingepräst på 1700-talet. Från medeltidens H. är
motivet hämtat i Puck Beers roman ”Staffan
stalle-dräng” (1944). E.
Litt.-. ”Svenska turistfören:s årsskr.”, 1923;
”Svenska turistfören:s resehandböcker”, 34 (1928),
och ”Södra Norrland” (1948); M. Sjöbeck,
”Gästrikland och H.” (1939); ”H.”, utg. av A.
Viksten (1944). — A. Blomberg, ”Praktiskt
geolo
giska undersökningar inom Gefleborgs län” (i
SGU, ser. C, nr 152, 1895); B. E. Halden, ”Om
torvmossar och marina sediment inom n. H:s
litorinaområde” (därst., nr 280, 1917); H. v.
Ec-kermann, ”A preliminary examination of the
pro-file of the country rocks... as observed in the
cuttings of the East Coast Railway” (i ”Geol.
fören:s i Stockholm förhandi.”, 1928), ”The
Loos-Hamra region” (därst., 1936); A. Gavelin,
”Norrlands berggrund, mineralfyndigheter och tekniskt
användbara bergarter” (i ”Norrland, natur,
befolkning och näringar”, ”Ymer”, 1942); J. öster,
”Kvartära tidsbestämningar från n.ö. H.” (i ”Geol.
fören:s i Stockholm förhandi.”, 1943). — P. W.
Wiström, ”Förteckning öfver H:s fanerogamer
och pteridofyter” (1898). — ”Helsingerunor” (1921
—25); ”Vår hembygd. H. och Härjedalen” (1924
—29); ”Hälsingerunor”, utg. från v. och s. H:s
krets av Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund (1934
—37); ”Gammal hälsingekultur” (1931—39) och
”Gammal hälsingekultur. Hälsingerunor” (1945
ff.), utg. av H:s fornminnessällskap; P. H.
Wid-mark, ”Beskrifning öfver provinsen H.” (2 bd,
1849—60); O. Broman, ”Glysisvallur”, 1—3 (1911
—34); P. Schissler, ”Jerfsö sokns i H.
beskrifning” (1753, ny uppl. 1876); N. Wettersten,
”Fors-sa och Högs ålder och wärde” (1761, utg. 1901);
K. Lenæus, ”Delsboa illustrata” (1764, förk. uppl.
1892; rik på upplysningar ang. det gamla Delsbos
seder och bruk); J. D. Flintenberg, ”De territorio
australi Helsingiae” (1784—85); E. G. Wengelin,
”Gamla minnen. Skildringar från Delsbo och
Bjuråker” (1893); B. G. Jonzon, ”Blad ur Bollnäs
församlings kyrkohistoria” (1899—1900); L. L. Lundh,
”Blad ur Färila sockens historia” (1911); B.
Hill-gren, ”En bok om Delsbo” (3 bd, 1925—26); A.
Liander, ”En bok om Bollnäs” (1939). — F. W.
Schubert, ”Resa genom Sverige” (3 bd, 1823—
25; saklig och rik på fakta). — O. Fyhrwall &
J. O. Högwall, ”Gefleborgs läns kungl.
hushållningssällskap 1814—1914” (2 bd, 1914). — W.
Engelke, ”Hälsingesägner” (1899); H. Hjärne,
”Helsingelif under helsingelag” (2 uppl. 1901);
R. Sohlberg, ”Några helsingesägner” (1909); P.
Johnsson, ”Folksägner från H.” (i ”Folkminnen
och folktankar”, 1919). — N. Andersson,
”Svenska låtar. H. och Gästrikland”, 1—2 (1928—29).
— E. Salvén, ”Utställning af äldre kyrklig konst.
Katalog” (Hudiksvall, 1913); H. Cornell,
”Norrlands kyrkliga konst under medeltiden” (1918);
art. i ”Gustavianskt. Studier ... tillägnade Sigurd
Wallin” (1932); S. Erixon, ”H:s bygdemåleri
under äldre tider” (i ”Svenska kulturbilder”, n.f.,
4, 1937). — G. Lindeberg, ”S. Norrlands diktare”
(1932). — L. Landgren, ”Uppränning till
grammatik för delsbomålet” (2 uppl. 1870); F.
Wennberg, ”Ordbok öfver allmogeord i H.”
(1873); Anna Hjelmström, ”Från Delsbo” (i
”Svenska landsmål”, 40, 4, 1896); E. O.
Nordlin-der, ”Bergsjömål” (därst., 1909); H. Geijer i
”Sverige”, utg. av K. Ahlenius, A. Kempe & O.
Sjögren, 6 (1924); A. Vestlund, ”Helsingska
dialektdrag i Olof Bromans Glysisvallur” (i
”Ars-redogörelse” från Hudiksvalls högre allm. lärov.,
1929); Å. Holmbäck & E. Wessén,
”Söderman-nalagen och Hälsingelagen” (1940). — N. A.
Lindhult, ”Gästriklands och H:s sigill och
va
— 1209 —
— 1210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
