- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 13. Hedeby - Högblad /
1217-1218

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hämning - Hämningsgen - Hämo-, haemo- - Hämplingsläktet - Hämsko - Hämtning - Hämäläinen, Helvi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄMÄLÄINEN

Hämpling och (t.h.) gulnäbbad hämpling.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.

tal och rörelser, initiativlöshet samt
obeslutsamhet. Den psykiska verksamheten sker hos den
hämmade mycket trögt, varje ord el. handling
kostar honom stor ansträngning, och han sitter
därför helst tyst och orörlig. H. förekommer
framför allt hos personer med svårmodig
sinnesstämning; i lindrig form hos psykiskt friska, mera
utpräglad vid vissa psykiska sjukdomstillstånd,
särsk. vid den depressiva fasen av
manisk-depres-siv psykos. Vid denna sjukdom kan h. nå en så hög
grad, att all psykisk aktivitet synes utslocknad,
s.k. depressiv stupor. Jfr Tankehämning. T.VSn.

Hämningsgen, inom ärftlighetsläran en sådan
gen (arvsanlag), som förhindrar andra gener att
komma till uttryck. Om t.ex. genen R betingar
röd blomfärg och H är en h., blir kombinationen
HR vitblommig.

Hämo-, h a e m o-, se Hemo-.

Hämplingsläktet, Lino’ta, av fam. finkar,
utmär-kes av kort, tjock näbb utan inskärning, djupt
kluven stjärt och fläckig fjäderdräkt. Släktet
omfattar 2 över Europa och v. Asien utbredda arter.
— Hämplingen, L. cannabi’na. Hannen har
huvudet och halsryggen grå, ryggen brun samt
pannan, hjässan och bröstet blodröda. Ving- och
stjärtpennor äro svarta med ljusa kanter och näbben
brun. Honan saknar det röda på bröst och huvud
samt är på rygg, bröst och sidor mörkfläckig.
Hämplingen är allmän i s. och mell. Sverige och
går i kustområdena upp till Norrbotten. Den
tri-ves bäst i småskog och buskmark. Sången är
vacker. Flyttfågel. Gulnäbbade
hämpling-e n, L. flaviro’stris, liknar hämplingen men saknar
den röda färgen och har ljusröd övergump och
gul näbb; häckar i landets nordligaste delar. H.Bn.

Hämsko, en mycket gammal inrättning för
att minska en vagns fart utför en sluttning,
bestående av en något konkav platta, vanl. av
järn, vilken släpande i en vid vagnen fästad
kätting lägger sig under ett av de bakre hjulen
och därigenom hindrar dettas vridning. Jfr
Bromssko. — I överförd bet.: sätta (en) hämsko
på något, ”bromsa”, hämma, hejda.

Hämtning, jur., innebär, att en person genom
polismyndighets försorg med användande av
erforderligt tvång inställes för att höras inför domstol
el. nämnd el. ock för fullgörande av tjänst. I
brottmål, däri talan om ansvar föres, äger domstol
förordna, att utebliven svarande skall hämtas. H. av
part kan förekomma även i civil rättegång, t.ex. i
äktenskaps- och barnuppfostringsmål. Vittne, som
tredskas att inställa sig, må ock hämtas.
Nykter-hetsnämnd, barnavårdsnämnd och vissa andra
kommunala nämnder äro i en del fall berättigade
föranstalta om h. av person, som skall höras.
Påmönstrad sjöman, som uteblivit el. rymt från
tjänsten, kan hämtas, likaså värnpliktig, som
uteblir från tjänstgöring. G.L.

Häm’äläinen, H e 1 v i, finsk författarinna (f.
1907). H. väckte uppmärksamhet med den sociala
romanen ”Katuojan vettä” (1935; sv. övers.
”Vattnet i rännstenen”, 1939), vari hon skildrade en
ensam kvinnas kamp för sin materiella och
andliga existens och som delvis hade en
självbiografisk bakgrund. Bland hennes många senare
romaner märkas ”Kylä palaa” (1938; sv. övers.
”Byn brinner”, 1940), ”Säädyllinen
murhenäytel-mä” (”En ståndsmässig tragedi”, 1939),
”Velvoi-tus” (1942; sv. övers. ”Förpliktelse”, 1944),
”Han-sikas” (”Handsken”, 1943), ”Kylä vaeltaa” (”Byn
på vandring”, 1944), ”Pouta” (”Uppehållsväder”,
1946) och
”Ketunki-vi” (i947)- H. har
ytterligare skrivit
versdramerna ”Aaverakas-taja” (”Spökälskaren”,
1936) och ”Kuunsokea”
(”Månblind”, 1937)
samt två skådespel på
prosa, ingående i
”Vi-heriä poika” (”Den
gröne gossen”, 1946).
”Aaverakastaja”
innehåller även en del
dikter, vittnande om
H:s egenartade bild-

SU 13. — 1217 —

39 —• Red. avsl. lo/io 49.

— 1218 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 8 22:23:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-13/0723.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free