Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hängmatta - Häng-mosse, -myr - Hängning - Hängpiggfrö - Hängplatta - Hängränna - Hängslesärk - Hängträd - Hängverk - Hänninger, Nils - Hänryckning - Hänsyftningssjuka - Hänvisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNGMOSSE
Hängkläden (i bakgrunden t.v.) i Blekingestugan
på Skansen.
kulturfolken men användes där att bära
hövdingarna i. Utanför Amerika är h. framför allt känd
från Västafrika, dit den förts av portugiserna och
användes både som bädd och för att bära vita
el. förnäma svarta i. — H. av segelduk nyttjas i
stor utsträckning som kojer särsk. på
örlogsfar-tyg, där de, om natten upphängda långskepps, göra
den vilande relativt oberoende av fartygets
rörelser och, om dagen hårt hoprullade och beslagna
runt inutiliggande madrass och filt samt förvarade
på lätt åtkomliga ställen, genom sin flytkraft
utgöra en reservtillgång för livräddningsattiraljen.
— Litt.: K. G. Lindblom, ”The use of the
ham-mock in Africa” (1928). G.Br.;H.A.
Häng-mosse, -myr, se Myr.
Hängning (lat. suspPnsio). 1) Ett dödssätt, varvid
snöre e.d. lagts kring halsen och, till skillnad
från strypning, tilldragits genom kroppens egen
tyngd, så att döden inträtt. Vid tillsnörningen
av halsen upphäves mycket fort blodcirkulationen
till hjärnan, vilket omedelbart medför
medvetslöshet; likaså sammanklämmas luftvägarna, så att
andningen upphör. Hjärtat fortfar att slå ännu
några minuter. Sätten för h. kunna vara mycket
olika. Tillsnörningen behöver ingalunda vara
höggradig, endast en ringa del av kroppens tyngd
behöver tagas i anspråk. H. kan således ske t.ex.
i sittande el. liggande framstupa läge.
Döds-tecknen för h. äro också mycket växlande. I regel
finnes snörfåra på halsen, ofta även blödningar
och skador i underliggande vävnader, förorsakade
av tillsnörningen. Sällan och endast vid våldsamt
hängningssätt uppkomma skador på kotkroppar
och ryggmärg. H. är en vanlig form för
självmord, mera sällan för mord el. olycksfall. T.Hn.
Rättshist. Avrättning medelst h. är ett
urgam
malt dödsstraff, i germansk rätt särsk. använt för
manliga tjuvar, medan tjuvkonor levande
begrovos, i Sverige till in på 1700-talet. H. var det
vanliga straffet för stöld, och Stockholms äldre
stadsböcker ge en beklämmande uppräkning av
alla de missdådare, som därför dömdes ”till reps”.
Som straff avskaffades h. i Sverige 1858, medan
det kvarstår i England. H. anses som ett relativt
smärtfritt dödssätt. Jfr Galge och Halshuggning. K.
2) Metall. H. el. s k u 11 n i n g, en vid
mas-ugnsdrift förekommande störning i beskickningens
normala nedsjunkande genom schaktet, som
förorsakas av att halvsmält malm fastnar och stelnar
till hyllor el. ”skullar” på schaktmuren el. av
bryggbildning tvärs över schaktet på gr. av
abnormt stark kolutfällning ur de uppåtstigande,
koloxidhaltiga gaserna. H. medför svårigheter att
framställa ett jämngott tackjärn. Nedrasandet av
större h. kan föranleda svåra explosioner genom
att luft insuges i schaktet. I.S.
Hängpiggfrö, bot., art av släktet Hacke’lia*.
Hängplatta, se Mutul.
Hängränna, se Takränna.
Hängslesärk, ärmlöst underplagg i vissa
ålderdomliga folkdräkter, vilket uppbäres genom band
över skuldrorna.
Hängträd, prydnadsträd med mer el. mindre
utpräglat hängande grenar, t.ex. hängbok, hängask,
hängek m.fl. De voro förr mycket omtyckta i
naturalistiska trädgårdsanläggningar.
Hängverk, balk- el. brokonstruktion, vid vilken
huvudbalken el. brobanan ”hänger” i ett ovanför
densamma anordnat balksystem. Jfr Bro, sp. 1207,
med fig. 3.
Hänninger, Nils Hänning, skolman (f. 27/s
1887), fil- dr och doc. i Lund 1917, lektor 1918,
tf. undervisningsråd 1926, ord. 1928, verkst. dir.
och chef för
Svenska bokförlaget sedan
1936; led. av 1936
års
lärarutbildnings-sakkunniga och 1940
års skolutredning. H.
har bl.a. på offentligt
uppdrag studerat
skolväsendet i olika länder
och deltagit i den
pedagogiska debatten
med
reformpedago-giskt präglade idéer.
H. har även verkat för
internationellt
samarbete, bl.a. som ordf, i
svenska kommittén för Carnegie
examensunder-sökningar samt som styrelseled. i Föreningen
Norden och ordf, i dess skolnämnd. Som förlagschef
har H. bl.a. lett utgivandet av ”Folkskolans
läsebok”, ”Realskolans läsebok” samt ”Vår litteratur
och dess historia”. H. har även utg.
”Forn-skånsk ljudutveckling” (1917), ”Den
amerikanska uppfostringsvärlden” (1922),
”Diskussionsöv-ningar” (1925) samt ”Ny skola — och
gammal” (1939). E.Bng.
Hänryckning, se Extas.
Hänsyftningssjuka, psykiatr., dets. som
förföljelseidéer*.
Hänvisning, processr., av domstol lämnad
anvis
— 1223 —
— 1224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
