Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hänvisning - Här - Härad - Härad (socken) - Häradsallmänning - Häradsdomare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRADSDOMARE
ning om vilket rättsmedel* som skall användas för
överklagande av något dess beslut el. utslag, om
besvär, vad el. revisionsansökan skall anlitas vid
överklagandet.
Här kallas i historisk mening ett folks stridande
del el. den för ett krig el. krigsföretag avsedda
styrkan, i båda fallen avseende lantstridskrafter.
I senare tid har begreppet h. använts för att, i
fråga om värnpliktigas uttagning och redovisning,
beteckna lantstridskrafterna till skillnad från
marinen och flygvapnet. Ävenså har h. använts för
att innefatta samtliga organ, som i fredstid ingå
i lantförsvaret. I dessa båda bemärkelser har
termen h. som regel ersatts av armé*.
Härad (allmänt fnord. ord, i bet. bygd, härad, i
ortnamn stundom även om ett mindre område,
av omtvistat ursprung, möjl. till subst. här och
stammen i rida, jfr fhty. hariraida, härskara, eg.:
ridande skara, sedan om ett visst område [med
gemensam mötesplats], jfr till
betydelseutvecklingen socken; dock även bl.a. fört till subst. här och
råda, alltså eg.: välde över en här, maktområde,
som omfattar en skara vapenföra män), en sedan
forntiden i Norden bestående indelning av landet
(landskapet) i mindre områden, om vars
ursprungliga betydelse oenighet härskar. En uppfattning
gör gällande, att h. äro självvuxna, en annan, att
en statlig maktfaktor verkat vid deras
utgestalt-ning. Sin från 1200-talet kända geografiska
omfattning bibehålla de olika h. i allt väsentligt än
i dag. De finnas sedan äldsta kända tid i
Danmark, inkl. Sönderjylland, och anses därifrån tidigt
ha spritt sig till Götaland och ö. Norge. Först o.
1350 vann beteckningen h. insteg i
svealandska-pen (jfr Hundare). H. utgjorde sedan gammalt
en enhet åtm. i rätts- och
förvaltningsangelägen-heter. Dess organ var häradstinget, som i de
svenska götalandskapen, senare även i
svealand-skapen leddes av en häradshövding*. H. anses
ha haft även militära uppgifter, vilka dock tidigt
övertogos av andra organ (se Skeppslag), samt
religiösa uppgifter; katolska kyrkan byggde på h.
vid anordningen av sitt hierarkiska system i
Norden (prosterier, dekanat). H:s självständiga
förvaltningsuppgifter fortlevde i betydande omfattning
intill riksstyrelsens starka maktökning i slutet av
1600-talet och kvarstod till 1937 i ett begränsat
hänseende, vägväsendet. Inom den statliga
förvaltningen ingå h. alltjämt som viktiga enheter
(se Häradsskrivare). Som kommuner äga
åtskilliga svenska h. fortfarande en viktig uppgift i
övervakning och tillgodogörandet av
häradsall-männingarna*. Främst kvarstår dock h:s rättsliga
betydelse som domkrets (tingslag) el. del av
doms-krets för underdomstolarna på landet. Nu är
Sverige delat i o. 300 h., tingslag el. däremot
svarande områden. 1240 ägde det dåv. Danmark,
inkl. Skåne m.m., o. 200 h. (da Herred); vid sidan
av h. funnos redan då s.k. birker*, vilkas betydelse
med tiden ökades. Vid rättegångsreformen 1916 i
Danmark ha många h. jämte birker el. småstäder
sammanförts i större domskretsar. I Norge nådde
endast på östlandet h. en fastare organisation med
häradsting. Dessa upphörde dock under
medeltidens sista årh., och först 1863 återupplivades
namnet h. men som beteckning på de
självstyrande kommunerna över hela Norge. Även
Fin
land delas sedan äldre tid i h., vilka dock numera
bibehållit sin betydelse endast som enheter för
den statliga förvaltningen, medan rättskipningen
nu icke bygger på h. som geografiskt underlag
för domsagorna utan på socknarna. — Litt.: C.
G. Styffe, ”Skandinavien under unionstiden” (3
uppl. 1911); E. Bull, ”Studier over Norges
administrative indeling i middelalderen” (i [norsk]
”Hist. Tidskr.”, R. 5: Bd 4, 1918); J. C. H. R.
Steenstrup, ”Nogle Undersögelser over Danmarks
ældste Inddelning” (i ”Oversigt over...
Viden-skabernes Selskabs Forhandlinger”, 1896); S.
Tun-berg, ”Skandinaviens äldsta politiska indelning”
(1911); N. Herlitz, ”Ett och annat om
självstyrelsens betydelse i sv. författningshistoria” (i
”Statsvetenskaplig tidskrift”, 1921); S. Aakjær, ”Om det
olddanske Herred og Sogn” (i ”Festskrift til K.
Erslev”, 1927). L.;K.
Härad, socken i Åkers hd i Södermanland och
församling i Vansö och Härads pastorat i
Dom-prosteriet av Strängnäs stift, v. och s.v. om
Strängnäs; 63,17 km2, därav 61,10 land; 645 inv.
(1949; u inv. pr km2). Någon slättbygd finns
vid inre delen av Söderfjärden av Mälaren, f.ö.
mest kuperade skogstrakter. På v. gränsen
ligger öknasjön (26 m ö.h.). Åkern utgör 25% av
landarealen, skogsmarken 61 °/o. Egendom:
Näs-byholm*. Fornlämningar förekomma talrikt,
kummel och högar, stensättningar och resta stenar,
även med ruaor (se Gökstenen). Kyrkans
långhus av gråsten och tegel torde i sina äldsta delar
stamma från 1100-talets senare hälft, östpartiet
tillika med stjärnvalven äro från o. 1480; i n.
tillfogades en korsarm o. 1760. En intressant
relikkista av sandsten, prydd med figurer i låg relief,
är antagl. ett gotländskt arbete och sannolikt ung.
jämnårigt med kyrkans tillkomst, liksom
dopfunten av sandsten. Krucifix från 1300-talet. Det väl
snidade och målade altarskåpet anses vara ett
svenskt arbete från o. 1500, likaså de båda
helgonskåpen i koret. Den skulpterade predikstolen
är från 1600-talets mitt. Kyrkan restaurerades
förtjänstfullt på 1930-talet. Klockstapeln är från
1684. — Namnet är subst. härad i dess äldre bet.
(mindre) område. I äldre tid skrevs socknen Jn
Liuiaherret, 1257 (avskrift o. 1500), Parochia
li-fiæhæret, 1331 (avskrift), o.s.v. Den nuv. formen
möter först 1344 i skrivningen parrochie
he-radhe. P.;Er.
Häradsallmänning, allmänning, som tillhör
samtliga ägare av i mantal satt jord inom häradet el.
av fastigheter, med vilka enl. bestämmelse vid
jorddelning förenats dylik delaktighet i h., se
Allmänning samt C. G. Ihrfors, ”Om h.” (1916).
För h. gäller nu en särskild lag av 13/s 1932.
Häradsdomare kallades från 1400-talets början
en av häradshövdingen åt sig utsedd ersättare till
biträde i domsutövningen. H. intog som ledare
av häradsrätten och nämnden en inflytelserik
ställning, tills häradshövdingarna genom
domstolsre-formen 1680 tvingades att själva tjänstgöra. Ej
långt därefter förlorade nämndemännen sin
personliga rösträtt vid domsavkunnandet (fastslaget
i lag 1734), och h. är sedan dess den främste i
nämnden, utsedd av häradshövdingen bland
nämndemännen och med uppgift att biträda vid
fördelningen av tjänstgöringen i nämnden. K.
— 1225 —
— 1226 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
