Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häradshammar - Häradshäkte - Häradshövding - Häradshövdingekarta - Häradskista - Häradskär - Häradsnämnd - Häradsprost - Häradsrätt - Häradsskrivare - Häradssyn - Häradsting - Häradsväg - Härberga - Härbre - Härbärge - Härbärget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRADSHAMMAR
Häradshammar, socken i östkinds hd i
Östergötland och pastorat i Vikbolands kontrakt av
Linköpings stift, på Vikbolandet ö.n.ö. om
Söderköping; 91,46 km2, därav 90,61 land; 994 inv.
(1949; 11 inv. pr km2). Bördig slättmark
omväxlar med skogklädda bergkullar; i n.ö. skjuter
Lö-nöhalvön ut i Bråviken. Åkern utgör 27 % av
landarealen, skogsmarken 52%. Egendomar: Lönö
och Sörbyholm; en plantskola tillhör
Skogsvårds-styrelsen. Flera järnåldersgravfält finnas, en
runsten och en borglämning (vid Gårdsjö). Den trol.
medeltida kyrkan blev ombyggd 1793 och 1806
samt fick torn 1836; altartavla av P. Hörberg.
Ett praktfullt altarskåp, tillverkat i Antwerpen i
början av 1500-talet, är numera deponerat i
Östergötlands museum. — Namnet, från början
tillkommande kyrkbyn, skrevs 1343 parrochie hersemæ
(dat.). Det är bildat till gen. av härse, motsv.
den fvnord. hövdingatiteln hersir, samt hem, gård
(se G. Franzén, ”Vikbolandets by- och
gårdnamn”, 1, 1937, sid. 44, 67). P.;Er.
Häradshäkte, arrestlokal på häradets tingsställe;
bekostas av tingshusbyggnadsskyldige.
Häradshövding kallas i Götalandskapen på
1200-talet den av häradets tingsmenighet valde ledaren
för häradet. Motsv. ledaruppgift utövades i
svea-landskapen av s.k. domare, 2 i varje härad. Från
de danska häraderna kännes icke någon h., men i
förhistorisk tid har säkerligen en dylik ledare
funnits där (jfr centena’rius i de tyska hundaren).
Enär svenska landslagen o. 1350 upptog
götalagar-nas beteckningssätt, spred sig häradshövdingeämbetet
därefter över hela Sverige. Enl. landslagen
tillsattes h. av Konungen inom ett av häradet uppgjort
förslag. Bestämmelsen följdes dock ej, utan
regeringen utnämnde snart h. efter gottfinnande
utom förslaget. Då häradshövdingeämbetet var
förenat med avsevärda inkomster i bötesandelar
och s.k. häradshövdingeränta, blev
häradshöv-dingesysslan begärlig, och till h. utsågos ofta
riksråd el. andra uppsatta män utom orten, på
1600-talet t.ex. hovrättsjurister, vilka läto
h.-göromå-len skötas av vikarier, s.k. lagläsare el.
lagförare. Dessa saknade — liksom f.ö. h. före
1600-talet — teoretisk juridisk utbildning men
stodo desto bättre i beröring med folkets rättsliga
uppfattning, vilket hindrat den romerska rätten
att tränga igenom i Sverige. Emellertid saknade
lagläsarna h:s auktoritativa ställning, och därmed
stärktes nämndens betydelse inom häradsrätterna.
En ändring skedde o. 1680, då Karl XI ålade h. att
själva sköta sitt ämbete och vara bosatta i
domsagan. Vid inträffad ledighet på h.-sysslan skulle
hovrätten redan tidigare upprätta förslag till
återbesättandet. H:s ställning inom domstolen
höjdes nu, så att enl. 1734 års lag endast enhällig
nämnd kunde överrösta h. Enligt rättegångsbalken
1942 har detta modifierats så, att om 7 nämndemän
äro ense, deras mening gäller. H:s geografiska
ämbetsområde kallas domsaga, därav f.n. 116 finnas i
Sverige. H. utnämnes av K.m:t; för behörighet
fordras att ha avlagt viss jur. akad. examen samt,
enl. praxis, en lång tids utbildning vid häradsrätt
och i hovrätt. H:s ämbetsåligganden regleras
indirekt genom domsagostadgan. Titeln vice h.
tilldelades av hovrätterna sedan 1700-talet och till 1894
som titel utan motsv. ämbetsställning sådana
per
soner, som efter avlagd jur. examen hållit ett visst,
mindre antal tingssammanträden. 1918—25
återupptogs titeln men har sedan ånyo fallit ur bruk.
— I Finland utdelas titeln vice h. fortfarande
av hovrätterna, sedan vederbörande genom
tjänstgöring i domsaga gjort sig grundligt förtrogen
med praktisk domarverksamhet. K.;R.R.
Häradshövdingeränta, efter mantal 1483—1841
utgående skatt till häradshövdings underhåll.
Häradskista, (förr) kista, vari ett härads
arki-valier, sigill m.m. förvarades; stundom även:
häradshäkte, arrestlokal vid tingsstället.
Häradskär, lots- och fyrplats i s. delen av
Östergötlands skärgård, 11 km s.ö. om Gryt. Se bild 7
vid art. Fyr.
Häradsnämnd, jur., se Häradsrätt och Nämnd.
Häradsprost, äldre titel för kontraktsprost.
Häradsrätt, allmän underrätt på landsbygden och
i åtskilliga städer, som ”lyda under landsrätt”. H.
består av häradshövding och nämnd*. För att h.
skall vara domför (jfr Domförhet) måste i regel
minst 7 nämndemän vara närvarande i rätten.
Nämnden deltager i prövningen av målen i deras
helhet. Varje h. har ett, vanl. inom dess
rättskip-ningsdistrikt (tingslag) beläget, fast tingsställe,
där h. sammanträder. Ang.
sammanträdesordning-en se Ting. Jfr Domsaga, Domstol och Härad.
Häradsskrivare, titel på den under länsstyrelsen
lydande tjänsteman, som handhar förvaltningen av
ett fögderi. H:s huvudsakliga uppgift är att förrätta
mantalsskrivning, biträda och övervaka
taxerings-arbetet, ombesörja debitering av kronoutskylder,
upprätta röstlängd för val till A.k. och för
prästval samt att föra pensionsavgiftsförteckningar
m.m. ävensom jordeboken. Instruktion 29/s 1946
(SFS 121/46).
Häradssyn, syn, som häradshövding jämte
hä-radsnämnden enl. häradsrättens beslut avhåller ute
på marken till slitande av tvist mellan jordägare
om ägor el ägogränser. I överensstämmelse med
äldre rätt, då h. var ett särskilt rättsligt
förfarande, avkunnas dom på syneplatsen, ej på vanliga
tingsstället.
Häradsting, se Ting.
Häradsväg, föråldrad benämning på vissa
allmänna vägar inom ett härad, härrörande från den
tid, då häradsrätten ägde bestämma om vägs
indelning till allmänt underhåll.
Härberga, socken i Östergötland, se Herrberga.
Härbre (av härbärge), i dial.: handkammare,
gästrum, nattstuga, visthus; jfr Fatbur och (ang.
stolphärbre) Stolpbod.
Härbärge, äldre benämning på hus el. utrymme,
där resande, t.ex. gesäller, kunde få bostad och
förplägnad.
Härbärget, en fri sammanslutning av (urspr.)
yngre akademiker under den tegnérska tiden i Lund.
Omkr. 1808 uppkom ett kotteri litterärt
intresserade akad. lärare och äldre studenter, vilka
samlades hos akademiadjunkten H. Stenström. Dit hörde
främst Tegnér, vidare bröderna Bolmeer och
Lindfors, P. H. Ling, Chr. I. Heurlin, C. A. Agardh,
J. A. Engeström, J. J. Palm m.fl. Några av
univ:s prof, besökte också gärna (under en
tidigare period) samkvämen, ss. C. P. Hagberg, J.
Holmbergson och A. Lidbeck. Sammanslutningen
var opolitisk och hade inga ordensceremonier utan
— 1227 —
— 1228 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
