Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästar - Hästraser - Beteckningar för hästars färg - Litt. - Hästavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTAVEL
ka och härdighet. Dvärg el.
ponnyraser-n a utmärkas genom ringa storlek, 85—125 cm,
men relativt betydande styrka som dragare och
bärare, energi, härdighet och förnöjsamhet. De
äro utbredda över hela världen och förekomma
i olika typer. Äldst är shetlandsponnyn,
som i stor utsträckning användes i engelska
kolgruvor, walesiska ponnyn, som är något
större, skotska ponnyn, go 11 a n d s r
us-s e n* (s k o g s r u s s e n), den numera utdöda
Ölands kungshäst (ölänning,
ölandshäst), islandsponnyn, korsikanska
ponnyn och kinaponnyn, den i
Sydtyro-len levande hafflinger samt huzulhästen
på Karpaterna. — Se även Hästavel. V.Mr.
Beteckningar för hästars färg och teckningar. H:s
hårrem består av täckhår och skyddshår.
Täckhåren utgöra h:s egentliga hårbeklädnad,
medan skyddshåren utgöras av man med
pannlugg, svanstagel samt hovskägg. Vilken färg en
h. har, beror på vilka färgämnen (pigment)
som finnas i varje enskilt hår, mängden av dessa
färgämnen, fördelningen av dem i håret o.s.v.
Dessa förhållanden bero ingalunda på slumpen
utan på h:s arvsanlag. Man känner numera
täml. väl arvsgången betr. h:s färger.
Hästfärgerna bruka indelas i hela (täckhår av
enhetlig färg), blandade (färgade och vita hår
i blandning) och brokiga (flera färger i stora,
från varandra skarpt avgränsade fält). De hela
färgerna (se tab.) äro: rödblack, brunblack, mus-
Färgfördelning hos hästar med hela färger.
Beteckning Täckhår Skyddshår Ål
Rödblack (rbl.) röda röda röd
Fux (fx.) röda röda —
Isabell (isbl.) .... ljusgula ljusa—vita —
Brunblack (brbl.) .... gulbruna svarta svart
Brun (br.) bruna svarta —
Gulbrun (gbr.) .... gulbruna svarta —
Musblack (msbl.) .... askgrå svarta svart
Svart (sv.) svarta svarta —
Vitblack (vbl.) .... ljusa svarta svart
black; fux, brun, svart; isabell, gulbrun och
vitblack. Blandade färger äro stickelhårig och
skimmel. Brokiga äro skäck och tiger. Utöver
nu nämnda färger förekommer ytterligare en
”färg”, albinofärgen. H., som äro albiner,
sakna färgämne såväl i hår som i hud och te sig
därför helvita.
De ursprungliga hästfärgerna äro rödblack,
brunblack och m u s b 1 a c k, kallade vildfärger,
därför att h:s vilda förfäder hade dessa färger.
Allmängiltigt kan sägas, att alla blacka h. ha ål,
d.v.s. en strimma längs ryggen från manen ut
i svansen. Färgen på denna strimma är densamma
som på man och svans. Arvsanlagen för de
ursprungliga vildfärgerna ha förändrats
(mute-rat), varvid av rödblack uppkommit fux (röd),
av brunblack brun och av musblack svart
färg. Dessa tre äro de numera mest utbredda
hästfärgerna. För att närmare precisera färgen
hos fuxfärgade och bruna h. användas
beteckningarna ljusfux, mellanfux och mörkfux, resp,
ljusbrun, mellanbrun och mörkbrun el.
svart-brun. Arvsanlagen för färgerna fux, brun och
svart ha förändrats, i det att en albinofaktor
Hästens yttre delar.
A. Huvud: r panna, 2 näsrygg, 3 ganascher, 4 mule. B. Hals:
5 halskam, 5’ struprand, 6 åderränna. C. Bogparti: 7 manke,
8 bog, 8’ bogspets (bogled), 8" överarm, 8"’ armbåge, 9 bringa.
D. Mellankropp: 10 rygg, 11 länd, 12 bröst, 13 buk, 13’
flank, 13" ljumskveck. E. Bakdel: 14 kors, 14’ höftknöl,
14" bärbensknöl, 14’" svansfäste, 15 svans, 16 lår, 16’ lårled,
16" knäled. F. Främre extremiteter: 18 underarm, 19
fram-knä, 20 skenben (mellanfot), 21 kota, 21’ kotled, 21" kronled,
22 hov. G. Bakre extremiteter: 23 skank, 24 has.
tillkommit, varvid av fux uppstått isabell, av
brun gulbrun (no. bork, efter björkens
näverfärg) och av svart v i t b I a c k. De tre sista
kallas också halvalbinistiska färger, och vid
parningar inbördes utspaltas V4 albiner. Vitblacka h. äro
sällsynta. Avblekningen i täckhåren har här gått
långt. Skyddshåren äro svarta, och en svart ål
sträcker sig längs ryggen. — H. med blandade
färger indelas i stickelhårig a, där de
färgade håren överväga över de vita, och s k i m 1 a r,
bland vilka skiljas konstantskimlar
(skimmelteck-nade redan från ungdomen) och avblekbara
skim-lar (avblekas mer och mer för varje år för att
vid 10—12-årsåldern bli helvita). Skimlar äro
ofta apelkastade, d.v.s. äpplestora
mörkfär-gade fläckar, vanl. med ljusare centrum, äro
spridda i täckhårsfällen. En del äldre beteckningar för
hästfärger förekomma ofta, t.ex. läderfux, svettfux,
kopparfux, bronsfux, blåskimmel,
porslinsskim-mel, men äro ägnade att åstadkomma förbistring.
— H. med brokiga färger indelas i s k ä c k, med
stora, från varandra skarpt avgränsade fält av
vitt och färg, och tiger, med mindre, ofta ej
skarpt avgränsade dylika fält.
Som beteckningar på vita partier (tecken)
på huvudet hos en h. användas st järnämne
(stjne.), stjärn (stj.), bläs (bis.) och snopp
(snp.), för vita partier på benen, vita ballar, vit
krona, vit kota, halvstrumpa och helstrumpa (se
specialart.). Dhl.
Litt.-. H. Stjernswärd m.fl., ”Hästen” (1938);
”Hästen i Sverige”, red. av C. Trägårdh (1939)-
Hästavel. Snart sagt varje folkstam har sedan
urminnes tider haft sin nationalhäst, som under
tidernas lopp till form och egenskaper varit
underkastad de modifikationer, miljön och de olika
tiderna fordrat. Slutl. har genom ett under
årtusenden fortsatt, mer el. mindre avsiktligt avelsarbete
det smidiga och för skilda bruk anpassade redskap,
som hästen i våra dagar utgör, uppkommit.
Arkeologiska forskningar ge vid handen, att man
redan tidigt kan skilja mellan två olika typer av den
— 1273 —
— 1274 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
