Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästdjur - Hästdressyr - Häste - Hästefjorden - Hästesko, 1. Jakob Henriksson - Hästesko, 2. Johan Henrik (af Målagård) - Hästfibblesläktet - Hästfiskar - Hästfluga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTFLUGA
Nutid
Istid
Pliocen
Miocen
Oligocen
Eocen 1
Europa Nordamerika Sydamerika
E quus–––––> E quus–––––>E quus
t
Equus Neohippus Hippidium m, fl.
t________________t
Pliohippus
t
Hipparion
t_____________l
Parahippus
t
Eohippus
Phenacodontidae
Parahipp’us (se ovanstående schema), under miocen
vandrat över till Europa; här utbildade sig en
tre-tåig hästform, Hippar’ion, som blev stamform till de
europeisk-asiatiska hästarna, Equus. De nuv.
hästarna i Amerika ha införts från Europa. H.W.;H.Bn.
Hästdressyr, se Dressyr.
Häste, by i Rödöns sn, Jämtland. Vid H.
förstördes under vägbygge 1930 en märklig gravhög
från slutet av 500-talet e.Kr. I motsats till
flertalet svenska gravar från denna tid hade den obränt
lik och rik utstyrsel, bl.a. ett c:a 17 cm. långt
förgyllt silverspänne med rika ornament. Liksom
en del andra norrländska gravar från
folkvand-ringstiden är den vid H. uttryck för norska
kulturinflytelser. — Litt.: E. Festin i ”Fornvårdaren”,
4 (1931—32).
Hästefjorden, sjö i Frändefors sn, s. Dalsland;
10 km2; 61 m ö.h., avrinner genom Frändeforsån—
Dalbergsån till Vänern.
Hästesko. i) Jakob Henriksson (H.),
krigare (d. 1567), tillhörde en lågfrälsesläkt från
Sjundeå sn i Nyland med en hästsko i vapnet,
troligen befryndad med övriga finländska
släkter av samma vapen. Jakob Henriksson, som
själv aldrig förde namnet H., var i tjänst hos
Gustav Vasa från 1540-talet och innehade olika
militära uppdrag i Finland, där han fick flera
förläningar, bl.a. som häradshövding. Jämte sina
bröder erhöll han 1559 förnyelse på sitt frälse.
Sin egentliga karriär gjorde han dock under Erik
XIV, som i stor utsträckning använde finnar på
ledande militära poster. 1562 och 1564 var han
under kortare perioder ståthållare i Finland, 1563
en av befälhavarna för de trupper, som belägrade
hertig Johan på Äbo slott. 1565 blev han
fältöverste och överbefälhavare i kriget mot Danmark
men led s.å. nederlag vid Axtorna*. Under ett
härnadståg i Skåne 1566 föll han i dansk
fångenskap och avled följ. år. Genom köp och
donationer hopbragte han en ansenlig godsmassa i
Finland kring sin sätesgård Sjundby. S.A.N.
2) Johan Henrik H. (af Målagård),
militär, konspiratör (1741—90), inträdde i
krigstjänst 1758, deltog i pommerska kriget; överste
för Åbo läns reg. 1787. H. var en typisk
representant för de i Finland särsk. talrika adliga
kon-stitutionalisterna och ogillade bestämt Gustav IH:s
krig mot Ryssland 1788; för G. M. Sprengtportens
självständighetsplaner stod han däremot ganska
främmande. Redan vid fälttågets början gav han
sin mening klart till känna för sina underlydande
och snart även för konungen själv. Han var en
av de regementschefer, som på uppmaning av
Sprengtportens meningsfrände J. A. Jägerhorn un-
Hästfibbla och (t.h.) polarfibbla.
dertecknade den till Katarina II ställda
Liikkala-noten. I konsekvens härmed blev han en av
An-jala-myteriets ledande män. Han häktades i jan.
1789 och dömdes följ, år i likhet med ett stort
antal andra Anjala-män till döden. De övriga
benådades till livet, men domen över H. gick i
verkställighet; det ansågs, att ett exempel måste
statueras, och H. framstod som den svårast
belastade. — Litt.: Biogr. av P. Nordmann i
”Krigsmän och krigsminnen” (1918). St.C.
Hästfibblesläktet, AAnica, av fam.
korgblommiga växter, omfattar 18 huvudsaki. på n. halvklotet
spridda arter, fleråriga örter, av vilka 2 förekomma
i Sverige. A. monta’na, hästfibbla, s 1 å 11
ergubbe, 3—6 dm hög med motsatta, mest vid
stammens nedre del samlade blad och stora
blomkorgar med brandgula blommor, förekommer på
slåtterängar och backar, är spridd upp till
Hälsingland. Blommor och jordstam ha medicinsk
användning (se Arnica). På ängar och bergbranter
i fjälltrakterna söderut till Pite lappmark växer
här och där A.
al-pi’na, polarfibbla, f j ä 1 1 f i b b 1 a,
fjällarnika. A.Ve.
Hästfiskar, se
Sjöhästar.
Hästfluga,
Hippo-bos’ca equi’na, art av
gruppen lusflugor.
H. är c:a 8 mm lång
med platt kropp och
glänsande, hornbrun,
läderartad hud.
Vingarna, som nå långt
bakom kroppsändan,
äro bruna med
svarta ribbor och i yttre
hälften med talrika
Hästfluga.
SU 13. — 1281 —
41 — Red. avsl. 12/io 49.
— 1282 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
