Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästfluga - Hästförsäkring - Hästhacka - Hästhagen - Hästharnesk - Hästholmen (Östergötland) - Hästholmen, Kvarnholmen - Hästholmen, Västra - Hästhov - Hästigel - Hästkastanj - Hästkastanjväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTFÖRSÄKRING
Häststjärna av Johan
Pe-dersson, 1611. Karl IX:s
be-gravningsrustning, Strängnäs domkyrka.
parallella veck. H. uppehåller sig företrädesvis
på hästar, där den uppsöker tunnhudade och
gles-håriga kroppsdelar. H. lever av hudavsöndringar
el. i sår och oroar särsk. yngre djur genom sitt
krypande t.ex. i de ömtåliga ögonvrårna,
näsborrarna el. öronen. Ungarna födas ant. som larver,
som omedelbart förpuppa sig, el. som puppor. De
senare falla till marken och kläckas efter i månad
el. övervintra. E.Wn.
Hästförsäkring, se Kreatursförsäkring.
Hästhacka, lantbr., se Hacka.
Hästhagen, del av Nacka stad.
Hästharnesk, det harnesk el. den rustning,
varmed den i stålrustning klädde krigarens häst
skyddades. Redan under medeltiden började man söka
skydda hästen med liknande pansarbeklädnad som
krigaren. Utvecklingen av detta h. följde krigarens
rustning* och var vanl. i garnityr med densamma.
Huvudbetäckningen kallades häststjärna och
var ofta dekorativt
utsmyckad och i
pannan försedd med
krigarens vapenbild
el. en spjutliknande
spets. G.W.F.
Hästholmen,
hamnplats och
stationssamhälle i V. Tollstads
sn i Östergötland, vid
Vättern strax s. om
Omberg samt vid
statsbanelinjen
Mjölby—H. och Linköping
—Vadstena—ödeshögs
järnväg; 288 inv.
(1946). H. är sedan
gammalt överfartsort
till Västergötland
(Hjo). Hamnen är 3
—3,5 m djup och har
c:a 80 m kaj. Flygfält
på linjen Malmö—
Stockholm. Vid H.
finnas
bronsålders-hällristningar och
lämningar av ett
medeltida fäste. — Namnet
skrevs 1300—10 ville
hestholma. Det är bildat till häst och holm,
kanske i bet. förhöjning i terrängen. P.;Er.
Hästholmen, Kvarnholmen, del av Nacka
stad.
Hästholmen, Västra, fort, se Karlskrona
befästningar.
Hästhov, Tussila’ go Far’far a, enda arten inom
släktet Tussilago av fam. korgblommiga växter,
förekommer i Europa, n. Afrika och tempererade
delarna av Asien och Nordamerika. I hela
Sverige uppträder h. allmänt och blir ofta ett besvärligt
och svårutrotbart ogräs. H. är en 5—20 cm hög,
flerårig, tidig vårväxt med starkt grenad jordstam
(iakttagelser ha visat underjordiska utlöpare till en
sammanlagd längd av 170 m pr m2, bärande
tillsammans 2,596 knoppar) och ensamma,
gulblommiga korgar i spetsarna av fjälliga stänglar. De
rosettställda bladen, som först efter blomningen
utvecklas från särskilda knoppar, äro breda, hjärt-
Hästhov.
likt njurlika, på undre sidan vitulliga. Under namn
av fol’ia FaPfarae ha de medicinsk användning; den
av dem beredda saften nyttjas som medel mot hosta
(jfr det äldre svenska namnet hostört och lat.
Tussilago, av lat. tussis, hosta; namnet hästhov har
t.o.m. ansetts vara en förvrängning av ”hosthäva”,
vilken tolkning dock ej torde vara riktig). [A.VefW.
Hästigel, Haemo’pis sanguisu’ga (Aulas’ tomum
gulo), art av klassen iglar, liknar blodigeln men är
något kullrigare. Färgen är nästan svart utan
längs-streck på ryggen men med en gul linje på varje
sida. H. förekommer i Sverige i sjöar och
dammar.
Hästkastanj, Ae’sculus, släkte av fam.
hästkastanj-växter med 16 arter i n. tempererade bältet. Ae.
Hippocas’tanum, h., ett av våra vackraste park- och
alléträd, inhemskt i Grekland, odlas mycket i
Sverige. Den blommar i maj och juni. Blommorna
äro vita, rödfläckiga, starkt luktande, och de
taggiga kapslarna innehålla 1—3 bruna, glänsande
frön. Dessa användas av turkarna till utfodring
av hästar (därav sannolikt artnamnet) m.fl.
husdjur. Under 2:a världskriget utgjorde de efter
urlakning av skarpa och bittra ämnen en mycket
använd ersättning för mandel. Även Ae. Pa’via,
från Nordamerika, med röda blommor och släta
kapslar, Ae. lutea, med gula blommor, samt Ae.
car’nea, med ljusröda blommor och svagt taggiga
kapslar, odlas i Sverige i trädgårdar och parker.
Den sistn. är ej känd vildväxande cch tolkas som
hybrid mellan Ae. Hippocastanum och Ae. Pavia.
— Litt.: M. B. Crane, ”The origin of the
pink-flowered chestnut, Aesculus carnea” (i ”Journal
of the Royal Horticultural Society”, 1935). W.
Hästkastanjväxter, Hippocastana’ceae, fam. av
ordn. Sapinda’les med 18 arter, huvudsaki. inom n.
tempererade området. De äro träd el. buskar med
motsatta, 3—9-fingrade blad, i klaselika knippen
— 1283 —
— 1284 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
