Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästkastanjväxter - Hästkraft - Hästkrafttimme - Hästkur - Hästlatituderna (hästbredderna, rossbredderna, vändkretskalmerna) - Hästmyra - Hästpolo - Hästpremiering - Hästraser - Hästräfsa - Hästsko - Hästskobåge - Hästskomagnet - Hästskonjure - Hästskonäsor - Hästskosöm - Hästskosömsnotskrift - Hästskotrafiken - Hästskylt - Hästskötsel - Hästsläktet - Hästsport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTSPORT
Hästkastanj. T.v. Aesculus Hippocastanum. T.h. Ae.
Pavia. 1 del av blomställning, 2 tvåkönad blomma. —
Jfr bild vid Hässlunda.
ordnade, snett symmetriska blommor,
i—3-rum-mig, med läderartad vägg försedd kapsel och
stora, runda frön utan frövita. H. omfattar endast
2 släkten: AKsculus (se Hästkastanj) och Bill’ia.
Hästkraft, förk. hk, en av James Watt
uppfunnen och inom tekniken allmänt använd enhet
för mekanisk effekt, t.ex. motoreffekt. I länder,
som använda metersystemet, definieras 1 h. som
en arbetsförmåga av 75 kpm/sek och är sålunda
ekvivalent med 0,73a kW. Med effektiva h.
förstås den nettoeffekt i h., som kan uttagas
från en drivkälla (jfr Axeleffekt), med
indikerade h., förk. ihk, den maskineffekt i h.,
som man med kännedom om varvtalet kan
beräkna ur ytan av ett indikatordiagram (jfr
Indikator) för en förbränningsmotor el. ångmaskin
av kolvtyp. Antalet effektiva h. (axelhästkrafter)
utgör skillnaden mellan indikerade h. och
maskinens mekaniska förluster. — Jfr
Förbränningsmotor, sp. 1055. — Ang. engelska h. se
Horse-power. A.Lg.
Hästkrafttimme (förk. hkh el. hkt), fys., i
tekniken använd energi- el. arbetsenhet. Energien 1
hkh utvecklas pr timme, om effekten är 1
hästkraft = 75 kgm pr sek. 1 hkh är således = 270,000
kgm.
Hästkur, våldsam el. drastisk kureringsmetod
(av liknande slag som en äldre tids kraftiga
kurer för botande av sjuka hästar).
Hästlatituderna (hästbredderna, r o s
s-bredderna, vändkretskalmerna),
latituderna kring vändkretsarna. Där härskar ofta
relativt högt lufttryck och vindstilla. Trakten
utgör ett meteorologiskt gränsområde mellan de
tempererade trakternas västvindar och tropikernas
passadvindar. Namnet härrör därav, att
segelfartyg med hästlaster från Europa till Västindien,
som inkommo i dessa trakter, stundom blevo
liggande i vindstilla så länge, att hästarna dogo. Jfr
Atmosfär, sp. 708, och Ekvatorialkalmerna. H.Kr.
Hästmyra, art av fam. myror*.
Hästpolo, sportv., se Polo.
Hästpremiering, se Hästavel.
Hästraser, se Hästar.
Hästräfsa, redskap för hopsamling av hö el.
gräs samt vid sädesskörden spillda strån. Äldst
är släpräfsan, som består av ett 3 m långt
järnrör, försett med 4 å 5 st. raka, c:a 60 cm
långa pinnar pr m samt en bakåt-uppåtriktad
kraftig handspak. Den dragés av en häst och användes
numera huvudsaki. för hopdragning av hösträngar
vid stacksättning el. hässjning samt för direkt
skörd (genom uppdragning) av ärter. På h j u
1-räfsorna är bommen, på vilken de i
halvcirkel böjda fjädrande stålpinnarna äro fästade,
monterad på 2 stora hjul. De äro numera vanl.
själv-avläggande; körsvennen endast intrampar en
spärrhake mot hjulnavet, och pinnarna upplyftas.
På balansräfsan verkställes pinnarnas
upp-lyftning genom körsvennens tyngd. Hj.P.
Hästsko, se Hovbeslag.
Hästskobåge, byggn., se Båge.
Hästskomagnet, magnetstav, böjd i form av ett
U el. en hästsko och vanl. magnetiserad så, att
magnetpoler uppstå vid skänklarnas ändar. I
mellanrummet mellan dessa uppkommer då ett starkt
magnetfält, starkare ju mindre avståndet mellan
dem är. Genom att ge en permanent magnet
denna form kan man även lätt armera magneten
med ett polerna förbindande mjukjärnstycke och
därigenom minska avmagnetiseringen. Även
elek-tromagneter ges ofta hästskoform.
Hästskonjure, se Njursjukdomar.
Hästskonäsor, fam. av ordn. fladdermöss*.
Hästskosöm, se Spik.
Hästskosömsnotskrift, mtis., se Neumer.
Hästskotrafiken, gängse benämning på den
transitering av tysk militärpersonal i Norge, som
under 2:a världskriget ägde rum från Storlien till
Riksgränsen samt i väsentligt mindre omfattning
i omvänd riktning. Se Transiteringsfrågan.
Hästskylt, se Rossläder.
Hästskötsel, se Hästuppfödning.
Hästsläktet, Eq’uus, av fam. hästdjur, omfattar
hästar (h. i inskränkt mening) samt åsnor*
och s e b r o r*.
Hästsport. De olika grenarna av h. äro: k a p
p-(g a 1 o p p-) och travlöpningar, voltige,
jaktridning, tolkning och po lo spel
samt terrängritt, prisridning,
fälttävlan och hoppning. Sedan de 3 sistn.
grenarna 1912 infördes vid Olympiska spelen, har
intresset för desamma i alla länder stegrats år
från år. Sverige var främsta nationen vid
Olympiska spelen i h. 1912, 1920 och 1924 men har
sedan förlorat sin dominerande plats. Den
moderna h. hade i antiken sin motsvarighet i
kappkörningar med hästar och i medeltiden av torner-
Självavläggande hästräfsa.
— 1285 —
— 1286 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
