Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hätta - Hättebröder - Hättingar - Hättor - Häusser (Häuser), Elias David - Häusser, Ludwig - Hävarebarometer - Hävd - Hävda - Hävda-byte, -skifte - Hävdatecknare - Hävdeförteckning - Hävdeskyldighet - Hävd och hembygd - Hävel - Hävert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄVERT
schong och Karpus), känt redan från hettitiska
reliefer och från järnåldersfynd i n.v. Europa. En
enkel h. av linne har ännu i sen tid förekommit
i Karelen och utgör förebilden till den snöhätta,
som de finska soldaterna gjorde allmänt bekant
under vinterkriget 1939—40 och som även tagits i
bruk i andra arméers vinterutrustning. En h., som
slöt tätt om huvudet och gick ned på axlarna,
hörde till den medeltida dräkten och fick i den
något förnämare dräkten under 1300-talet en
säregen form genom att spetsen drogs ut till en lång,
svansformig snibb. Dylika h. ha påträffats i
senmedeltida gravar från den nordiska befolkningen
på Grönland, och en dylik h. ingår även i
Bock-stensfyndet från Halland. Bortsett från ”svansen”
har en h. av liknande slag långt fram i tiden levat
kvar i lappdräkten. Se bilder vid Bocksten och
Herjolfsnæs. Sn.
2) Bot., namn på arter av stormhattsläktet* och
svampsläktet hättor*.
Hättebröder, se Vitaliebröder.
Hättingar, Gale’ra, svampsläkte av fam.
skiv-lingar med ett 20-tal arter i Sverige. De ha små,
sköra fruktkroppar med klockformig hatt och tunn,
pipig fot och leva på marken i mossa, på
spill-ning och multnande ved. G. ten’era, r o s t h ä
t-t i n g, förekommer på fet gräsmark och gammal
spillning, och G. sphagno’rum,
vitmosshät-t i n g, växer bland vitmossa.
Hättor, Myce’na, svampsläkte av fam.
skiv-lingar med ett 90-tal små—mycket små arter i
Sverige. Hatten är klockformig, tunnköttig, ibland
nästan hinnartad; fot smal, ant. bräcklig el.
elastisk, hos vissa arter innehållande färgad saft.
Sporpulver vitt. H. leva på jord, förna, stubbar
samt bark av levande träd. M. pura, r ä 11 i
k-h ä 11 a, med en 2—5 cm bred och
rosa—rödviolett—gråblå hatt och med en lukt påminnande
om rättika, förekommer i både barr- och lövskog.
Häusser (H ä u s e r) [håi’-], Elias David,
tysk-dansk arkitekt och militär (1687—1745), kom
1711 till Köpenhamn. H., som var
generalbyggmästare i denna stad 1738—-41, uppförde här den
1794 nedbrunna huvudbyggnaden på
Christians-borg.
Häusser [håi’-], L u d w i g, tysk historiker (1818
—67), prof, i Heidelberg 1845, invaldes 1848 i
badensiska lantdagens andra kammare, där han
blev en framträdande led. av det liberala partiet.
1850 deltog H. i Erfurtparlamentet, där han
uppträdde som talesman för det preussisksinnade
partiet. Hans mot Preussen sympatiska, mot
Habs-burg avvisande inställning präglade även hans
vetenskapliga huvudarbete ”Deutsche Geschichte
vom Tode Friedrichs des Grossen bis zur
Grün-dung des deutschen Bundes” (4 bd, 1854—57). —
Litt.: Biogr. av E. Mareks (1903). B.
Hävarebarometer, se Barometer, sp. 168.
Hävd (av hava), eg. innehavande, sekundärt
bl.a. brukande (av jord- el. skogsegendom),
gammal sedvänja, sägen, historia, berättelse om i
äldre tid inträffade händelser. — Jur. 1)
Innehavande, brukande, framför allt av jord, med
avseende fästat på dels brukningssättet (”god
h.”, ”vanhävd”; se Hävdeskyldighet), dels ett
under lång tid oavbrutet bestående tillstånd.
Detta sistn. ger under vissa förutsättningar
an
språk på rättsskydd; besittningens långvarighet
föranleder näml, antagande, att den grundats
på verklig rätt, liksom å andra sidan därav ofta
försvåras utredning om besittningens uppkomst.
I både romersk och modern rätt har h.
sålunda erkänts som ett medel att utfylla ev. brister
i det rättsliga förvärvet av fast el. lös egendom.
I svensk rätt kan h. blott gälla fast egendom;
den förekommer under två former: a)
Tjuguårig h., som regleras av en särsk. k.f. 22/4
1881, är ett verkligt förvärvssätt, i det att den
utesluter varje annans anspråk på egendomen,
även om denne andre en gång genom orättmätig
åtgärd berövats egendomen. Skall en fast
egendoms innehavare kunna åberopa h., måste han ha
på skenbart riktigt sätt och i god tro åtkommit
egendomen, vunnit lagfart* å densamma och
därefter i 20 år oavbrutet besuttit den som ägare, d.v.s.
i mantalslängderna stått upptagen i sådan
egenskap och jämväl i övrigt gällt som ägare, utan att
motanspråk (”klander”*) under tiden instämts.
Särskilda regler möjliggöra för en innehavare dels
att vinna lagfart (och sålunda kunna börja att
räkna tid för h.), oaktat hans åtkomst är behäftad
med rättslig brist, dels att med sin egen
besitt-ningstid sammanräkna företrädares, om så
erfordras, för att få tjuguårsperioden full, b)
Urminnes h., varom 15 kap. av Jordabalken i 1734 års
lag handlar, innebär, att ett begränsat jordområde
av ålder räknats höra till och brukats i
sammanhang med viss fast egendom el. komplex av
sådana egendomar (”by”). I en ägo- el. gränstvist
kan urminnes h. åberopas som sannolikhetsbevis
för det bestående förhållandets laglighet utan att
dock förmå giva detsamma rättsligt bestånd
gentemot bevisning, att det urspr. tillkommit på
olagligt sätt. Även ett servitut kan i lika mån som
ett jordområde försvaras med urminnes h. Ett
systematiskt anordnat och noggrant genomfört
fastighetsregister bör kunna göra urminnes h.
överflödig. Förslag om dess avskaffande har
också redan varit å bane i vårt land; ännu har dock
ej tiden ansetts vara mogen för en sådan reform.
— 2) I ålderdomligt lagspråk betyder h. även
lägersmål, könsumgänge. C.G.Bj.
Hävda, 1) om jord, åker o.d.: hålla i stånd,
bruka, vårda (se Hävdeskyldighet); 2) vinna hävd*
å, försvara, hålla på, alltjämt kräva, t.ex. hävda
sin rätt, sin ställning; 3) lägra, ha samlag med.
Hävda-byte, -skifte, byte, resp, skifte av jord.
Hävdatecknare, historieskrivare, användes särsk.
i högtidligare stil. Jfr Hävd.
Hävdeförteckning, handling, som upprättas vid
laga skifte* och visar, vilka ägor som före skiftet
innehafts (hävdats) av de olika delägarna.
Hävdeskyldighet, skyldighet hålla en
jordbruksfastighet i ett efter ortens sed gott odlingsskick.
Om arrendators h. se Arrende. Om ägare i vissa
fall åliggande h. se Jordfrågan.
Hävd och hembygd, Svenska
fornminnesföreningens årsskrift, utgavs av E. Klein 1923 och
1927.
Hävel, med., se Tandhävel.
Hävert, apparat för transport av en vätska från
ett kärl till ett annat. Stickhäverten el.
pipett en (se fig.) stickes ned i vätskan och fylles
— 1289 —
— 1290 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
