Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hävert - Häverö - Häverödal (Häverösund) - Hävla bruk (Häfla) - Hävringe - Hävrörelser - Hävstång - Häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄVERÖ
Fr.v. stickhävert, sughävert och gifthävert.
till önskad höjd. Sättes fingret för den övre
mynningen, innan h. lyftes upp, kan endast en ringa
del av innehållet rinna ut; på gr. av förtunningen
hos den inneslutna luften upphör utströmningen.
Sughäverten el. sifonen utgöres av ett
vinkelböjt rör, vars ena skänkel neddoppas i ett
kärl, innehållande vätska, varefter röret genom
sugning i dess andra ända fylles med vätska.
Är denna ända fri, strömmar vätskan ut ur kärlet
genom h., så länge vätskeytan i kärlet är högre
än den fria rörändan. Neddoppas denna ända i
ett annat kärl med vätska, fortsätter
utströmningen, tills vätskan står lika högt i båda kärlen.
En förutsättning är, att h. ständigt är fylld med
vätska. Den drivande kraften är tyngdkraften.
Gifthäverten användes, då vätskan är
giftig el. illasmakande och man vill undvika att få
den i munnen. Verkningssättet är detsamma som
för sughäverten. [A.B.L.lRe.
Häverö, socken i Väddö och Häverö skeppslag
i Uppland, Stockholms län, och församling i
Häverö och Singö pastorat i Närdinghundra
kontrakt av Uppsala ärkestift, i Roslagen närmast
s. om Singöfjärden; 147,18 km2, därav 143,55 land;
4,908 inv. (1949). H. omfattar den av sprickdalar
genomsatta, skogrika landtungan mellan
Edebo-och Ortalavikarna. Åkern utgör 15 % av
landarealen, skogsmarken 59 °/o. I H. ligga samhällena
Herräng* och Hallstavik* med Häverödal.
Egendom: Vallmar. Järnåldersgravar, mestadels högar
men även kummel, finnas på flera ställen. Den
tornlösa kyrkan av gråsten byggdes trol. o. 1300,
stjärnvalv slogos vid 1400-talets mitt. Långhusets
väggar och valv fingo under 1400-talets senare
del och 1500-talets början kalkmålningar med
motiv ur ”Biblia pauperum”. Från 1200-talets slut
stammar dopfunten av gotländsk kalksten, från
1400-talet tre sannolikt svenska träskulpturer. Från
början av 1500-talet är ett stort och utomordentligt
väl arbetat altarskåp från Antwerpen. Skulpterad
predikstol från 1600-talets sista år. Kyrkan
restaurerades 1905, då bl.a. de överkalkade
målningarna blevo framtagna och hårdhänt ”påbättrade”.
Klockstapeln, av en intressant, primitiv
konstruktion, antas vara rest på 1500-talet. — Det dunkla
namnet skrevs 1314 De hæwer (avskrift 1344);
-ö beror alltså på omtolkning. Belägget i
Hæfuir-bo socken 1370 innehåller inbyggarnamnet
”häverbo”. P.;Er.
Häverödal, före 1934 Häverösund,
samhälle i Häverö sn i Uppland, se Hallstavik.
Hävla bruk (H ä f 1 a), i Skedevi sn i
Östergötland, omfattar järnbruk med valsverk,
manu
faktursmedja, svetsnings-, smides- och mekanisk
verkstad, tillhörande Häfla bruks ab., bildat 1899
(aktiekapital 400,000 kr, 70 arb., årligt
tillverkningsvärde 1,5 mkr), som även idkar jord- och
skogsbruk (2,180 ha, därav 298 åker). Bruket,
vars viktigaste produkter äro hästskor och
svetsade värmeledningspannor, anlades 1682 av
landshövding J. Fleming. Det ägdes 1829—99 av
släkten v. Post. P.;L.Vr.
Hävringe, fyrplats och uppassningsställe för
Oxelösunds lotsplats på ön H., 12 km s.ö. om
Oxelösund. På ön finnes en stor träbåk,
Hävringe b å k, byggd 1753. C:a 12 km s.ö. om H.
är Hävringe fyrskepp stationerat.
Hävrörelser, gymn., övningar, där armarna helt
el. delvis uppbära kroppstyngden. H. indelas i
hängningar, hävningar, äntringar och slingringar
(jfr Gymnastik).
Hävstång, en kropp av godtycklig form, som
är vridbar omkring en punkt el. axel och på
vilken vridande krafter verka. Som namnet antyder,
har den vanl. formen av en stång, ant. rak
(rät-linig h.) el. vinkelböjd (vinkel-h.). På en
tvåar m a d h. verka krafter på båda sidor om
vrid-ningspunkten, resp, axeln, på en enarmad
endast på en sida om densamma. — H. hör till de
s.k. enkla maskinerna, vilka sedan urminnes tider
använts av människan att förstora muskelkraften.
Den ingår som element i de flesta maskiner och
verktyg i hemmets, hantverkets och industriens
tjänst. — Med hävstångsarm menas det
vin-kelräta avståndet från vridningspunkten till
kraftens riktningslinje. Produkten mellan en kraft och
dess hävstångsarm kallas kraftens statiska
moment. Vid jämvikt är summan av alla de
vridande krafternas statiska moment = 0
(hävstångslagen). För h., liksom för de andra
enkla maskinerna, gäller ”statikens gyllene regel”
(se Enkla maskiner). A.B.L.
Häxa (ty. Hexe, av fhty. hagazussa, av omstritt
ursprung; första leden hör säkert till ha, inhägnad,
gärdesgård, hage). Ordet torde vara analogt med
isl. tünrida (av tun, inhägnad, gärdesgård) och kan
möjl. fritt översättas med ”kvinna som nattetid
rider genom luften på en gärdesgårdsstör” men
har fått den allmännare betydelsen av trollkvinna,
trollpacka, vilka ord av allmogen oftare användas
än h. Tron att vissa personer, särsk. kvinnor, öva
trolldom av skadlig art, finns hos alla folk. Hos
oss ha de trötts skada skörden, vålla sjukdomar
hos folk och fä, taga bort mjölklyckan genom
magiska konster el. tjuvmjölkande väsen (se Bjära,
Puke, Mjölkhare och Trollkatt), utöva
kärleks-magi el. dess motsats och framkalla oväder. Tron
på h:s förmåga att flyga genom luften, ridande
på en käpp el. på djur, torde hänga samman med
drömupplevelser, dels mardrömmar (se d.o. och
Mara), vari man på ett el. annat sätt tycker sig få
besök av en h., dels drömmar om flygning, vilka
stundom framkallats med narkotiska medel.
Delvis har denna tro även tjänat som förklaring på
h:s förmåga att överallt anstifta ont, vilket även
bidragit till att framkalla tron på deras förmåga
att förvandla sig el. andra till djur. Till dessa
gamla folkliga drag i häxtron kom under
medeltiden genom den kyrkliga djävulstrons inflytande
— 1291 —
— 1292 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
