Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häxa - Häxdans - Häxeri - Häxeriprocesser - Häxkvast (markkvast) - Häxmjölk - Häxprocesser, häxeriprocesser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄXPROCESSER
föreställningen om kätteri och förbund med
djävulen samt deras orgiastiska fester hos honom (se
Blocksberg och Blåkulla). Genom
häxprocesserna* övergingo även dessa föreställningar till
allmogen. Folket skiljer mellan magi* av lovlig
art, som till en viss grad kan utövas av vem som
helst men särsk. av s.k. kloka gubbar och
gummor*, och svart magi el. skadegörande trolldom
(h ä x e r i), som utövas av h., delvis med hjälp
av djävulen och hans anhang, men någon skarp
gräns mellan kloka och h. kan ej dragas (se
Löv-jerska och Signeri). — Litt., se under
Häxprocesser. v.Sw.
Häxdans, bot., se Häxring.
Häxeri’ (jfr Häxa), s.k. svart magi,
skadegörande trolldom.
Häxeriprocesser, se Häxprocesser.
Häxkvast (efter ty. Hexenbesen; det gamla
svenska namnet är m a r k v a s t, se Mara), vanl. tät,
rundad grengyttring, bildad av korta grenar,
växande i alla riktningar. H. är särsk. vanlig hos
björk, där samma träd ofta har talrika h. (se bild
vid Exoascaceae). Den framkallas hos björken av
säcksvampen Taphri’na betuli’na. Masurbjörken
har en egen sådan parasitsvamp, T. tuVgida. Även
av gallkvalster kunna h. förorsakas hos björken.
Hos Prunus-2Lrte.r, i sht körsbär, uppträda h.,
orsakade av Taphrina cer’asi. De äro här ej så täta
som hos björken och kunna därför lätt förbises
men upptäckas bäst om våren, då de ha tidigt
utvecklade blad och svag blomning.
Fruktsättningen nedsättes betydligt el. uteblir vid starkare
angrepp. Hos plommon och krikon äro h. mindre
och tätare, ha tidigt vissnande blad med vit
beläggning och framkallas av T. insitifiae. H.
bekämpas om vintern el. våren genom beskärning
ett stycke nedanför angreppsstället el. hos
plommon och krikon genom besprutning med
svavel-kalkvätska el. bepudring med svavel. W.
Häxmjölk, den vätskeavsöndring, som stundom
förekommer från bröstvårtorna hos nyfödda barn.
Uttrycket är övers, från tyskan och grundar sig
på den i Sydtyskland påträffade föreställningen,
att barnet är förhäxat el. diats av häxor.
Häxprocesser, häxeriprocesser, riktade
mot personer, anklagade för trolldom*, tillhöra
huvudsaki. tiden o. 1200—1750. Den världsliga
lagstiftningen hade tidigare ej vänt sig mot trolldom
som sådan utan blott mot direkt skada, ehuru man
alltid sett på den med ovilja. Inom kyrkan
träffas tidigt tvivel på dess realitet, men allt starkare
gjorde man gällande, att verklig skada kunde
vållas genom trolldom, som i och för sig var
för-dömlig enl. GT (t.ex. 2 Mos. 22:18), där
uttryckligen kräves dödsstraff mot utövarna, och som
alltmer uppfattades som avgudatjänst och återfall
i hedendom. Efter de svåra striderna under
1000-talet och senare mot kätterska sekter stämplades
häxeri som kätteri och föll därmed under
inkvisitionen*, som med tortyr och bål satte h. i system
under 1400-talet. Då den i Tyskland mötte
motstånd från såväl lekmän som präster, författade
de båda inkvisitorerna Heinrich Institoris och
Jakob Sprenger den beryktade handbok i h:s teori
och praktik, ”Malleus maleficarum” el.
”Häxham-maren” (1487; ty. övers. 3 Aufl. 1922—23), som
sedan blev tongivande. Dess synpunkter hade fått
påvlig sanktion genom en rad bullor, främst
”Summis desiderantes” (1484) av Innocentius VIII.
H. anordnades över hela v. Europa, och
inkvisi-torn Ludvig av Paramo ger en föreställning om
deras omfång, då han 1590 konstaterar, att minst
30,000 häxor bränts under de närmast föreg. 150
åren. Reformationen medförde ej omedelbar
bättring, då Luther själv i fråga om djävulstron stod
kvar på 1400-talets ståndpunkt, men småningom
blev uppfattningen nyktrare. Den tyske läkaren
Johann Weyer el. Wierus bekämpade h. i ”De
praestigiis daemonum” (1566), som visserligen
efter vårt sätt att se är grovt vidskeplig i sin tro på
demonernas rent materiella inflytande, men han
söker visa, att häxorna voro mer el. mindre
oskyldiga offer för djävulsbesättelse o.d. och att
mycket, som tolkats som trolldom, är bedrägeri el.
sinnesvillor. Han fick stort inflytande, men en
mängd motskrifter författades, bl.a. av Jakob I
av England (”Daemonologie”, 1603). Den
refor-merte prästen Balthasar Bekker satte yxan till
roten av villfarelsen i ”De betoverde wereld” (”Den
förtrollade världen”, 1680), i det han helt förnekar
demonernas existens och utreder hela problemet
med klar logik och vidsynthet, men han blev
avsatt från sin befattning och exkommunicerad.
Striden fortsattes av den tyske upplysningsfilosofen
Christian Thomasius i ”Theses de crimine
ma-giae” (1701; på ty. 1706), även han förföljd av
teologerna i Leipzig. Lagstiftningen kom dock
under 1700-talet in på sundare banor. — I Norden
fingo h. under medeltiden blott ringa användning,
dels emedan kätteri här saknades, dels emedan
1400-talet var fyllt av politiska strider. Enstaka
fall träffas i Sverige under nyare tidens början,
men under Karl XI togo h. fart 1668—72, dels i
Bohuslän, där de mest riktades mot
skadetroll-dom, dels i Dalarne, Norrland och Uppland, där
h. gällde blåkullafärder och djävulsförskrivning.
I Bohuslän leddes h. efter dansk lag, och man
använde tortyr och vattenprov (häxprov), ett slags
gudsdom*. I det egentliga Sverige fick ingendera
officiellt användas, men under masspsykosens
inflytande avgåvos och mottogos okritiskt de mest
fantastiska bekännelser och beskyllningar om
förbund med satan, luftfärder till Blåkulla* och de
vidrigaste orgier. T.o.m. vittnesmål av
minderåriga barn troddes och godtogos, något inom svensk
rättskipning oerhört. Redan detta framkallade
betänkligheter och krav på revision från män sådana
som teologen Martin Brunnerus och juristen
Gustaf Rosenhane, och läkaren Urban Hiärnes kloka
kritik av bedrägliga angivelser samt påvisande av
självsuggestionens inflytande lugnade sinnena. I
april 1677 kunde man i kyrkorna hålla tacksägelse
för att man undsluppit ”trolldomsplågan och
satans raseri”. Även senare förekommo dock h. Den
sista trolldomsavrättningen i Sverige ägde rum
1704. Senare domar i samma riktning upphävdes,
och 1779 borttogos lagbestämmelserna om
dödsstraff för trolldom. Sveriges sista h. fördes i
Dalarne 1757—63. — Litt.: J. Hansen, ”Zauberwahn,
Inquisition und Hexenprozess im Mittelalter”
(1900); W. G. Soldan & U. Heppe, ”Geschichte der
Hexenprozesse” (3 Aufl., 2 bd, 1912); B. Gadelius,
”Tro och öfvertro i gångna tider” (2 bd, 1912—13);
— 1293 —
— 1294 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
