Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häxprocesser, häxeriprocesser - Häxprov - Häxring, häxdans, älvring, älvdans - Häxsabbat - Häxägg - Häxörtsläktet - Häyrén, Ernst - Häzrät-i-Afak - Hö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄXPROV
Häxring av elfenbensvaxskivlingar.
Foto A. Fors.
E. Linderholm, ”De stora trolldomsprocessernas
upplösning i Sverige” (i ”Hist. tidskr,”, 1913), ”De
stora h. i Sverige”, 1 (1918); G. L. Kittredge,
”Witchcraft in old and new England” (1928); A.
Nilsson, ”övertro och häxprocesser” (i ”Svenska
folket genom tiderna”, 5, 1939). v.Sw.
Häxprov, se Gudsdom och Häxprocesser.
Häxring, häxdans, älvring, älvdans,
kallas de mer el. mindre regelbundna ringar, som
bildas av vissa svampar, spec. hattsvampar. De
uppstå därigenom, att myceliet växer radiärt ut
åt alla håll. I periferien av myceliet sker
frukt-kroppsbildning, under det att myceliet dör ut i
mitten. Gräsväxten i det område, som omgives
av h., är i allm. synnerligen frodig, beroende på
den jämförelsevis höga halten av kväve, som
bildas vid myceliets förruttnelse. Däremot är gräset
i själva h. svagt utvecklat, emedan svamparna
upptaga de där tillgängliga näringsämnena, främst
kväve-, kali- och fosforföreningar. H. kunna ibland
få en diameter av upp till 15 m. Bland
hattsvampar, som kunna bilda h. märkas vår- och
höst-musseron, nejlikbroskskivling, jättetrattskivling
och rodnande fjällskivling. Även högre växter
kunna bilda h., t.ex. älväxing. — Uttrycket h. är
övertaget från tyskan som botanisk term; de gamla
svenska i mell. Sverige brukade benämningarna
äro älvdans och älvring, uppkomna därav att man
trott ringarna vara gjorda av älvorna, som genom
sin ringdans trampat ned gräset. — Litt.: O. Gertz
i ”Skånes natur”, 1930. Adn;v.Sw.
Häxsabbat, häxornas fest
hos den onde, se Häxa och
Häxprocesser.
Häxägg, bot., se Phallaceae.
Häxörtsläktet, Circaè’a, av
fam. duntravväxter, omfattar
7 arter i n. tempererade och
kalla områdena, örter med
små, vita blommor i
utdragen klase och krokborstiga
frukter. I Sverige förekomma
3 arter, av vilka h ä x ö r t,
stor häxört (C.
lutetia’-na), har finluden, 3—4 dm
hög stjälk, m e 1 1 a n h ä
x-ö r t (C. intermed’ia) är glatt
och av samma storlek som
föreg., medan d vä r g h ä x-
Dvärghäxört.
Ört (C. alpi’na) är upptill fint glandelhårig och
blott 10—15 cm hög. De förekomma allmänt i
fuktiga skogar, de 2 förstn. dock mest på
kalk-haltig mark. W.
Häyrén, Ernst Fredrik, finländsk botanist och
geograf (f. 1878), fil. dr i Helsingfors 1915, doc.
1922, universitetsadjunkt 1926; prof:s titel 1942.
H. har utg. ӆber die Landvegetation und Flora
der Meeresfelsen von Tvärminne” (1914) m.fl.
arbeten om havsstrandsvegetationens utveckling
och zonering, en serie undersökningar över
föroreningens inverkan på hamnområdenas vegetation
i Sydfinland, uppsatser i skilda botaniska ämnen
i Societas pro fauna et flora fennica’s skriftserier
samt bidrag i ”Terra, Geografiska föreningens
årsb.”. A.Hr.
Häzrät-i-Afak (Hä’zrät-i-Afäk), gravvård över
ett bekant muhammedanskt helgon med samma
namn från slutet av 1600-talet, belägen nära
staden Kaschgar i den kinesiska prov. Sinkiang. över
graven är senare uppförd en praktfull byggnad
med kupol och minareter. H. är en av
Central-asiens mest bekanta vallfartsorter.
Hö, till kreatursfoder skördade och torkade gröna
växter; benämnes ant. efter skördeplatsen: ängshö,
vallhö el. efter sammansättningen: gräs-, klöver-,
luzern-, grönfoder- (= säd och trindsäd skördat
grönt) el. starrhö. H:s värde beror på växtplats
och gödsling, ingående växter, utveckling vid
skörden samt torkningen. Bästa h. fås på goda
kalk-och fosforsyrerika mineraljordar. H. från sidlänta,
vattensjuka marker och mossar är sämre. Riklig
gödsling ökar skörden, och särsk.
fosforsyregöds-ling förbättrar kvaliteten. Ju mera baljväxter, som
ingå i h., desto näringsrikare blir det. Under de
senare åren har höskörden börjat företagas
tidigare än förut, enär härigenom värdefullare h.
erhålles, samtidigt som en rikligare återväxt
uppkommer. Särsk. har härigenom h:s proteinhalt stigit,
varjämte smältbarheten för samtliga näringsämnen
förbättrats. Äldre i litteraturen förekommande
värden på h:s sammansättning och näringsvärde äro
därför ej längre användbara. Numera kunna följ,
värden för h. med 85 % torrsubstans vid skörd i
blomningens början anses karakteristiska:
Hö s lag Procentuell haltav Kg hö pr
foderenhet
råprotein rå fett kvävefria extr.-ämnen växttråd aska smältbar äggvita
Luzernhö 14,2 33a 28,3 7,5 7,2 2,3 2,5
Klöverhö 13,0 h» 37,o 25,« 7,5 6,o 2,0 2,2
Klöver-gräshö 10,5 1,» 39a 27A 6,1 5,6 2,0 2,2
Gräshö 8,o 1,8 4i,7 28,7 4,s 4,0 2,1 2,3
Ängshö: bättre 8,2 2,0 40,4 28,5 5,9 4,0 2,1 2,3
sämre 7-8 1,9 40,2 29,7 5,4 3,o 2,7 2,9
Grönfoderhö:
av baljväxter .... 19,0 2,4 30,1 24,5 9,0 10,8 2,0 2,2
av stråsäd 9.0 2,2 39,0 28,8 6,0 4,7 2,3 2,6
Sker skörden redan vid tiden för
axgång-knopp-ning, stiger näringsvärdet med 8—10 °/o, medan
en sänkning med samma procenttal inträder, då
växterna skördas först vid full blomning. I och
med en försenad skörd blir h. ävenledes mindre
användbart, emedan koncentrationsgraden från
axgång-knoppning till full blomning nedgår från
— 1295 —
— 1296 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
