Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höft - Höft-ben, -led - Höftledsturberkulos - Höftluxation - Höftpulsåder - Höftsjuka - Höftvärk - Hög (-hög, ortnamn) - Hög (Gävleborgs län) - Hög (Höj, Malmöhus län)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖFTBEN
lägna inuti ledkapseln och läka nästan aldrig,
medan de ha god läkningstendens, om de träffa
lårbenshalsens yttre hälft, som ju delvis är
belägen utanför leden och sålunda beklädd av
benhinna, från vilken läkningen utgår. I höftleden
överföres bålens hela tyngd på nedre
extremite-terna; som följd därav är den ej sällan säte för
sjukliga förändringar, hos yngre ofta tuberkulos
(”höftsjuka”), hos äldre nötningsprocesser
(”gubb-höft”). — Höftleden passeras av kraftiga
muskler på alla sidor. Dessa muskler, som jämte
underhudsfettet betinga h:s yttre kontur, ha till
uppgift å ena sidan att röra nedre extremiteten
mot bålen och sålunda verka i ställförflyttningens
tjänst, å andra sidan att balansera bålen i
höftlederna. Vid förlamning av en viss muskelgrupp
uppkommer sålunda s.k. ankgång, bestående i att
bålen för varje steg på det skadade benet pendlar
över åt den motsatta sidan. — Höftledsregionens
framsida passeras dels av stora lårpulsådern, som
kännes pulsera något innanför ljumskveckets mitt
och här vid hotande blödning från nedre
extremiteten kan sammantryckas mot det underliggande
benet (blygdben och lårbenshuvud), dels av
nerver, avsedda för musklerna på lårets fram- och
insida. Höftledsregionens baksida sammanfaller
med sätesregionen; här utträda från bäckenet på
vardera sidan dels ett antal större kärl
(sätes-pulsådrorna m.fl.), dels flera stora nerver, avsedda
för sätesregionens och benets muskler och hud;
den största är den s.k. ischiadicus-nerven, som
fortsätter ned på lårets baksida och sträcker sina
förgreningar ända ned i foten (smärtor längs
nervens utbredningsområde = ischias); den utgör
samtidigt den största nerven i människokroppen. —
H. i sin helhet erhåller hos människan sin
biologiska särkaraktär genom den upprätta
kroppsställningen. A-U.
Höft-ben, -led, anat., se Höft och Bäcken.
Höftledstuberkulos, se Höftsjuka.
Höftluxation, se Ledsjukdomar och (ang.
medfödd h.) Höftsjuka.
Höftpulsåder, anat., se Bukpulsådern.
Höftsjuka, populär benämning på ett flertal olika
sjukdomstillstånd i höftleden el. dess omgivning.
Viktigast bland hit räknade sjukdomar är h ö f
t-ledstuberkulosen, coxi’tis. Denna sjukdom
är täml. vanlig, förekommer i alla åldrar men är
ojämförligt vanligast i barndomen. Via
blodvägarna har en tuberkulos härd kommit till ledens
närhet och bryter småningom igenom till denna,
varefter den förstörande processen alltmer
utbreder sig. De första symtomen äro svaga och
förbises ofta: obetydligt haltande, lätta smärtor, som
ofta förläggas till knät, samt en lindrig
inskränkning av rörligheten. Senare bli hälta och smärtor
ständiga, höftområdet svullnar, och benet fixeras
i leden. Får åkomman sköta sig själv, bryter det
tuberkulösa varet igenom huden på ett el. flera
ställen och ger bestående fistlar.
Höfttuberkulos är en ofta försummad åkomma, som
obehandlad leder till ett långvarigt lidande, svår
invalidi-sering, ej sällan döden. Numera behandlas coxiten
framgångsrikt, men viktigt är, att fallen komma
till tidig behandling. — Under benämningen h. går
ofta en annan åkomma, näml, den medfödda
Kyrkogårdsport vid Högs kyrka i Hälsingland.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
höftluxationen. Denna sjukdom beror på
en missbildning av höftledens ledpanna, så att
ledhuvudet glider ur denna och blir liggande ovanför
leden. Barnet börjar gå sent, och snart märker
modern, att det haltar el. vaggar vid gången. Vid
dubbelsidighet blir gången anklikt vaggande. Vid tidig
behandling kunna inemot 90 °/o bli återställda. —
Ang. åldershöftsjukan se Höftvärk. P.M.S.
Höftvärk, vanlig hos äldre människor, framför
allt av de kroppsarbetande klasserna. Den
vanligaste orsaken är en kronisk deformering av leden
med förstöring av ledbrosken, omformning av
ledytorna med benpålagringar i ledens periferi, d
e-formerande arthros el.
åldershöft-sjuka (mal’um cox’ae senile).
Hög (-hög) är vanligt som ortnamnselement,
t.ex. Högby, Ödeshög (av ett fsv. mansnamn Ödhir),
Smörhöga. Som senare led har högla) ofta starkt
förändrats, t.ex. till -ie (Grevie, Oxie), -ige
(Ved-dige), -je (Fladje), -sjö (Onsjö, fsv. Odhenshögh),
-ö (Malmö) o.s.v. Hög i ortnamn kan avse dels
gravhögar, dels naturliga kullar; i förra fallet är
det tänkbart, att ett i första leden ingående
personnamn burits av den i högen begravne.
Namntypen går tillbaka till järnåldern.
Hög, socken i N. Hälsinglands domsaga,
Gävleborgs län, och församling i Hälsingtuna, Högs
och Ilsbo pastorat i Sundhede kontrakt av
Uppsala ärkestift, mellan Hudiksvall och N. Dellen;
81,10 km2, därav 79,20 land; 685 inv. (i949; 9 inv.
pr km2). S. delen tillhör kustlandet; norrut når
skogslandet 328 m ö.h. Bebyggelsen är
koncentrerad till det bördiga slättområdet kring och v.
om kyrkan. Åkern utgör 10 °/o av landarealen,
skogsmarken 67%. Socknen är rik på gravhögar
(mer än 250), de flesta i större fält. Den väldiga
”Kungshögen” ö. om kyrkan är en urgammal
tingsplats. Vid kyrkan finnas två runstenar. Till
den tornlösa, rektangulära kyrkobyggnaden av
sten fogades 1702—03 nytt kor. Klockorna hänga
i stapel. Kyrkan restaurerades 1933. — Namnet,
givet efter kyrkbyn, skrevs 1314 apud høgh, d.v.s.
vid högen, och torde syfta på den stora
gravhögen nära kyrkan. P.;Er.
Hög (Höj), socken i Harjagers hd i
Malmö
— 1303 —
— 1304 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
