Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höglandsskolan - Höglandsskotska språket och litteraturen - Högloftsstuga - Höglund, Zeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖGLUND
efter pojkarnas intressen och behov. Genom
specialkurser under de båda sista åren kunna eleverna
förbereda sig för inträde i ring III på 4-årigt
latin- el. realgymnasium. Skolan vill i övrigt vara
en pedagogisk försöksanstalt med möjligheter att
pröva nya metodiska grepp och moderna
pedagogiska idéer. Dess banbrytande insatser på
sam-och enhetsskolans område ha också erkänts av
1946 års skolkommission genom dess förslag om
högre samskolor med normalskolekompetens. I
detta enhetsskolsystem undervisas o. 400 elever;
ytterligare utvidgning av lokaliteterna låter sig
icke göra. H:s 7-åriga linje står under
Skolöverstyrelsens inseende. Skolan äges av Stiftelsen
Höglandsskolan, till vilken statsbidrag utgår
sedan 1942 och årsbidrag från Stockholms stad
sedan 1944. E.Bng.
Höglandsskotska språket och litteraturen.
Höglandsskotska (skotsk-gaeliska), som talas av o.
¼ mill. människor, tillhör den gaeliska
språkgruppen och skiljer sig relativt obetydligt från
det keltiska språket i Irland. I mots. till det
senare skrives höglandsskotskan med latinska
bokstäver, och ortografien avviker även på en del
andra punkter från iriskans. Som skriftspråk är
höglandsskotskan mera enhetlig än iriskan, men i
talspråket märkas betydande olikheter mellan
t.ex. å ena sidan dialekterna i Kintyre och på
de s. Hebriderna, å den andra dem på Skye och
de n. Hebriderna samt vidare fastlandsdialekterna.
De nu utdöda dialekterna i Ayrshire och
Galloway voro trol. ännu mera avvikande och
närmade sig Rathlindialekten samt manx*. En viss
skillnad är även märkbar mellan det äldsta
skriftspråket och modern höglandsskotska, bl.a. i det
att det förra i större utsträckning bevarat den
s.k. eklipsen samt den syntetiska konjugationen
(se Gaeliska språk). Det höglandsskotska
talspråket har i våra dagar upptagit många engelska
lånord, vilka skriftspråket söker ersätta med
keltiska nybildningar.
Den höglandsskotska litteraturen är
ganska betydande. Det äldsta provet på litteratur i
verklig mening utgör den s.k. ”Book of the Dean
of Lismore” (skriven av James Macgregor
i början på 1500-talet), vilken använder en
stavning, baserad på den tidens låglandsskotska uttal;
innehållet är religiösa dikter. Något senare
gjordes övers, av Knox’ bönbok (1567) samt hela
Bibeln (1685 och 1690). Bland de förnämsta förf,
inom den skrivna höglandsskotska litteraturen
märkas poeterna Iain Lom (1600-talet; från
Lochaber), Alexander Macdonald
(1700-talet; övergick till den romersk-katolska
religionen och förenade sig med högländarna i de
oroligheter, som ledde till slaget vid Culloden, 1745),
Robert Mackay (Rob Donn, 1700-talet; från
Sutherland) samt Duncan Bån Macintyre
(1700-talet; en äkta naturskildrare från
Glenorchy), vilka alla åtnjuta den största popularitet
även i våra dagar. De övriga förf, röra sig
huvudsakl. med religiösa ämnen. Under 1800-talet
utkommo flera tidskr. på gaeliska, huvudsakl.
innehållande berättelser och poesi, av vilka den
viktigaste är ”Caraid nan Gàidheal”. Ett arbete
av största betydelse är Ian Campbells ”Tales of
the Western Highlands” (1860—62), ett folkloristiskt
mästerverk. I våra dagar tryckas ett stort
antal böcker på gaeliska inom skilda ämnen,
några tidskr. utkomma regelbundet, och de
dagliga tidn. innehålla ofta spalter på gaeliska. —
Litt.: G. Calder, ”A Gaelic grammar” (1923); D.
Reid, ”A course of Gaelic grammar” (s.å.); D.
Maclean, ”The literature of the Scottish Gael”
(1916). N.Hr.
Högloftsstuga, se Sydgötiska huset.
Höglund, Carl Zeth Konstantin, politiker (f.
29/4 1884), medarbetare i ”Ny tid” 1904—05, red.
för ”Stormklockan” 1908—18, för ”Folkets
dagblad Politiken” 1919—
24, för ”Den nya
Politiken” 1924—25,
ekonomichef för
”Socialdemokraten” 1931, dess
chefred, och verkst.
dir. 1936—40,
finansborgarråd i
Stockholm sedan 1940.
Tidigt verksam inom det
första
socialdemokratiska ungdomsförbundet blev H. dess
omdiskuterade ordf. 1909.
Året dessförinnan
hade H. ingått i
socialdemokratiska partistyrelsen, vilken han därefter
tillhörde till 1911. H. ledde den
socialdemokratiska ungdomsrörelsen i stark opposition mot
partiet och dess ordf. Hjalmar Branting. Borgfreden
under 1 :a världskriget liksom samverkan med
liberalerna jämte partiets inställning till försvaret
föranledde H. att leda organiserandet av
Vänstersocialistiska partiet 1917. Kommunistiska partiet
bildades 1921 med H. som ordf, till 1924, då den
av H. ledda riktningen inom kommunistpartiet
bröt med Kommunistiska internationalen. H:s
försök att organisera ett oberoende
kommunistparti misslyckades, och 1926 återinträdde han i
socialdemokratiska partiet. Som led. av
partistyrelsen 1928—44, led. av A.k. 1915—17 och 1928
—40 samt ordf, i Stockholms arbetarkommun
1930—42 spelade H. en framträdande partipolitisk
roll, delvis kännetecknad av oppositionell
inställning mot partiledningen, särsk. i försvarsfrågan.
Efter 1940 så gott som uteslutande
kommunalpolitiskt verksam har H. kommit att inta en
ledande och omdiskuterad position i huvudstaden.
Hans skicklighet som talare och slagfärdig
debattör är obestridd, men denna egenskap har
samtidigt ofta försvårat ett friktionsfritt samarbete
med meningsmotståndare såväl inom som utom
det egna partiet. Hans utpräglade radikalism
förde honom tidigt i konflikt med samhället. Han
utgav vid socialdemokratiska ungdomsförbundets
kongress 1905 i samband med unionskrisen
manifestet ”Ned med vapnen”, som åsamkade honom
6 mån. fängelse. Vid en fredskongress 1915
gjordes uttalanden, som ledde till anklagelse för
högförräderi mot H. och fil. dr Erik Hedén samt red.
Ivan Oljelund. H. dömdes till 3 års straffarbete,
som av Högsta domstolen nedsattes till 1 års
fängelse. Förutom ett stort antal småskrifter och
övers, av socialistiska arbeten har H. utg. bl.a.
”Socialismens historia i dess huvuddrag” (3 bd,
— 13 —
— 14 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
