Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högstedt, Karl Henrik - Högstena - Högstift - Högström, Per - Högström-Löfberg, Elisabeth - Högstuga - Högsvenska - Högsäte - Högsäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖGSTENA
Karta över högsta marina gränsen med isobaser för
ung. var 50 :e m. Svart betecknar områden under
M. G., grått issjöar och större fornsjöar över M. G.
Efter E. Granlund.
visionssekr. 1911, häradshövding 1912,
vatten-rättsdomare 1918, justitieråd 1921, led. av
Lagrådet 1924—26 och president i Kammarrätten
1929—40. H. var led. och sekr. i vattenrätts- och
dikningslagkommittén från 1906, ordf, hos
sakkunniga för överarbetning av vattenlagen 1915.
H. har utg. ”Vattenlagen .. . samt lagen om
flottning” (1920, 2 uppl. 1923). K.
Högstena, socken i Gudhems hd i Västergötland,
Skaraborgs län, och församling i Dala, Borgunda
och Högstena pastorat i Falköpings kontrakt av
Skara stift, s. om Stenstorp; 11,31 km2, därav 11,30
land; 180 inv. (1949; 16 inv. pr km2). H. ligger
på Falbygdens kalkstensplatå och sträcker sig i
n.ö. upp på Plantaberget (el. Högstenaberget)
med höjder upp till 304 m ö.h. Åkern utgör 45%
av landarealen, skogsmarken 26%. I H. finnas
ett 10-tal gånggrifter el. rester av dylika. Kyrkan
har långhus och kor från 1100-talet (vapenhus
från 1907). Bland inventarierna märkes en
romansk dopfunt; klockstapel från 1700-talet och
gammalt sockenmagasin. — Sockennamnet, givet
efter kyrkbyn, skrevs 1300 jn Høsteen (avskrift),
1390 (i) Høstene. Som förled har ansetts ingå
hös, huvudskål, i ortnamn med bet. rundad
bergstopp el. höjd, el. möjl. gravkulle (jfr Hedenhös).
Efterleden är kanske ett kollektivt subst. stene,
(samling av) stenar. Namnets innebörd bleve
”stenarna på el. vid gravkullarna”. Se I.
Lundahl, ”Falbygdens by- och gårdnamn” (1927),
sid. 65 f. I.Mg;Er.
Högstift, se Stift 1).
Högström, Per, missionär (1714—84). H.
anställdes 1741 av Lappmarks ecklesiastikverk som
lappmissionär och blev 1742 kyrkoherde i
Gällivare. Under vidsträckta resor förvärvade han
ingående kännedom om Lappmarken och dess
befolkning, vilket kom till synes i hans ryktbara till
flera språk övers. ”Beskrifning öfver de till
Sveriges krona lydande lapmarker” (1747). I
lappmissionen gjorde H. betydande insatser, bl.a. genom
sina predikningar och den på lapska utg.
förklaringen till Luthers lilla katekes och sina 20 lapska
psalmer, som ingå i P. Fjellströms psalmbok. H.
var även verksam som naturvetenskaplig förf, och
deltog flitigt i politiken. — Litt.: S. Ödmann,
”Åminnelse-tal öfver ... P. H.” (1785). G.W.L.
Högström-Löfberg, Anna Elisabeth,
författarinna (1894—1940). Religiöst och socialt
intresserad gjorde sig H. till tolk för en
konservativ livssyn i sina av god människokunskap och
gedigen miljöskildring kännetecknade noveller och
romaner (”Det rätta ansiktet”, 1927,
”Studentkamrater”, 1928, ”Thomas Lyckhammers döttrar”,
1929, ”Den hårda rutan”, 1930, ”Två slags kärlek”,
s.å., ”Nära jorden”, 1931, ”Se men inte röra”,
1932, ”Söndagsbarnet”, s.å., ”Sjustjärnorna”, 1933,
”Solkatten”, s.å., ”Skuggornas arvinge”, 1934,
”Linden som höggs ned”, 1935, ”Murarna falla”,
1937, ”Att få förlåta”, 1938, ”Att få leva”,
1939) — G. 1915 m. lantbrukaren Gösta Löfberg. E.
Högstuga, se Ryggåsstuga.
Högsvenska, stundom om det svenska s.k.
riksspråket* i mots. till dial. el. finländsk svenska. Se
Svenska språket.
Högsäte (isl. ǫndvegi, från Olof Kyrres tid:
hásɶti), de förnämsta platserna i fornnordiska
boningshus. Mitt på bänken utmed den n. långväggen
hade husfadern sitt h. Därnäst i rang stod h. mitt
emot på s. långväggen, där den förnämste gästen
fick sitta. Framför varje h. stodo två
högsätesstolpar (isl. ǫndvegissúlur), prydda med utskurna
bilder av bl.a. gudar, under vilkas hägn man ställt
sig. Det var dylika, som heliga betraktade stolpar,
som vid utflyttningen till Island medtogos och
kastades i havet, när man närmade sig målet; där
de strandade, slog man ned sina bopålar. Efter
hand flyttades i kungssalen h. från långbänken till
gavelbänken, i Norge tidigast under senare
hälften av 1000-talet, och detta bruk spred sig
sedermera till övriga boningar och till andra nordiska
länder. E-H.
Högsäter, socken i Valbo hd i Dalsland,
Älvsborgs län, och församling i Högsäters, Järbo,
Rännelanda, Lerdals och Råggärds pastorat i V.
Dals kontrakt av Karlstads stift, v.s.v. om
Mel-lerud; 120,12 km2, därav 115,05 land; 1,585 inv.
(1949). H. har bygd i v., huvudsakl. i Valboåns
dalgång, och når i ö. upp på det skogklädda,
sjörika Kroppefjäll med höjder upp till 231 m ö.h.
Åkern utgör 25% av landarealen, skogsmarken
44%. I stationssamhället Högsäter (434 inv.
1946) vid statsbanelinjen Uddevalla—Bengtsfors
V. finnas provinsialläkare, apotek och
epidemisjukhus. I Tångelanda n. därom ligger häradets
tingshus. Egendom: N. Öxnäs (skogsegendom,
tillhörande Munkedals ab.). Av fornlämningar
finnas bl.a. ett 20-tal järnåldersgravar vid
Åkesäter. Kyrkan från 1902 är i gotisk stil. Gamla
kyrkan, delvis medeltida, revs 1909. — Namnet
— 27 —
— 28 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
