Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 14. Högbo - Johansen / 41-42 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höjdhopp - Höjdkarta - Höjdkurva - Höjdmätare - Höjdmätning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HÖJDMÄTNING

även använts med gott resultat, övriga stilar,
förutom den s.k. skolstilen el. snedhoppet
med nedhopp på pendelbenet, äro saxstilen
och den kaliforniska el. rullstilen. Vid
saxstilen sänker man kroppens tyngdpunkt genom
att fälla överlivet till vågplanet mer el. mindre
vinkelrät mot ribban. Vid rull- och dykstilen sker
motsv. sänkning genom att kroppen i det
närmaste parallell med ribban, i förra fallet med
sidan vänd mot ribban, i senare med framsidan mot
ribban, rullas över denna, resp, gör en dykning
nedåt med huvud och armar före. Ribban är
3-kantig med 3 cm sida samt vilar på ståndarnas
uppläggningsplattor (6 cm långa, 4 cm breda).
Höjden mätes lodrät från marken till lägsta
punkten på ribbans överkant. 3 försök äro tillåtna på
varje höjd. Den, som river ribban 3 gånger i
följd, får avbryta tävlingen. Vid lika resultat äro
följ, faktorer i tur och ordning avgörande: 1)
antalet h. för tagandet av sluthöjden, 2) antalet rivna
ribbor under hela tävlingen, 3) antalet hopp i
hela tävlingen. Först om ställningen ändock är
lika, sker omhopp. — H. utan anlopp (stående h.)
tillgår så, att man från stället utan att göra något
förhopp el. ens som förberedelse lyfta endera foten
från marken el. glida längs marken hoppar snett
uppåt över ribban. — Jfr Idrottsrekord.

Vid h. till häst är hindret minst 3 m brett,
något framåtlutande och försett med infångare.
Intill 170 cm höjes hindret undan för undan med
10, sedan med 5 cm. Vid lika höjd är antalet
misslyckade försök avgörande. O.Kgh.

Höjdkarta, se Avvägning, sp. 976, och Karta.

Höjdkurva, geod., se Avvägning, sp. 976.

Höjdmätare, instrument för bestämning av
luftfarkosters höjd över havet el. marken, se
Höjdmätning 2).

Höjdmätning. 1) Bestämning av höjdskillnaden
mellan två punkter el. nivåer, vanl. en punkts höjd
över havsytan (dennas tänkta fortsättning under
fastlandet) el. över annan horisontell
yta. För att bestämma höjden över
havet av t.ex. en bergstopp i det inre
av landet mäter man successiva
höjdskillnader mellan en serie punkter
med bergstoppen och en punkt i
havsytan som de båda ändpunkterna.
Metoder för h. äro avvägning*,
trigonometrisk h. och barometerhöjdmätning.
— Trigonometrisk h. Höjdskillnaden h
mellan A och B skall bestämmas (fig. 1).
Horisontella avståndet a förutsättes känt. Mätes
nu i t.ex. A den vinkel v, som syftlinjen AB
bildar med horisontalplanet, fås h = a • tg v.
Höjdvinkeln v mätes vanl. med teodolit. Står instrumentet
på höjden i över A och insyftas en signal på höjden
s över B (fig. 2), blir formeln: h = a • tgv + i—s.
överstiger a ett par hundra m, måste hänsyn tagas,
dels till jordens klotform, dels till atmosfärens
strålbrytning, varav den mätta
syftlinjen blir svagt buktad
uppåt. Dessa båda faktorer
tillsammans giva upphov till
en korrektionsterm
I-k
___ • a₂,
2r
där r är jordklotets radie

Fig. 1.

och k den s.k. refraktionsköefficienten. För
denna, som varierar med de atmosfäriska
förhållandena, användes vanl. medelvärdet k = 0,14.
Osäkerheten i k kan vid stora avstånd medföra
avsevärda fel. Avstånd större än 10 km bör ej
ifrågakomma. Trigonometrisk h. utföres i regel i
samband med triangelmätning, varav
horisontalavstånden erhållas. Metoden är den enda för
höjdbestämning av oåtkomliga punkter,
ss. en obestigbar bergstopp, en
tornspira, en pilotballong. — [-Barometerhöjdmätning.-]
{+Barometerhöjdmät-
ning.+} Med barometer mätes
lufttrycket. Är lufttrycket känt
på två olika höjder, kan
höjdskillnaden beräknas, om man känner
den lag, efter vilken lufttrycket avtager med höjden.
På höjden H i atmosfären är lufttrycket
(barometerståndet) b (fig. 3). Ökas H med en liten storhet
ΔH, minskas b med Δb. I luftskiktet av höjden
ΔH är luftens spec. v. σ och temp. t. Man har då:
Δb = c • σ • ΔH och enl. gasernas allmänna
tillståndslag: —––––- = C, där c, a och C äro
o (1 + af)

konstanter. Elimineras o, fås formeln: AHm~

7,900(1 + 0,003671) • —. Med = 1 fås den
stig-b

ning ΔH meter, som motsvarar en minskning
av barometerståndet b med 1 mm. Denna
stigning rör sig för vanliga lufttryck och temp.
mellan 10 och 12 m. Formeln gäller eg. för
små höjdskillnader AH. Den kan användas för
höjdskillnader upp till flera hundra m, om i st.f.
b införes b— . Är AH större, användes den
genom integration härledda barometerformeln:
AH_m = l8,400 (¹⁰log b₁-¹⁰logb<sub>2</sub)
(i + O,00367t).

Här är 3i barometerståndet på den lägre, bi på den
högre stationen. Vid noggranna mätningar
tillkomma korrektioner för luftens fuktighet m.m.
Som förutsättning gäller, att atmosfären är i
jämvikt med samma tryck överallt på samma
höjd-nivå. I verkligheten är det ej så. Avståndet
mellan stationerna bör därför ej vara för stort. Vanl.
utföres barometerhöjdmätning av e n observatör,
som med sitt instrument — i regel en
aneroidbarometer — förflyttar sig från ena stationen till
den andra. För lufttryckets ändring med tiden
korrigeras genom jämförelse med en på
närbelägen ort uppställd barograf.

Vid ett lands kartläggning användas alla tre
metoderna för h. Med den noggrannaste —
avvägning — erhålles en stomme av höjdbestämda
fix-punkter. På denna bygges vidare genom
trigonometrisk h. av triangelpunkter. Till dylika el.
direkt till fixpunkter anknytes
barometerhöjdmätningen, mindre noggrann men snabb och billig.
På svenska topografiska kartblad angivas
höjd-siffrorna, allteftersom de erhållits genom
avvägning, trigonometrisk h. el. barometerhöjdmätning,
med två, en el. ingen decimal av metern, vilket ger
en ungefärlig uppfattning om de olika metodernas
noggrannhet. Med ett tillräckligt antal
siffermässigt höjdbestämda utgångspunkter vidtager till
slut detaljhöjdmätning, som resulterar i ett
troget återgivande på kartan av terrängens
höjdförhållanden. För detaljhöjdmätning finnes en mängd

— 41 —

— 42 —

Fig. 2.

Fig. 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>