Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönssläktet, kamhöns - Hönsraser - Hönssnuva - Hönstavlan - Höns-Tores saga - Höns-tuberkulos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖNSSNUVA
ganska bred kropp, gles, tätt åtsittande fjäderdräkt,
enkel, upprättstående, hos hönan hängande kam,
rött ansikte och stora vita öronskivor. Färgen
är svart, vit el. gul. — De mycket spridda
amerikanska raserna förena ägg- och
köttproduktion. Plymouth rock är en stor, kraftig
ras med ganska djup, bred kropp, täml. rik
fjäderdräkt, liten, enkel, upprättstående kam, rött
ansikte och röda öronskivor. Hos den vanligaste
formen, grårandig Plymouth rock, äro fjädrarna
tvärbandade i mörkt och vitt. W y ando t te
är en medeltung, högrest ras med kort, bred kropp,
kort hals och liten kam, som över hjässan är
utbredd och försedd med vårtlika utskott och
bakåt löper ut i en spets, roskam. Fjäderdräkten är
rik med stor halskrage och rikt lår- och
gump-dun. Av de 10 färgvarieteterna är den rent vita
vanligast. Rhode island red är en ung,
högrest, medeltung ras med långsträckt, något
rektangulär kroppsform och medelstor, upprättstående
kam. Ansiktet och öronskivorna äro röda och
den täml. rika fjäderdräkten mahognyröd med
svarta stjärtpennor. — Även de engelska
raserna äro goda köttraser. Orpington är
en stor, tung ras med bred, rundad kroppsform,
vilken ytterligare markeras av den rika, lösa
fjäderdräkten. Kammen är liten, upprättstående,
ansiktet och öronskivorna röda, näbb och ben vita.
Dorking är en i Sverige ganska sällsynt, tung
ras med långsträckt kropp och två baktår. S u
s-s e x är en kraftig, högrest ras med enkel,
upprättstående kam, ansiktet och öronskivorna röda,
de kraftiga benen vita. Av färgvarieteterna är
ljus sussex, vars färgteckning liknar ljus
brah-ma, den vanligaste. — Av de franska
raserna, som i Sverige ha föga spridning, må
nämnas F a v e r o 11 e, en tung ras med bred
kropp, upprättstående kam och rik fjäderdräkt. De
delvis befjädrade benen äro försedda med dubbla
baktår. H o u d a n är en medeltung ras, utmärkt
av dubbel, hornformad kam samt av att huvudets
fjädrar bilda en tät luva, som tillsammans med de
täta fjädrarna på kinder och haka nästan helt
döljer huvudet. Fotterna ha 5 tår, varav 2 äro
riktade bakåt. Färgen är svart med vita fläckar på
ett flertal fjädrar. En annan med krontofs försedd
ras är de brabantska hönsen, kända
huvudsaki. för sitt fina kött. C r è v e-c æ u r s,
härstammande från en by med detta namn i dep. Oise,
är en högt uppskattad köttras men dålig värpare;
äggen äro stora med vit skalfärg. Rasen är
ömtålig för kall och fuktig väderlek. — De belgiska
bredahönsen, som i st.f. kam på huvudet ha
en med röd hud överdragen fördjupning, hållas
endast av kuriositetsintresse. — Tysklands många
raser, av vilka de flesta äro rena värpraser, ha
vanl. föga spridning utom hemlandets gränser.
Mera kända äro hamburgarna, som dock
delvis utformats i England. Det är en liten, elegant
ras med långsträckt kropp, stor roskam, vita
öronskivor, blyfärgade ben och mycket
regelbunden färgteckning. Silverfläckade, guldfläckade
samt svarta och vita färgvarieteter finnas. R
a-m e 1 s 1 o h e r är en medelstor ras med enkelkam,
vita öronskivor och blågrå ben. Färgen är vit el.
gul. Hos de egendomliga nakenhalsade s i e b e
n-bu r garna är den långa, blodröda halsen naken
Yokohamatupp.
ned till krävans mitt.
— Bland de holländska
raserna må nämnas
barnevelder, en ny
ras, som infördes till
Sverige 1922 och på gr.
av sin höga
värpför-måga fått en mycket
stor spridning. Det är
en medelstor ras med
kort, bred kropp, rik,
tätt sluten fjäderdräkt
och enkel,
upprättstående kam. Ansiktet och
öronskivorna äro röda,
näbb och ben gula,
hos hönan vanl. något
mörkfärgade på ytan.
Färgen varierar men är
vanl. svart med
brunröda teckningar. — De
japanska
yokohama-hönsen, vilkas
stjärtfjädrar äro mycket långa
och av vilka man i
Japan uppdragit en
särskild form,
”Fenixtup-parna”, hos vilka
stjärtfjädrarna kunna bli ända
till 2 m långa, äro liksom silkeshönsen och
de från Kina och Japan härstammande b a n t a
m-el. dvärghönsen lyxhöns. Numera finnas dock
dvärgraser av de flesta kulturraser. Hos de
japanska silkeshönsen är den vita
fjäderdräkten, som på huvudet bildar en huva, hårlik, i det
att fjädrarna äro mjuka och sakna hakar på
bistrålarna. Kam, haklappar, ben, hud och benhinna
äro svartvioletta. Baktån är dubbel. — Av
dvärghöns, som på sin höjd nå en vikt av 3ä kg, må
nämnas de regelbundet tecknade Sebright
bantam, de brokigt färgade och med befjädrade
tar-ser försedda Mille fleurs samt de
japanska dvärghönsen. En i Sydamerika
förekommande egendomlig ras, araucanas, är den
enda hönsras, som har blå ägg. En heterogen
grupp bland hönsraserna utgöra stridshönsen,
kraftiga, livliga djur med spenslig kropp, sluttande
rygglinje, tunn hals och höga, kraftiga ben. Hit
hör malajiska stridshönset, stort, med
naket, framskjutande bröstben, brett huvud, platt
kam och höga, gula ben. Ryskt är
orlovhön-s e t med kraftiga fjädrar på kinder och nacke,
engelska stridshönset är spensligt och
högbent med lång, kortbefjädrad hals, smal stjärt
och vanl. olivgröna ben, medan asilhönset från
Indien har kort, brett huvud, naket, blodrött
strup-parti, kort stjärt och korta ben. [H.BnJH.
Hönssnuva, se Hönssjukdomar.
Hönstavlan, se Pasch, Johan.
Höns-Tores saga (isl. Hænsa-pöris saga),
isländsk saga, uppkallad efter en av
huvudpersonerna, den rike men ringaktade Höns-Tore, som på
gr. av sin oginhet blev fiende med Blund-Kettil
och vållade, att denne innebrändes; följden blev
hämndeaktioner och nya tvister. Vissa av sagans
uppgifter, som kunna kontrolleras, äro felaktiga.
Höns-tuberkulos, -tyfus, se Hönssjukdomar.
— 63 —
— 64 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
