Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörberg, Pehr - Hörbiger, 1. Paul - Hörbiger, 2. Attila - Hörby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖRBIGER
under sin studietid i Växjö starkt intryck av
Schröders altartavla i stadens domkyrka. Dess
komposition i barock med ett mörkt
förgrunds-parti och ett ljusare mellanparti, där handlingen
tilldrar sig, blev av stor betydelse för H., som
genomgående använde denna komposition i sina
verk. Samma uppdelning av ytan i ljusa och
mörka partier återfann han hos Callot, vars
gravyrer han ingående studerade. Under sina olika
stockholmsvistelser kopierade H. Rembrandt efter
original och Rubens, Correggio och Tintoretto
efter gravyrer, vilka samtliga kommo att sätta
sin prägel på hans konstnärliga uttryckssätt. Bl.a.
studerade han och upptog från dem ett
suggererande ljusdunkel. H. står i fråga om
färgbehandlingen friare från sina barockförebilder och
närmare rokokons och sin egen tids konstnärer,
i sht Pilo. — Mot slutet av H:s liv avtog
inflytandet utifrån, och han närmade sig sin
utgångspunkt, den folkliga konsten, över huvud finns i
H:s produktion ständigt ett drag av ursprunglig
naivitet, som bl.a. de svenska naivisterna i vår
egen tid uppmärksammat och låtit sig inspireras
av. En speciell överton få H:s verk genom hans
enkla och innerliga religiositet. — H. gjorde
självbiografiska anteckningar av ett betydande
värde; en längre levnadsbeskrivning med
förteckning på hans altartavlor utgavs av Atterbom
1817. — Litt.: V. Bergsten, ”En konstnärsmonogr.
öfver P. H.” (1904): E. Wrangel, ”P. H.,
bondemålaren” (i ”Småländska kulturbilder”, 1925); B.
Cnattingius, ”P. H.” (1937). ESv.
HöPbiger. 1) Paul H., ungersk-österrikisk
skådespelare (f. 1894), studerade först medicin
och var under 1 :a världskriget kav.-officer i
österrikisk-ungerska armén. Sin teaterbana
började H. efter kriget i Reichenberg
(Tjeckoslovakien), var därefter 6 år engagerad vid
Deut-sches Theater 1’ Prag och 11 år hos Reinhardt
i Berlin. H. har filmat sedan 1927 men fick sitt
stora genombrott först med ”Wien dansar och
ler” (1931). Sin tid har H. därefter delat mellan
teater och film i Wien och Berlin samt
turnéverksamhet; bl.a. besökte han Stockholm 1948.
Den gemytliga wienhumorn och den folkliga
musikaliteten äga i H. en utomordentlig tolk.
I en rad typiska wienfilmer ha dessa
egenskaper kommit till uttryck, bl.a. ”Hela Wien dansar”,
”Wienerbarn”, ”1 valsens virvlar”, ”Muntra
kyparna i Wien”, ”Operett”, ”Dr Otts
dubbelgångare”, ”Sången om Wien” och ”Ängel med
basun”. Av filmer, inspelade i Berlin, märkas
”Tillbaka till hemmet”, ”Blåräven”, ”önskekonserten”
och ”Ett möte i natten”. B.Hgn.
2) Att ila H., den föregrs bror, skådespelare
(f. 1898), gjorde efter teaterutbildning sina första
lärospån på turnéer och har sedan varit
engagerad vid teatrar i Stuttgart, Brünn, Prag, Wien
och Berlin. Till filmen kom H. 1932 och har
blivit mycket uppskattad i filmer som ”Tunneln”,
”Gryning”, ”Premiär”, ”Under cirkuskupolen”,
”Nätter vid Donau”, ”Sen gryning”, ”Mina fyra
män”, ”Stormdrivna” och ”Ängel med basun”. —
G.m. skådespelerskan Paula Wessely. •
Hörby. 1) Landskommun i Frosta hd i
Malmöhus län, ö. om Ringsjön; 61,56 km2, därav 57,27
land; 1,854 inv. (I949L32 inv. pr km2). Hörby
Hörby, torget.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
församling (61,92 km2 land med 4,774 inv.),
som även omfattar H.2), bildar med Lyby ett
pastorat i Frosta kontrakt av Lunds stift. H.
sträcker sig från slättbygden vid ö. Ringsjön
österut upp i Linderödsåsens skogsbygd. Åkern
utgör 62% av landarealen, skogsmarken 15%.
Egendomar: Osbyholm*, Slagtofta och Karlsfält.
Torvfabrik. Om kyrkan se H.2). — Namnet,
givet efter kyrkbyn, nuv. H.2), skrevs redan 1381
in Hørby. Det är bildat till fda. hörgh, en
u-omljudd form av hargh, stenhop, stenaltare (jfr
Harg och Höör), och by, gård (se E. Hellquist,
”Svensk etymologisk ordbok”, 3 uppl. 1948, sid.
396). P.;Er.
2) Köping, omsluten av H.i), vid Hörbyån
och statsbanelinjen Kristianstad—Eslöv, c:a 4
km ö. om Ringsjön; 4,68 km2, därav 4,95 land
(46% åker och 9% skogsmark); 2,920 inv.
(1949). Om H. förs, se H.i). Som gammal
tings-och marknadsplats är H. av ålder ett centrum
för mell. Skåne. Det blev municipalsamhälle 1894
och köping 1900 med en landareal av 0,87 km2;
1937 utvidgades genom inkorporering från H 1)
arealen till den nuv., varvid folkmängden ökades
från 1,680 till 2,652. H. har lasarett och
epidemisjukhus, hem för kroniskt sjuka och vårdhetn
för lättskötta sinnessjuka, apotek, provinsialläkare
och distriktsveterinär, tingshus,
häradsskrivare-kontor och samrealskola. En byst av
författarinnan Victoria Benedictsson, utförd av J.
Frö-ding, uppsattes 1938. Sparbanken, Frosta
härads, är den största på den svenska landsbygden.
H. har månatlig kreatursmarknad (i sht
grisar). Bland industrier märkas slakteri (o. no
arb.), tillhörande Skånska
andelsslakteriförening-en, kappfabrik (o. 100 arb.), tillhörande ab. T.
B. Wiberg, valskvarn, bränneri, bryggeri,
plåtslageri och mindre möbelfabriker. I H.
utkommer tidn. ”Mellersta Skåne” (6 ggr i veckan).
Den ursprungliga, romanska kyrkan byggdes
under noo-talets förra del av Karl stenmästare,
varom den vackra sandstensportalen på
långhusets sydsida vittnar. En hårdhänt ombyggnad
företogs 1895, då byggnaden gjordes tvåskeppig
och i s.k. nygotik. Härvid bibehöllos i huvudsak
blott tornet (förut förändrat 1776) och
långhusets sydmur. Altaruppsatsen är daterad 1632 och
kan med säkerhet tillskrivas Statius Otto. Den
— 7i —
— 72 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
