Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörröd - Hörsel - Hörselben - Hörselblåsa - Hörselfrämjandet (Svenska föreningen för dövas väl) - Hörselgång - Hörselnerv - Hörselorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖRSEL
—58, varefter den senmedeltida kyrkan revs. Rikt
skulpterad sandstensdopfunt från förra delen av
1200-talet, altaruppsats från 1430 samt medeltida
klockor. — Namnet, givet efter kyrkbyn, skrevs
1145 Hethoryd (avskrift 1494). Efterleden är ryd,
röd, röjning, förleden är icke tolkad. — Litt.: A.
Hedwall, ”Boken om H.” (1922). P.;Er.
Hörsel. Svängningar av elastiska kroppar och
de härigenom uppkomna motsv. svängningarna i
luften, ljudvågorna, äro adekvata retningar för
vårt hörselorgan. Våra ljudförnimmelser kunna
uppdelas i tre grupper, knalljud, buller
och toner, av vilka den första arten uppstår
genom en plötslig luftstöt, den andra
representeras av en samling smärre knalljud och den sista
framkallas av regelbundna periodiska svängningar
hos den ljudande kroppen. Luftvågorna passera
yttre hörselgången, träffa den elastiska
trumhinnan, som bringas i vibration, och överföras genom
den i mellanörat belägna hörselbenskedjan till
in-nerörat (se Hörselorgan), där de påverka
sinnescellerna, varigenom en ljudförnimmelse utlöses.
Höjden av en ton betingas av dess svängningstal,
men icke alla toner kunna uppfattas av vårt öra.
Den nedre gränsen är i regel belägen vid o. 32,
någon gång ned till 16 svängningar, den övre vid o.
20,000 svängningar i sek. Med tilltagande ålder
avtar förmågan att uppfatta höga toner; vid
40-års åldern ligger gränsen uppåt vid 15,000, vid
50-års åldern vid c:a 13,000 svängningar i sek.
Känsligast är vårt öra för toner på några 1,ooo-tal
svängningar i sek. — Sjukliga förändringar i vårt
hörselorgan kunna alltefter lokalisationen ge
bestämda rubbningar i vår hörselförmåga, och
fastställandet av ev. inskränkning i uppfattningen av
vissa toner inom tonregistret utgör därför en
viktig del av en undersökning av ett sjukt öra och
kan giva värdefulla upplysningar om sjukdomens
art. Sålunda medföra sjukliga processer i den
ljudledande apparaten, trumhinna och mellanöra,
framför allt ett avtagande av förmågan att
uppfatta låga toner, under det att förändringar i den
nervösa apparaten, sinnesorgan, hörselnerv etc.,
i första hand föra med sig ett försvinnande av
de höga tonerna. Jfr Dövhet. — Den tidigare mest
omfattade teorien för hörselorganets funktion var
den helmholtzska resonansteorien.
Denna bygger på antagandet av en resonansapparat
i hinnsnäckan, lokaliserad till den s.k.
grundhinnan, som är uppbyggd av ett stort antal elastiska
trådar (hörselsträngar), vilka successivt tilltaga i
längd längs snäckvindlingarna. De olikstora
trådarna försättas i svängning av toner med motsv.
svängningstal, varvid de motsv. sinnescellerna retas.
Teorien har emellertid småningom alltmera
kritiserats, och andra teorier ha uppställts, av vilka
den modernaste grundar sig på antagandet av
uppkomsten av s.k. aktionsströmmar i den nervösa
apparaten vid en akustisk sinnesretning. T.Sg.
Psykol., om s.k. färgad h., se Audition
colo-rée; om orddövhet se Afasi; jfr vidare Gehör.
Hörselben, hammaren, städet och stigbygeln, se
Hörselorgan.
Hörselblåsa, anat., äldre, felaktig benämning på
statocyst, se Statiska organ.
Hörselfrämjandet, till 1947 benämnt
Svenska föreningen för dövas väl, är en
sammanslutning av hörselskadade och för deras
problem intresserade personer, grundad i
Stockholm 1921. Dess syfte är att hjälpa lomhörda
och döva att så vitt möjligt bli oberoende av
hörselnedsättningen samt att i övrigt befordra
deras intressen. Denna uppgift söker H. fylla
genom att sprida kunskap om öronsjukdomarnas
natur och följder samt de hjälpmedel, vilka stå
kroniskt hörselskadade till buds, genom att ge
sakkunnig vägledning vid utprovning av
hörapparater o.a. tekniska hjälpmedel, genom att
anordna kurser i labiologi samt arbeta för att
hörselskadade barn skola få den särskilda
undervisning de behöva. Genom föreningsliv,
bildnings-verksamhet m.m. söker H. bringa medl. en
lättnad i den isolering, som hörselnedsättningen ofta
leder till. — Gemensamt för hela riket ledes H:s
verksamhet av en centralstyrelse. Under denna
lyder föreningens apparatsamling och byrå i
Stockholm, som med stöd av statsanslag bl.a.
ombesörjer hörselundersökningar och utprovning av
hörapparater dels i Stockholm, dels i samarbete
med lokalföreningarna och lasarettens
öronav-delningar ute i landet genom
utprovnings-resor. — H. har över ett 20-tal lokalavd. på
skilda orter i landet, av vilka särsk. de större,
ss. avdelningarna i Stockholm, bedriva en
omfattande verksamhet. I regel åtnjuta lokalavd.
kommunala bidrag. — I Stockholm driver H.
sedan. 1925 Skolan för döva småbarn.
Till denna utgå anslag såväl från Staten som
från Stockholms stad. I skolan mottagas
lomhörda och döva barn i åldern 4—8 år. —
Riksorganisationen utger månadstidskr. ”Auris”,
Stock-holms-föreningen tidskr. ”Språkröret”. N.Mm.
Hörselgång, se Hörselorgan.
Hörselnerv, se Acusticus.
Hörselorgan, örat består av inneröra, som i
sig innesluter hörselmottagningsapparaten, samt
mellanöra och ytteröra, vilka båda äro
hjälpappa-rater i hörselns* tjänst. — Innerörat hos
människan består av en invecklat byggd, med
endo-lymfa* fylld säckbildning, hinnlabyrinten,
inlagrad i ett på samma sätt format hålrum i
tinningbenets klipputskott, benlabyrinten (fig.
1). Mellanrummet mellan ben- och hinnlabyrint,
Fig. 1. Snitt genom hörselorganet hos människan.
a öronmusslan, b yttre hörselgången, c trumhinnan, d
trumhålan, e hammaren, f städet, g stigbygeln, h örontrumpeten, i
snäckan, j båggångarna, k hörselnerven, l ansiktsnerven.
— 79 —
— 80 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
