Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höverö - Hövitsman, hövidsman - Hövre - Hövändare - Hövärde, -enhet - Höyanger - Höyen, Niels Laurits - Höyer, Cornelius - Höyer, Edgard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖVITSMAN
Höylandettapeten, v. hälften.
trä i två våningar. Godset har tillhört bl.a. ätterna
Sparre och Creutz. Sedan 1752 är det
fideikommiss inom ätten Fock; nuv. innehavare är major
H. Fock. — Namnet skrevs 1390 Høfrøne (sen
avskrift), 1405 i Høfrene. Senare leden är vin(i),
betesmark. Om namnet är ett ursprungligt
’Hæfrin, är förleden fvnord. hafr, bock; är
grundformen ‘Hyfrin, kan förleden vara fvnord. hyfri,
beteckning för del av en sele, el. en motsvarighet
till fhty. hovar, puckel. Gården ligger på en höjd.
Den moderna skrivningen är en uppsnyggning av
den genuina uttalsformen hövre. Se V. Jansson,
”De nordiska ortnamnen på -vin" (1949), sid.
74 f. P.;Er.
Hövitsman, hövidsman (trol. efter mlty.
hövetman), gammal titel med vidsträckt
användning, betecknade under medeltiden i allm.
befälhavare för en krigsstyrka men kunde därjämte
täcka även civila befogenheter, särsk. i fråga om
h. över rikets slott och län, och ange ledarskap
för en begränsad grupp, t.ex. en släkt. Ang.
rikshövitsman se d.o. Under den civila och
militära förvaltningens utveckling på 1500- och
1600-talen preciserades h.-titeln till att beteckna
kaptenen för en fänika fotfolk och kom
småningom ur bruk. — H. i NT (Matt. 8:5 ff., 27:54
med parallellställen, Apg. 10:1 ff. m.fl.)
motsvarar centurion*, romersk officer. E.Lö.;G.Bsm.
Hövre, bohusfiskarnas namn på arter av
krabb-släktet Hyas*.
Hövändare.
Hövändare, redskap, som vid framkörning över
det på marken för torkning liggande höet genom
upplyftning och bakåtkastning får detsamma att
ligga luckert, så att torkningen går snabbare. De
arbetande delarna, gafflarna, äro kopplade till en
vevaxel, varigenom de vid körning röra sig i er»
cirkelformig bana och kasta upp höet.
Hövärde, -enhet, lantbr., se Foderenhet.
Höyanger [hoi’-], industrisamhälle inne i
Höy-angerfjorden, sidofjord på nordsidan av
Sognefjor-den, Sogn og Fjordane fylke, Norge; 2,690 inv.
(1946). I H. ligger a/s Norsk aluminium company’s
anläggning för framställning av aluminium. H.
är det enda ställe i Norge, som har
framställning av metallisk aluminium ur bauxit (övriga
industrier förädla importerad aluminiumoxid).
Årsproduktion 8,500—9,000 t aluminium. Lokal
vattenkraft utnyttjas (c:a 40,000 kW).
Höyen [hoi’-], Niels Laurits Andreas, dansk
konsthistoriker (1798—1870), fördes genom sitt
historiska intresse över på studiet av gammal konst
och blev Danmarks förste egentlige konsthistoriker,
1829 prof, vid konstakad. och från 1856 innehavare
av en personlig docentur vid univ. Mest har H.
betytt genom de utomordentliga beskrivningar av
Danmarks äldre arkitektur, som han utarbetade
under sina täta resor genom landet. 3 bd
”Skrifter” utkommo efter hans död. — Litt: J. L. Ussing,
”N. L. H s Levned” (1872). G.S.
Höyer [hoi’-], C o r n e 1 i u s, dansk
miniatyrmålare (1741—1804), prof, och sekr. vid konstakad.
i Köpenhamn, på sin tid europeiskt ryktbar. H.
är representerad bl.a. i Nationalmuseum med 2
Gustav Hl-porträtt och 2 damporträtt
(Wican-derska samlingen) samt i Köpenhamn.
Höyer [höi’-], Silbert E d g a r d Louis Severin,
dansk dramatiker och jurist (1859—1942). H., som
blev jur. kand. 1883 och Overretssagförer 1886,
debuterade 1888 på Det kongelige Teater med
skådespelet ”Dristig vovet”, som följdes av en
lång rad underhållningsstycken med motiv ur
kö-penhamnskt folkliv, ss. ”Familien Jensen” (1897).
”Tante Cramers Testamente” (1904), ”Brödrene
Hansen” (1908), ”Niels Peter Svane” (1909) och
”Glas og Porcelæn” (1921).
— 91 —
— 92 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
