Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Identifiering - Identisk - Identitet - Identitetsbricka - Identitetsfilosofi - Identitetskort - Identitetslagen - Identitetspsykologi - Ideografi - Ideogram - Ideologi - Ideolys - Ideomotorisk handling - Ideoplastisk teckning - id est - Idestam-Almquist, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDESTAM-ALMQUIST
visuell bild av personen i fråga. På gr. av den
oerhörda träning, som metoden förutsatte för
att lämna resultat, har den emellertid aldrig
utövats i den omfattning, som Bertillon tänkte,
och den moderna signalementsläran är en långt
gående förkortning och förenkling av det
ursprungliga portrait parlé. Vad
kriminalantropo-metrien beträffar har den numera fullständigt
undanträngts av fingeravtrycke n*, vilka
erbjuda en lättare och säkrare väg till en
persons i. Härigenom har även den noggranna
beskrivningen av de särskilda kännetecknen
bortfallit. Denna omfattade ännu för några
årtionden sedan ofta hela överkroppen. Numera
inskränker man sig till en beskrivning av sådana
kännetecken, som kunna vara av betydelse för
spaningsändamål, ss. tatueringar på synliga
kroppsdelar. — Även fotografier ha stor
betydelse för i., när det gäller att identifiera en
person. Förutsättningar för fotografiets
användning förelågo först på 1870-talet efter
upptäckten av torrplåten. Den första
fotograferingsatel-jén för polisbruk öppnades 1872 vid
polisprefekturen i Paris av dåv. detektivchefen Macé. Enär
fotografierna emellertid måste klassificeras efter
förbrytarnas namn, som ofta voro falska, rönte
denna första fotografisamling föga framgång.
Bertillon upptog fotografiet som en del av sitt
identifieringssystem jämte kriminalantropometrien
och portrait parlé samt införde bruket att
fotografera förbrytare i profil och en face. Numera
utföras 3 fotografier, varav det 3:e i halvprofil
med hatt. Av vissa förbrytarkategorier, ss.
sed-lighetsförbrytare och butiksråttor, upptagas även
fotografier i helfigur. — En mängd olika förslag
till nya identifieringsmetoder ha vid olika
tidpunkter framkommit. Från praktisk synpunkt
synas emellertid fingeravtrycken, kompletterade
med fotografi och en kortfattad
signalementsbe-skrivning, erbjuda de största fördelarna. H.S.
Iden’tisk (mlat. iden’ticus), enahanda,
sammanfallande, (en och) samma. — Log. Begrepp äro
identiska, när de ha samma omfång, t.ex.
trevink-lig figur och tresidig figur; till sitt innehåll
däremot äro dessa begrepp ej identiska, då trevinklig
är något annat än tresidig. Ett begrepp måste
hållas identiskt med sig självt, detta är första lagen
för tänkande: identitetslagen, A = A.
Identiska omdömen har man kallat sådana som
”människan är människa”; Antisthenes ansåg inga
andra omdömen möjliga. Jfr Tankelag. H.L.
Identite’t (senlat. iden’titas), fullkomlig
överensstämmelse; log., se Identisk; matem., se Ekvation.
— Styrka sin i., bevisa, att man är den, som
man ger sig ut för att vara.
Identitetsbricka, krigsv., tilldelas
försvarsväsen-dets personal vid krigstjänstgöring att bäras i
kedja om halsen. På i. präglas
truppregistrerings-myndighetens beteckning, innehavarens
identitets-nummer samt blodgrupp.
Identitetsfilosofi. Spinozas världsåsikt — som
kallas parallellism med hänsyn till att det fysiska
och det psykiska skeendet tänkas beledsaga
varandra — kallas i. med hänsyn till att kroppsligt och
själsligt i grunden äro en och samma sak, uttryckt
på tvenne sätt. Termen begagnas särsk. om
Schel-lings tidigare filosofi, enk vilken natur och ande
stå emot varandra som polärt motsatta yttringar
av den absoluta identiteten, som han jämför med
indifferenspunkten i en magnet.
Identitetskort, se Postens identitetskort.
Identitetslagen, log., se Identisk och Tankelag.
Identitetspsykologi, den riktning inom
psykologien, som hävdar, att kropp och själ, ande och
materia endast äro två olika avspeglingar av
samma psykofysiskt neutrala enhet. Denna
åsiktsriktning kan återföras till Spinozas parallellism*.
Ett stort antal psykologer ha anslutit sig till
denna teori, som i modern tid funnit sitt
starkaste uttryck i personalismen* med W. Stern
som främste företrädare.
Ideografi’, se Bildskrift.
Ideogram’, bildskriftstecken, se Bildskrift.
Ideologi’ (till grek, ide’a, idé, och log’os, lära),
fil. Hos den franske filosofen Destutt de Tracy
dyker termen i. upp 1796 (i boktitel 1801) för att
beteckna en psykologisk och kunskapsteoretisk
undersökning av föreställningarna (les idées).
Napoleon I, som förargade sig över de Tracys o.a.
”ideologers” politiska kritik, började bruka i. som
beteckning för opraktiska, verklighetsfrämmande
åsikter i samhällsfrågor. Enl. Marx är i. den
juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga och
filosofiska ”överbyggnaden” på de ekonomiska
produktionsförhållandena såsom social
”underbyggnad”. I. blir sålunda varje åsikt, som
åtföljer tillhörigheten till en viss samhällsklass. Ofta
fattar man sambandet mellan klassintresse och i.
så, att i. är till för att dölja el. försköna de
verkliga intressena. Typiska ex. på ideologisk
propaganda av detta slag utgöra fascism, bolsjevism
och nationalsocialism. Men i den politiska debatten
har i. mer och mer kommit att betyda varje allmän
övertygelse och teori om samhället, som ger
uttryck åt el. är beroende av det sociala läge, vari
den som omfattar i. befinner sig. Utan
nedsättande biton talar man t.ex. om ”liberal i.”,
”konservativ i.”, ”småbrukarnas i.”, ”tjänstemännens
i.” o.s.v. Möjligheten av en objektiv
samhällskunskap av icke-ideologisk el. överideologisk art är
ett inom samtidens filosofi och socialvetenskap
livligt omdebatterat problem. — Litt.: M. Weber,
”Wirtschaft und Gesellschaft” (2 Aufl. 1925); K.
Mannheim, ”Ideologie und Utopie” (2 Aufl. 1930;
på eng. 1936; med bibliogr.); H. Tingsten,
”Idékritik” (1941); A. Nyman, ”Nazism, caesarism,
bolsjevism” (s-å.). E.Ån.
Ideoly^s (till grek, ide a, bild, och l^ein,
upplösa), psykol., upplösning av föreställningarna,
oftast att betrakta som ett symtom på schizofrent
sönderfall.
Ideomoto’risk handling, psyk., handling utlöst av
föreställning. De flesta handlingar bli
ideomoto-riska genom anknytning till talet, vars betydelser
bli utlösande moment för rörelsen (Janet).
Ideoplas’tisk teckning kallas i enlighet med den
tyske fysiologen Max Verworns terminologi den
icke längre omedelbara, utan reflekterande och ej
naturalistiska konsten hos primitiva förhistoriska
el. nu levande folk. Jfr Fysioplastisk teckning.
id est (lat.), det är, det vill säga. Förk. i. e.
Idestam-Almquist, Bengt, tidningsman,
filmman, författare (f. 9/o 1895), fil. kand, i Uppsala
1917, fil. lic. i konsthistoria 1921, anställd vid
— 125 —
— 126 —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
