Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idre - Idre revir - Idresjön - Idria - idriess, Ion Liewellyn - al-Idrisi, Muhammed asch-Scharif - Idrisider (edrisiter), dynasti - Idrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDRE REVIR
rika källområde samt landskapets högsta delar
med bl.a. Långfjället (med Storvätteshågna),
Nip-fjället och Städjan. Åker och äng utgöra
tillsammans knappt 0,4 % av landarealen,
skogsmarken 51 %. Med mindre än 0,8 inv. pr km2 är I.
Dalarnes glesast befolkade socken. Vid v.
ändan av den långsmala Idresjön i älvdalen ligger
kyrkbyn och handelsorten I d r e el. Idrebyn med
579 inv. (1946). Vid Grövelsjön* finns
turiststation. Kronoparker omfatta 1,762 km2.
Töf-singdalen i n.v. är sedan 1930 nationalpark (13,65
km2), ett område, representativt för Sveriges
sydligaste fjälltrakter. Stora skogsarealer
tillhöra trävarubolag. I. utbröts 1916 ur Särna som
särskild kommun. Den nuv. kyrkan av trä
byggdes 1933. — Namnet skrevs 1378 a Jdhre. Det
är trol. komparativen inre, fvnord. iöri, och avser
kanske urspr. nuv. Idresjöns läge längre in
mellan fjällen, räknat från Särnabygden (B.
Lin-dén). — Litt.: ”Särna-I. 300 år” (1945). P.;Er.
Idre revir, adress Särna, tillhör Gävle-Dala
distrikt och omfattar Idre sn av Kopparbergs län.
Areal (1948): 136,597 ha statsskogar, varav 83,488
ha produktiv skogsmark. Medelavverkning 1941—
45 116,853 m3 (1,40 m3 pr ha produktiv skogsmark).
Reviret är delat i 4 bevakningstrakter.
Idresjön, se Dalälven, sp. 962.
1’dria, stad i Jugoslavien; 5,199 inv. (1936; som
kommun 10,317). Berömda kvicksilvergruvor,
upptäckta 1490 och näst Almadén Europas största;
lämna främst cinnober. I. tillhörde till 1947
Italien men övergick i fredsfördraget s.å. i
Jugoslaviens ägo.
Idriess [i’dris], lon Liewellyn, australisk
författare (f. 1890). L, som utbildade sig till
gruvingenjör, har företagit en rad expeditioner,
till lands och till sjöss, för att utforska skilda
delar av Australien. Han deltog under 1 :a
världskriget i fälttågen på Gallipolihalvön, på Sinai och
i Palestina. Han har utnyttjat sina upplevelser
för en rad rese- och äventyrsskildringar, ss.
”Madmans island” (1926), ”Prospecting for
gold” (1931), ”Lasseter’s last ride” (s.å.; sv.
övers. ”Hodoo”, med förord av H. Nelson, 1934),
”Flynn of the Inland” (1932) ”The desert
co-lumn” (s.å.), ”Men of the jungle” (s.å.; sv.
övers. ”Australisk djungel”, 1938), ”Gold-dust
and ashes” (1933), ”The drums of Mer” (s.å.;
sv. övers. 1940), ”The yellow joss” (1934), ”Man
tracks” (1935) och ”Over the range” (1937).
”Must Australia fight?” (1939) är en politisk
skrift. E.
al-Idri’si (al-Idrisi), Muhammed a s c
h-S c h a r i f, arabisk geograf (1100—66). Efter
studier i Cördoba och långa resor slog han sig ned
vid normandkonungen Roger II :s hov i Palermo,
vilken han tillägnade sitt där 1154 fullbordade verk
Nu’zhat al-muschtäk (”Den längtandes
tillfredsställelse”), även kallat Kitäb Rudjär (”Rogers bok”),
medeltidens förnämsta geografiska arbete, format
som en beskrivning av den världskarta, en skiva av
silver, som han låtit förfärdiga.
Idrisi’der (e d r i s i t e r), arabisk dynasti i
Marocko (788—974), grundad av en ättling av kalifen
Ali, Idris ibn Abdallah. Hans son I d- :
ris II (793—838) grundläde 808 Fas (Fez), som
blev huvudstad i idrisidernas rike. Efter hans död 1
förföll deras välde och blev 974 ett byte för de
spanska umaijaderna.
Idrott (isl. iprött, sannol. av ett urgerm.
inöruh-ti-, verbalsubst. till ett verb inöreugan [full]göra,
utföra; grundbetydelsen sålunda ”gärning,
utförande”; jfr att fsv. ipræt betyder ”yrke,
hantverk”), kroppsövningar utan el. med redskap
enl. antikens el. fornnordiska förebilder,
varvid redskapet spelar en relativt underordnad roll.
Detta i mots. till förhållandet vid sporten,
där redskapet är det primära och människans
insats av mera ledande el. övervakande art.
Betecknande för i. är även, att den till skillnad från
gymnastiken strävar till ernåendet av
mätbara resultat el. till besegrandet av en medtävlare.
I. bör inriktas på karaktärens daning och
frammana beslutsamhet, djärvhet och dådlystnad, men
först och sist självbehärskning och ett ridderligt
sinne. I överförd bemärkelse talar man även om
i. på vetenskapens och konstens område (”vittra
idrotter”). Man har alltid i Sverige gjort en
bestämd åtskillnad mellan i. och gymnastik*, även
om man sedan länge i gymnastiken medtagit en
del prestationsövningar (tillämpningsövningar)
med fri form, vilka ha karaktär av i. och därför
även gå under benämningen idrottsliga övningar
(idrottsliga hopp, inomhusidrott m.m.). Man har
likaledes satt en någorlunda bestämd gräns
mellan i. och lek, i det den senare mera betraktats som
en förberedelse till i. Annorlunda är förhållandet
mellan begreppen i. och sport, vilka man icke på
samma sätt kunnat hålla isär, och den ovan
angivna, ganska naturliga definitionen har efter allt
att döma icke, som önskligt vore, kunnat
upprätthållas. Det förefaller, som om de båda
uttrycken numera, särsk. bland ungdomen och i
dagspressen, skulle användas utan åtskillnad, och ordet
sport synes mer och mer taga överhanden (dock
ej som benämning på den fria i.). — Från det
gamla Egypten vittna bl.a. bildserierna från
klippgravarna i Beni Hasan om att brottning, bollspel,
hopp o.a. idrottsövningar förekommo här redan
o. 1900 f.Kr., och reliefer, föreställande
brottnings-scener ha bevarats t.o.m. från en tidpunkt o. 2,600
år f.Kr. Förebilderna till den moderna i. finna vi
dock framför allt i det gamla Grekland. Det som
i Hellas benämndes gymnastik, sammanfaller i
stort sett med det vi nu kalla i. Där förekommo
kortdistanslöpningar på 1 och 2 stadionlängder (1
stad’ion = 192 m) samt uthållighetslöpningar på 7
—24 längder, längdhopp (med vikter som
hjälpmedel), diskuskastning (utan rundsvängning),
spjutkastning (med läderslinga för 1 å 2 fingrar),
brottning, boxning och en kombination av båda sistn.
{pankrafion}. Men även annan i. idkades, ss.
bollspel, bågskjutning, simning och rodd.
Gammal-greklands idrottsrörelse är den mest storslagna,
som historien känner; den ingick som ett led i
hela folkets livsåskådning och hade en religiös
betoning. Om i. i samma rationella bemärkelse
kan man ej tala i Norden. De prov på idrottsliga
färdigheter, som omtalas i våra fornnordiska
sagor el. t.ex. av Olaus Magnus, tyda likväl på
uppdriven skicklighet i vissa idrottsgrenar, ss.
bågskjutning, löpning, hopp, brottning och framför
allt simning (dykning) och vinteridrott.
Även om medeltiden i vissa avseenden kan
karak
— 135 —
— 136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
