Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottsanläggning - Idrottsplatser - Idrottshallar - Idrottsbladet - Idrottsdagar - Idrottsfrämjandet - Idrottsfunktionär - Idrottsförbund - Idrottsföreningen Kamraterna, IFK - Idrottsgymnastik - Idrottshall - Idrottshygien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDROTTSBLADET
anvisningar rörande anläggningar av idrottsplats
m.m. finnes sedan 1918 en av Riksidrottsförbundet
tillsatt idrottsplatskommitté.
Löparbanan på en idrottsplats bör
lämpligen ha en längd av 400 m med en rak upploppssida
av c:a 130 m med 7,50—5,50 m bredd (på övriga
sidor 7,20 el. smalare). Kurvorna läggas med
någon lutning inåt, och banan inramas på ytter- och
innersidorna med en rand av kantställda plankor
el. betonggjutningar, vars överkant ligger 5 cm
över banan. Hoppbanor läggas mellan
löparbanan och bollplanen, dels invid upploppssidan,
t.ex. för längd-, stav- och trestegshopp, dels vid
kortsidorna för höjdhopp och ev. andra hopp.
Kastbanorna kunna vanl. även få plats vid
kortsidorna med kastriktning in mot
fotbollsplanens mittdel, varvid anloppsbanan för spjut bör
vara minst 25 m lång och minst 5 m bred samt
kastringen för diskus placerad så, att den
kastande har högra sidan åt fotbollsmålet vid
utkastet. Vikt- och släggkastningen förlägges däremot
utanför kärnanläggningen. — Löpar- och
kastbanorna kunna vid gynnsam mark (grus) bestå
av 12—20 cm grov koksslagg samt därovanpå en
blandning av aska (60 °/o), mylla (30 °/o), mosand
(5 °/o) och stritt grus (5 °/o) till 10 å 12 cm höjd.
Vid lerhaltig grund fordras ett underlag av sten
på 15—30 cm. På platserna för kastringarna göres
ytblandningen av aska och brunlera. —
Hoppgroparna ha ett ytskikt av fin, jämnkornig sand
till 3 å 4 dm djup. För längd- och trestegshopp
nedgrävas 20 cm breda, 10 cm tjocka och minst
120 cm långa satsplankor på 1, resp. 10 m avstånd
från gropen. För stavhopp infälles framför
gropen en trälåda, avsmalnande och sluttande framåt,
för spjutkastning fastgöres en 7 cm bred, minst
3,66 m lång bräda vinkelrät mot anloppsbanan.
b) Idrottshallarna i Sverige äro uppförda
huvudsaki. med tanke på inomhushandboll men kunna
dessutom användas till tennis, badminton,
gymnastik, brottning, boxning och vissa idrottsliga hopp.
Planmåtten hålla sig därför kring 40X20 m. I
utlandet, framför allt i USA, Tyskland och England,
finnas betydligt större idrottshallar, där, utom de
i svenska hallar utövade idrottsgrenarna, även
förekomma fri idrott av olika slag, cykelåkning samt
t.o.m. ishockey och konståkning på skridsko (på
konstfrusna banor). Till
idrottshallar kunna även
räknas sådana, som
endast äro konstruerade för
en viss idrott; de
benämnas dock oftast simhallar,
tennishallar o.s.v. O.Kgh.
Idrottsbladet, över
hela landet spridd
idrotts-tidn.; grundlädes 1910;
utkommer i Stockholm
med vanl. 3 nr i
veckan. Red. sedan 1915 är
Torsten Tegnér (”T.
T.”).
Idrottsdagar, se
Friluftsdagar.
Idrottsfrämjandet, se
Sveriges centralförening
för idrottens främjande.
Idrottsfunktionär, se Tävlingsfunktionär.
Idrottsförbund, se Svenska idrottsförbundet och
Internationella idrottsförbundet.
Idrottsföreningen Kamraterna, IFK, bildades
1895 urspr. som en skolidrottssammanslutning,
vilken snart svällde ut till ett idrottsförbund
med talrika kretsar och som 1903 (1904)
uppgick i Riksidrottsförbundet. Många
idrottsföreningar i Sverige med namnet IFK (Stockholms-,
Göteborgs-, Norrköpings-, Malmö-Kamraterna etc.)
äro kvarlevor av de gamla ”kretsarna”. Den gamla
idrottsdräkten, vit tröja med blå stjärna samt blå
byxor, användes fortfarande.
Idrottsgymnastik, gymnastik, som bedrives av
idrottsman huvudsaki. under den del av året, då
tävlingar i idrott ej förekomma. I. består dels av
en allsidig konditionsträning, som avser
uthållighet, smidighet och kraft, dels av specialträning
för uppövandet av de för en viss idrottsgren
nödvändiga egenskaperna (t.ex. styrka, snabbhet el.
rörlighet i en viss kroppsdel el. viss led).
Idrottshall, se Idrottsanläggning.
Idrottshygien. I första hand gälla allmänna
hälsoregler för sund livsföring. Kosten bör vara
enkel och rejäl; rikligt med mjölk, frukt och
grönsaker. Vid stark svettning med saltförlust
är mjölk att föredra framför vatten. Tillräcklig
sömn med dess återuppbyggande verkan på
kroppens organ är ett oeftergivligt villkor. Praktiska,
tillräckligt varma idrottskläder äro önskvärda.
Njutningsmedel, som skada konditionen, böra
undvikas. Vid hård träning böra åtgärderna
skärpas. Större måltider före en tävling äro av
ondo. Vid överträning faller kroppsvikten under
den ordinarie träningsvikten, och pulsstegring
både i vila och arbete kan registreras.
Vilopauser måste då inskjutas. Kolhydratrik föda, ss.
sockervatten och honung, användes som lätt
mobiliserbar energikälla före mera påfrestande
ansträngningar. Särsk. måste beaktas, att
ungdom i ålder 14—18 år bör bedriva idrott i
lekform och ej pressas för hårt; personer över 40
år böra iaktta måtta med kroppsövningar och
undergå läkarundersökning av kroppsstatus (jfr
Idrottsskador). Till slut måste varnas för att
idrotten kan medföra oriktig inställning till livs-
— 139 —
— 140 —
Planskiss till en medelstor svensk idrottsplats, uppgjord av Riksidrottslörbundets
idrottsplatskommitté.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
