Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idun (veckotidning) - Iduna - Iduns tryckeri ab. - Idus (Id.) - Idus - Idvatten - Idyll - Idö - i. e. - I.E. - IEC - I ena bot - IEV - If - IFAP - IFF - Iffland, August Wilhelm - Ifigenia - Ifikles - Ifikrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IFIKRATES
karaktär av kvinnoorgan och litterär tidskr.
moderniserat I. i fråga om innehåll och typografisk
utformning. — Veckotidn. ”Hvar 8 dag” uppgick
i I. 1932. E.
Idu’na, tidskrift, se Götiska förbundet.
Iduns tryckeri ab., grundades i Stockholm 1893
av F. Hellberg, erhöll 1897 titeln kungl.
hovboktryckeri; 1903 förvärvade P. A. Norstedt & söner
aktiemajoriteten; numera anslutet till Esselte. I.
driver huvudsaki. affärstryckeri med
kortregistersystem som specialitet.
Idus, förk. Id., i den romerska kalendern den
I3:e dagen i alla mån., utom i mars, maj, juli och
okt. (minnesordet milmo), där den är den 15 :e.
Idus, fisksläkte, se Mörtsläktet.
Idvatten, dets. som bakström*.
Idyll’ (av grek. eidyWion, liten bild), kortare
episk dikt, skildrande lantliga, sorglösa
livsmiljöer. Den antika i:s motivkrets sammanfaller med
herdediktens*. I Grekland odlades i. av
Theokri-tos, Bion och Moschos, i Rom av Vergilius. Som
antik genre imiterades den flitigt av renässansen
och fransk-klassicismen; särsk. fruktbar jordmån
fann den under rokokodecennierna. 1700-talets
tongivande idylldiktare var schweizaren S. Gessner*.
Under detta årh. förändrades i:s karaktär genom
inflytande från den landskapsbeskrivande dikten.
Den antikimiterande herdeapparaten ersattes av
samtida lantlivsskildring. Till denna
nyorientering gav Herder den teoretiska motiveringen. Särsk.
uppskattad blev prästgårdsskildringen, som i J. H.
Voss’ ”Luise” fick ett tongivande mönster. I
Goe-thes ”Hermann und Dorothea” växer i. ut till ett
större epos. Sin naturliga prosaavlösare har i.
funnit i den moderna bonde- och bynovellen. På
svenska ha i. diktats av bl.a. fru Lenngren,
Franzén och Runeberg. G.Am.
Idö, lotsplats i Smålands skärgård, 9 km s.ö.
om Västervik.
i. e., förk. av lat. id est, det är, d.v.s.
I.E., förk. för immunitetsenhet och för
internationell enhet (hormon-, vitaminenhet).
IEC, förk. för International Electrotechnical
Commission (se Standardisering).
I ena bot, jur., ålderdomligt uttryck, förr använt
vid bestämmande av sammanlagda bestraffningen
för en för flera brottsliga handlingar (s.k.
realkon-kurrens) till olika, ännu ej avtjänta straff dömd
person. De olika straffen skulle därvid enl. vissa
regler ofta minskas el. till sin art förvandlas.
IEV, förk. för Internationale Eislaufvereinigung
(se Skridskoåkning).
If’, liten klippö 3 km utanför Marseille,
Frankrike. I. befästes av Frans I och har senare
använts som statsfängelse, C h å t e a u dT f, bekant
genom Dumas d.ä:s roman ”Greven av Monte
Cristo”.
IFAP, förk. för International Federation of
Agricultural Producers.
IFF, förk. för Internationella
försoningsför-bundet.
Iffland [-t], August Wilhelm, tysk
skådespelare, teaterledare och dramatisk författare
(1759—1814). L var 1777—79 anställd vid
hovteatern i Gotha, 1779—96
vid nationalteatern i
Mannheim, från 1792
också som konstnärlig
ledare och från 1796
som dir. för
hovteatern i Berlin. I.
räknas jämte de något
äldre K. Ekhof och F.
L. Schröder som den
moderna tyska
scenkonstens grundlägga-re. Hans fält som
skådespelare var det
borgerliga dramat och
komedien, där hans
mänskliga och naturliga framställning satte sin
prägel på en hel epok och där han också som
dramatisk förf, firade triumfer, bl.a. med
”Ver-brechen aus Ehrsucht” (1784), ”Die Jäger” (1785)
och ”Die Hagestolzen” (1791). Men även i det
högre dramat bländade I. genom teknisk virtuositet
sin samtid, bl.a. som Kung Lear. Han var den förste
Franz Moor i ”Rövarbandet” (1782). G.Kg.
Ifigeni’a (grek. Ifigen’eia), grek, myt., dotter till
Agamemnon och Klytaimestra. Då den grekiska
flottan mot Troja, som samlats i Aulis i Beotien,
kvarhölls av vindstilla, förklarade siaren Kalchas,
att flottan kunde avsegla, först sedan Artemis’ vrede
mot Agamemnon blidkats genom att I. offrades
till gudinnan. Då offret skulle verkställas,
räddades I. av Artemis själv, som satte en hind i
hennes ställe och bortförde henne till taurierna
på Krim, där hon blev gudinnans prästinna med
uppgift att åt denna offra alla till trakten anlända
skeppsbrutna. Vid ett sådant tillfälle återfann I.
sin bror Orestes, som kommit för att hämta den
tauriska Artemis’ bild, och flydde med denne och
bilden till Grekland. — I.-sagan har behandlats
av bl.a. Euripides*, Racine (”Iphigénie”) och
Goethe (”Iphigenie auf Tauris”) samt i två
operor av Gluck (”Iphigénie en Aulide” och
”Iphigénie en Tauride”). I den antika konsten äro
framställningar med motiv från I.-sagan vanliga.
Mest bekant är en marmorgrupp från 4:e årh.
f.Kr. i Glyptoteket i Köpenhamn, föreställande
I. med Artemis och hinden. Även i nyare
europeisk konst har I.-motivet behandlats, t.ex. av
A. Feuerbach. [W.NJK.H.
1’fikles, grek, myt., tvillingbror till Herakles*.
Ifi’krates (grek. Ifikrat’es), atensk fältherre,
frejdad genom insatser till lands och sjöss i flera
av Atens krig under förra hälften av 300-talet
— 153 —-
— 154 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
