Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iglar - Iglau - Iglesias - Iglesias, Posse Pablo - Iglesias, Ignasi - Igloo el. iglu - Ignaberga - ab. Ignaberga kalksten - Ignatiibönor - Ignatios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IGLAU
bel, och k ä k i g 1 a r, GnathobdelVae, utan snabel
men med 3-tandade käkar i svalget. Till den
senare ordn. höra blodigeln* och hästigeln*. En
primitiv form är borstigeln*. O.Cn.
Tglau, stad i Tjeckoslovakien, se Jihlava.
Igle’sias, stad på s.v. Sardinien, nära kusten;
13,860 inv. (1936; som kommun 21,720).
Biskopssäte. Bly- och zinkgruvor.
Igle’sias, Posse Pablo, spansk
socialdemokratisk politiker (1850—1925). Urspr. typograf
anslöt sig L till den 1868 bildade spanska avd. av
Internationalen. Inom denna intog han en
marxistisk ståndpunkt, och i samma anda redigerade
han den från 1886 utg. tidn. ”Socialista”. L, som
länge var socialisternas obestridde ledare, invaldes
i cortes 1910. Efter i:a världskriget bekämpades
han av vänsterriktningen inom partiet, tills denna
1921 bildade ett kommunistiskt parti.
Igle’sias, I g n a s i, katalansk dramaturg (1871
—1928). I:s förstlingsverk ”L’Escorsö”
(”Skorpionen”, 1889) erinrar om Ibsens individualism. I ett
30-tal följ, dramer har I. i sht behandlat sociala
problem i starkt naturalistisk och pessimistisk
anda, ss. ”Els vells” (”De gamle”, 1903), ”Les
garces” (”Skatorna”, 1905). I sv. övers, finnes
”Lladres” (”Rövare” i K. A. Hagberg, ”Moderna
trubadurer”, 1917).
Pgloo el. i g 1 u, av snöblock uppförd,
kupol-formad vinterhydda med låg ingång; urspr. enda
vinterbostad hos centraleskimåerna och, i viss
mån, hos Labradors eskimåer (se d.o., sp. 975). På
n.v. Grönland och i n. Alaska användes i. endast
vid vinterfärder. — Under senare år har vid
fjällfärder i Sverige en typ av i. börjat användas. Dessa
hyddor, vanl. manshöga och med o. 2 skidstavars
invändig diam., erbjuda ett gott skydd vid hårt
väder, kunna av 3 personer uppföras på 1 V2—2 tim
och kräva icke någon annan utrustning än
snöspade och snökniv. Temperaturen i en i. håller sig
vid stark kyla något över o°, varför
förfrysnings-risken är ringa. G.Lm;Bj.
Ignaberga, socken i V. Göinge hd i
Kristianstads län och församling i Vankiva och
Ignaberga pastorat i V. Göinge kontrakt av Lunds
stift, s.ö. om Hässleholm; 29,0 km2, därav 28,89
land; 781 inv. (1949; 27 inv. pr km2). S.v.
hälften ligger på Nävlingeåsen, den n.ö. tillhör
Kristianstadsslättens innersta flik. Åkern utgör
43 % av landarealen, skogsmarken 39 °/o. Om
kalkindustrien se ab. Ignaberga kalksten. Bland
fornminnen märkas kummel, offerstenar och resta
stenar. Sedan den nya kyrkan av tegel i
”nygotik” blivit färdig 1887, övergavs den lilla
romanska gråstenskyrkan från slutet av noo-talet
och utsattes för den mest barbariska
vandalisering. 1925—28 restaurerades den emellertid på
ett föredömligt sätt och begagnas nu sommartid,
altaruppsats från 1721. — Namnet, givet efter
kyrkbyn, skrevs o. 1222 i ecnabiarghum. Förra
leden är ett adj. eken, utvecklat till igen,
ekbe-vuxen; senare leden är plur. av biærgh, biform
till berg (se J. Sahlgren i ”Namn och bygd”,
1939, sid. 165). P.;Er.
ab. Ignaberga kalksten äger kalkbrott och fabrik
i Ignaberga sn, Kristianstads län, tillverkar
jordbruks- och murkalk, kalk för tekniska ändamål
samt rå och huggen byggnadssten. Den brutna
bergarten är en vit kalksten, tillhörande
kritsyste-met, skalgruskalk (se Skåne, geologi). Bolaget
bildades 1914; aktiekapital 750,000 kr,
tillverkningsvärde pr år 0,6 mkr, omslutning c:a 1 mkr; 50
arbetare. — Kalkbrytning har här försiggått sedan
tidig medeltid; Linné beskriver i sin ”Skånska
resa” ett flertal underjordiska kalkstensbrott. I
dessa upphörde brytningen i slutet av 1880-talet,
och endast ett, i Tykarp, strax s.v. om Ignaberga
by, är fortfarande tillgängligt. Det har en yta
av c:a 5,500 m2, varav dock pelarnas bottenytor
torde uppta 15—20%. — Litt.: K. A. Grönwall,
”N.ö. Skånes kaolin- och kritbildningar” (i SGU,
ser. C, nr 261, 1914). K.A.G.
Igna’tiibönor, fab’a Igna’tii (semen Ignatii), fröna
av Strych’nos Ignatii, en klättrande buske, inhemsk
på Filippinerna. De innehålla 1,5—2,8 °/o stryknin
och 0,5—-1,5 ®/o brucin och äro sålunda starkt
giftiga. I. hade förr medicinsk användning men
ersättes nu av rävkakan.
Igna’tios (lat. Igna’tius), biskop av Antiokia i
Syrien, en av de ”apostoliska fäderna”, martyr i
Rom, trol. i slutet av kejsar Trajanus’ regering
(98—-117). Till den utomkanoniska urkristna
litteraturen höra 15 s.k. Ignatiosbrev (jfr Apostoliska
fäder), vilkas äkthet och olika ed. utgjort ett
invecklat litteraturhistoriskt problem. 7 av dem (till
den urkristna församlingen i Mindre Asien och
Rom samt till biskop Polykarpus i Smyrna) anses
äkta och skrivna av I. på färden till martyriet i
Rom. De utgöra en viktig källa för kännedomen
om den urkristna församlingens tro, kult och
författning (ämbetet, särsk. det monarkiska
episko-patet betonas); vidare finnas biografiska notiser
om L och för första gången benämningen ”ka-
Uppförande av igloo på n.v. Grönland.
— 163 —
— 164 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
