Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Igorkvädet - Igoroter - Iguana, Iguanidae - Iguanodon - Iguassú, Rio (Iguazú) - Igumen - Iguvium - I handom - von Ihering, Rudolf - Ihlen, 1. Nils - Ihlen, 2. Christian - Ihmels, Ludwig - Ihre, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IGOROTER
Den av igoroter bebodda delen av Bontoc på n. Luzon.
1500-talet, gick förlorad vid Moskvas brand 1812
men hade hunnit utgivas i tryck 1800. En kopia,
funnen bland Katarina II:s papper, utgavs 1864.
Estetiskt och historiskt är dikten av ofantlig
betydelse genom den enastående bild, den ger av
fornrysk konstdiktning; bl.a. visar den anknytning
till nordisk skaldepoesi. — Litteraturen om I. är
stor (på ryska av Potebnja, V. Miller, Barsov
m.fl.). En god ed. med utförlig kommentar (på
lillryska) av Peretc (1926). Sv. övers, av A. Jensen
i ”Rysk kulturhistoria”, 1 (1908). Agr.
Igoroter [-rå’-], benämning på flera infödda
huvudjägarstammar, b o n t o k m.fl., som höra till
ett äldre malajiskt folkskikt, på n. Luzon,
Filippinerna. De odla ris på terrasser, driva även
boskapsskötsel och äro splittrade i bysamhällen.
— Litt.: A. E. Jenks, ”The Bontoc Igorot” (1905).
Igua’na, Igua’nidae, 200I., se Leguaner.
Igua’nodon, släkte av ordn. skräcködlor, vars
fossila skelettdelar och fotspår träffats särsk. i v.
Europas wealden (se d.o., Bernissart och Fossila
spår). I. var en till kroppsställningen
kängurulik-nande växtätare med litet huvud, tänder i flera
rader och kraftiga bakre extremiteter med 3 tår. Två
arter äro kända, av vilka den största blev c:a 10
m lång.
Iguassü [igQaso’], Rio I. (I g u a z ü), flod i s.
Brasilien, v.-biflod till Paranå och i sitt nedersta
lopp gränsflod mellan Brasilien och Argentina;
c:a 1,300 km lång. I. upprinner nära Atlanten i
trakten av Curityba och bildar 13 km ovanför
mynningen de 52 m höga Iguassüfallen.
Igu’men (ry.; grek. hegum’enos, nygrek. igum’enos
el. i gum’en, ledare), abbot i grekisk-katolska kloster.
Iguv’ium, antikens namn på Gubbio.
I handom, rättshist., se Hand 2).
von Ihering, Rudolf, rättslärd, se von Jhering.
ihk, tekn., förk. för indikerad hästkraft (se
Hästkraft).
Ihlen. 1) Nils Claus L, norsk politiker (1855
—1925), industriledare från Romerike, tillhörde
1906—09 stortinget, där han 1908 anslöt sig till
den s.k. konsoliderade vänstern, var 1908—10
arbetsminister och 1913—20 utrikesminister i G.
Knudsens ministärer.
2) Christian L, norsk teolog (f. 1868),
teol. dr 1906, prof, i systematisk teologi vid
Oslo univ. 1906—38. L, som företräder en
moderat konservativ teologi (”nykonservativ”), är
sedan 1918 ordf, för den norska israelsmissionen.
Av I:s skrifter märkas ”Hovedpunkter ang. de
protestantiske principers stilling i det möderne
aandsliv” (1905), ”Den kristne tro” (2 bd, 1927
—46) och ”Den norske israelsmisjons historie i
hundre år. 1844—1944” (1947).
Ihmels [i’-], L u d w i g, tysk teolog
(1858—-1933), prof, i Erlangen 1898, i Leipzig 1902, ordf, i
Allgemeine evangelisch-lutherische Konferenz 1907.
Då biskopsämbetet återupprättades i Sachsen 1922,
blev I. dess förste innehavare (Landesbischof).
Hans huvudarbete är ”Die christliche
Wahrheits-gewissheit” (1901, 3 Aufl. 1914). En -festskrift
med bibliogr., ”Das Erbe Luthers”, utkom 1928.
Självbiogr. i ”Die Religionswissenschaft der
Ge-genwart in Selbstdarstellungen”, 1 (1925).
Ihre, adlig ätt, stammande från Eire gård i
Elinghems (sedan Hangvars) sn, Gotland. I.l),
■ son till den lärde och stridbare teol. prof, i Lund,
— 167 —
— 168 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
