Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ihre, 1. Johan - Ihre, 2. Albrecht - Ihre, 3. Johan - Ihrfors, Erik - Ihrmark, Axel - IHS - Ihwaner - Ii - IIB - Iisalmi - Iittala - IJ, Het - Ijander, Esaias Manusueti - Ijar - Ijasu, Lejd - Ijca - IJmuiden - Ijo - Ijolit, ijolitfamiljen - IJssel, IJsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IHRFORS
nornas ålder framställer åsikten, att runorna på
sin höjd gå tillbaka till 500-talet e.Kr. — Samma
andas barn är hans på svenska skrivna ”Bref till
Sven Lagerbring rörande then isländska Edda”
(1772), där han avskaffade den s.k. fornjoterska
ätten i svensk historia och klarlade Snorre-Eddans
karaktär av lärobok i poetik. — Av hans övriga
fåtaliga arbeten på svenska bör nämnas ”Utkast
til föreläsningar öfwer swenska språket” (1745),
som väsentligen tjänar praktiska syften,
överhuvudtaget var I. livligt intresserad även av
praktiska språkfrågor, ss. ortografi, språkriktighet och
språkrenhet. Såväl härigenom som genom sin
nyktra och sunda kritiska inställning är I. en god
spn av sitt årh. Hans handskriftliga kvarlåtenskap
förvaras i Uppsala univ.-bibl. — Litt: E. af
Sotberg i ”Vitterhetsacad:s handl.”, 4 (1783); G.
Stjernström och J. Sverdrup i ”Nord, tidskr.”, resp.
1880 och 1920. E.No.
2) Albrecht Elof I., den föreg:s sonson,
från 1843 friherre, ämbetsman (1797—1877),
kabi-nettssekr. 1831, tf. hovkansler 1838—40,
ecklesiastikminister 1840, tf. chef för Utrikesdep. 1840
—42, utrikesstatsminister 1842—48.
3) Bengt Johan Albrecht L, den föreg:s
brorsons son, officer, jordbrukare, plantskolägare (f.
24/s 1867). officersexamen 1889, aktiv officer 1895—
1901 samt reservofficer 1901—07 och 1914—17. I.
äger och brukar godset Ekebyhov på Ekerön i
Mälaren. Ett särskilt intresse har I. ägnat
fruktodlingen, men även inom jord- och skogsbruket har
han i många avseenden varit en föregångsman.
Sedan 1917 drives på egendomen en plantskola, där
betydande mängder frukt- och prydnadsträd samt
bär- och prydnadsbuskar förökas och försäljas. I.
har ägnat stort intresse åt materialets härdighet
och prövat olika, framför allt finska sorter, vilka
haft betydelse särsk. för n. Sverige. I. har i den c:a
50 ha stora parken anlagt ett arboretum, vilket
varit av betydelse för bedömandet av olika lignosers
härdighet i stockholmstrakten. I. har tagit aktiv
del i det kommunala livet i sin hemort. Cr.
Ihrfors, Erik, fornforskare (1846—1929),
privatlärd, slutl. 1900—18 e.o. amanuens vid
Vadstena landsarkiv. I. hopbragte under livslångt
arkiv- och fältarbete en saml. beskrivningar över
mellansvenska kyrkor och deras inventarier,
vilken nu i 34 vol., därav 21 behandlande
Östergötland, förvaras i Vitterhetsakad:s arkiv.
Ihrmark, Karl Axel, präst (f. 16/9 1871), teol.
kand, i Uppsala 1897, teol. hedersdr 1927, sekr.
(missionsdirektor) hos Svenska kyrkans
mis-sionsstyrelse och red. för dess missionstidn. 1906
—13, kyrkoherde i Norrbärke 1913—42,
kontraktsprost 1928—41. I. har flera gånger anlitats
i kommittéer för ecklesiastika ärenden. Bland
hans skrifter märkas ”Bilder ur missionshistorien”
(1907, 2 uppl. 1916; jämte A. Karlgren), ”Den
religiösa förkunnelsens gestaltning i denna tid”
(1925). [E.LtnJK.Gw.
IHS, förk. för lat. In hoc signo vinces.
Ihwa’ner, se Ikwaner.
Ii, finska namnet på Ijo.
IIB, förk. för Institut International de
bibliogra-phie (se Dokumentation).
lisalmi [i’s-], stad och kommun i Finland, se
Idensalmi.
littala [i’t-], glasbruk i Kalvola kommun i
Ta-vastehus län, Finland, grundat 1881, tillverkar
tekniskt glas samt hushålls- och medicinglas o.s.v.;
c:a 380 arbetare; tillhör Ahlströmkoncernen.
IJ [€i], Het I J, vik av IJsselmeer vid
Amsterdam (se d.o., sp. 884 och 887).
Ijan’der, Esaias Mansueti, präst, se
Fell-man 1).
Ijar, i judiska kalendern namn på 2:a mån.,
närmast motsv. maj.
Ijas’u, Lejd, kejsare av Etiopien, se Lidj
Jasu.
Ijca, indianstam på Sierra Nevada de Santa
Marta, Colombia, Sydamerika. De bo på en höjd
av i allm. 2,000 m och tala chibcha-dial. De ha
bevarat många intressanta kulturdrag trots spansk
mission och annan kontakt med vita.
Huvudnäring är jordbruket. I. odla en mängd inhemska
el. införda växter på olika nivåer ö.h. De ha även
hästar och boskap, som också finnes förvildad
uppe i fjällen, men utnyttja föga dessa utom oxen,
vilken användes som packdjur. I. bära långt hår
och dräkt av i huvudsak gammalindianskt snitt.
Hårets avskärande gäller som skymligt straff.
Hemindustrien blomstrar ännu, särsk. den textila.
Keramiken är ett privilegium för medicinmännen.
Dessa ha stor makt och måste tillkallas vid
allehanda familjetilldragelser, bota sjuka, inviga hus
m.m. I hemlighet uppföra i. alltjämt dansfester,
varvid de iföra sig särskilda dräkter. Danserna
ledas av den främste medicinmannen. Stammen
styres i verkligheten alltjämt av medicinmännens
råd, ehuru man är underkastad colombianska
regeringen. — Litt.: G. Bolinder, ”Ijcaindianernas
kultur” (1918), ”Die Indianer der tropischen
Schneegebirge” (1925). G.Br.
IJmuiden [éi’moidan], fiskehamn i prov.
Noord-Holland, Nederländerna, vid Nordsjön; 1,170 inv.
(1927). Ändpunkt för Nordsjökanalen. I var under
2:a världskriget bas för tyska motortorpedbåtar
och utsattes därför för häftiga allierade
flygangrepp.
Ijo, fi. Ii, kommun i Uleåborgs län, Finland,
vid kusten av Bottniska viken; 565 km2, 5,448 inv.
(1946; 10 inv. pr km2). Åkern upptar 20 km2
(4% av arealen), skogsmarken 314 km2. I
kommunen finnas flera stora sågar och en livligt
anlitad exporthamn för trävaror. Kyrkan är
uppförd av trä 1694. Finsk samskola.
Ijoli’t, ijolitfamiljen, petrogr., till
alka-libergarterna hörande bergartsfamilj,
karakteriserad av nefelin som dominerande felsiskt mineral,
en fältspathalt (ortoklas el. albit) mindre än 10 °/o
av nefelinhalten, växlande halt av alkalipyroxener,
alkalihornblände och biotit samt accessoriskt
kan-krinit, apatit, titanit, melanit och kalcit. Bland
bergarter, tillhörande denna familj, må nämnas
u r t i t, som till mer än 75 % består av nefelin,
monmouthit, hornbländeurtit, i j o 1 i t i
inskränkt mening med ung. lika mängd nefelin och
mafiska mineral, m e 11 e i g i t, i vilken de
ma-fiska mineralen (särsk. ägirinaugit) dominera.
Bergarter av dessa slag förekomma bl.a. i
Kuu-samo i Finland, vid Umptek på Kolahalvön, på
Alnö vid Sundsvall och vid Fen i Sydnorge. E.Nn.
IJssel [éi’sal], I J s e 1, en av Rhens
utloppsar-mar, lämnar Rhen s.ö. om staden Arnhem,
myn
— 171 —
— 172 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
