Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IJssel, IJsel - Ijsselboskap - IJsselmeer, IJselmer - Ijuhy - I-järn - IK - Ikaalinen - I-Kabod (Ochabod, Icabod) - Ikalis - Ikarios - Ikariska havet - Ikaros - Ikat - Ikigait - IKL, Fosterländska folkrörelsen - Ikon - Ikonen, Lauri Ilmari - Ikonion - Ikonodul - Ikonografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IKONOGRAFI
nar efter 146 km långt och segelbart lopp i
Zui-derzee.
Ijsselboskap [éi’sal-] (Maas-Rhen-Ijssel-rasen),
nötkreatursras, se Nötkreatur.
IJsselmeer, IJselmer [efsalmer], i
Nederländerna, se Zuiderzee.
Ijuhy, av Örebro missionsförening 1914
upptagen missionsstation i Rio Grande do Sul,
Brasilien, nära S. Angelo, järnvägslinjen S. Angelo—
Santa Maria.
I-järn, tekn., se Profilstål.
IK, psykol., förk. för intelligenskvot (se
Intelligensmätning).
Ikaalinen [ikk’a-], köping och kommun i
Finland, se Ikalis.
I-Kabod [-bå’ö] (Ichabod, Icabod) (eg.
utan härlighet), enl. Bibeln (1 Sam. 4:21) namn på
en son, som Pinehas hustru födde. I sorg över
Israels nederlag kallade hon gossen I. och sade:
”Härligheten är borta från Israel”. I. nyttjas som
sorgerop i Frödings dikt ”1 bönehuset” (1894).
1’kalis, fi. Ikaalinen. 1) Köping i
Äbo-Björne-borgs län, Finland, vid Kyrösjärvi n.v. om
Tammerfors: 0,3 km2, 434 inv. (1948), finsktalande. I.
erhöll köpingsrättigheter 1858. Finskt samlyceum.
2) Kommun i Åbo-Björneborgs län, Finland,
omger I.i); 753 km2; 10,438 inv. (1947; 14 inv.
pr km2), finsktalande. Akern upptar 113 km2 (15%
av arealen), skogsmarken 540 km2.
Ikar’ios, grek, myt., far till Erigone. Av
Diony-sos förlänad vinstocken som gåva lärde I. atenarna
dess bruk men dödades av dem. Erigone, ledd
av hunden Maira, fann I:s grav och tog sig här
av daga, varpå alla tre försattes bland stjärnorna
(Jungfrun, Sirius och Bootes el. Arcturus). — Bild
å pl. vid Dionysos.
Ika’riska havet (se Daidalos), forntida namn
på s.ö. delen av Egeiska havet.
Tkaros, grek, myt., se Daidalos.
Ikat (malajiska, band) betecknar en på
Ostindiska öarna och i angränsande delar av Asiens
fastland förekommande textil färgningsmetod,
varvid garnet partiellt täckes med bast, blad el.
vax, så att vissa delar framträda ofärgade, vilka
genom procedurens upprepande kunna ges
varierande kulör. Samma teknik tillämpas också
direkt på väven (jfr Bandantryck).
Ikigait [-gäi’t], se Herjolfsnæs.
IKL, förk. för fi. Isänmaallinen kansanliike,
Fosterländska folkrörelsen, bildades 1931
av Lapporörelsens finska anhängare och kunde
fortsätta verksamheten, efter det att den
ursprungliga organisationen hade upplösts på gr. av
Mänt-sälä-upproret 1932. I. agiterade mot partiväsendet
men fördömde officiellt Lapporörelsens
våldsmetoder. I. deltog i riksdagsvalen, till en början i
förbund med Finska samlingspartiet men senare
självständigt, och skaffade sig flera egna
tidningsorgan, bland vilka det viktigaste var ”Ajan
suun-ta”. En omfattande propaganda bedrevs även
bland skolungdom. Till skillnad från
Lapporörel-sen, som hade varit neutral i språkfrågan, var I.
utpräglat äktfinsk och stod under starkt
inflytande av Akademiska karelska sällskapet. Den
bekämpade över huvud taget häftigt allt, som den
icke ansåg fosterländskt. Genom radikala
ekono
miska programpunkter med viss antikapitalistisk
spets försökte rörelsen värva nya anhängare, dels
bland t.ex. nödställda jordbrukare, dels från den
politiska vänstern. Efter hand tog den alltmer
intryck av de fascistiska och nationalsocialistiska
rörelserna. Den berördes vid avslöjandet av den
närstående organisationen Sinimustats samröre
med det estländska Frihetskämparnas förbunds
kupplaner i dec. 1935. Vid de allmänna valen följ,
år förde I. en intensiv kampanj men lyckades blott
öka sina riksdagsmandat från 13 till 14. Ganska
oväntat och utan att I. just då hade uppträtt särsk.
provocerande, utfärdade regeringen Cajander i nov.
1938 förbud mot rörelsen, vilken betecknades som
statsfientlig, och lät samtidigt förbjuda
utgivningen av dess tidningar och tidskrifter. Riksdagen
godkände dessa åtgärder, men vid den
obligatoriska domstolsprövningen förklarade sig Helsingfors’
rådhusrätt 1939 icke kunna fastställa förbudet mot
vare sig I. el. pressorganen. Därefter upptog
stats-åklagaren genast ny process mot rörelsen, men
efter finsk-ryska vinterkriget inställde
myndigheterna aktionen i juli 1940. I. omfattade ivrigt
revanschtanken samt de storfinska strävandena i
början av det 1941 inledda nya kriget och
upplöstes 1944 enl. art. 21 i vapenstilleståndsavtalet med
Sovjetunionen. S.Br.
Ikon [-å’n] (grek. eiko’n, bild), beteckning för de
inom grekisk-katolska kyrkan förekommande
kult-bilderna (i skulptur el. måleri) av Kristus, Jungfru
Maria el. helgon. Jfr Ikonostas och Ryssland,
konst. — Bild se sp. 175.
Ik’onen, Lauri 11 m a r i, finländsk
tonsättare (f. 1888), fil. mag., studerade komposition i
Berlin och Paris 1910—13, redigerade ”Suomen
musiikkilehti” 1923—29 och grundade 1928
”Teos-to”. I. har komponerat 5 symfonier m.fl.
orkesterkompositioner, 1 stråkkvartett o.a.
kammarmusikverk, kompositioner för violin och klaver
samt solo- och körsånger.
Ikon’ion, antikt namn på Konya.
Ikonodu’l (till grek. eiko’n, bild, och dulos,
tjänare), bilddyrkare (se Bildstrid). Jfr Ikonoklast.
Ikonografi’ (till grek. eiko’n, bild, och grafein,
beskriva), (i k o n o 1 o g i), vetenskapen om
innehållet i konstverket, har främst betydelse för
konsthistorien som historisk disciplin. I.
sysselsätter sig dels med att tolka innehåll av
komplicerad el. för modern tid oförståelig art (ss.
mytologiska och legendariska ämnen), dels att följa ett
tema el. bildmotiv genom olika epoker (ss.
Madonnabilden, Heliga tre konungar, dödsdansen i
medeltida konst, djuret i konsten, benställningar,
handgester etc.). Särsk. på det religionshistoriska
området har den ikonografiska forskningen givit
upphov till en omfattande litteratur, som utom
nämnda ämnen behandlar helgonbilderna,
helgonens attribut, kristlig symbolik m.m. Inom i.
falla även konsthistoriska specialområden, ss.
landskapsbilden och porträttet, när ämnet kommer i
första rummet och det konstnärliga utförandet
först i andra. För den konstvetenskapliga
före-målsforskningen har i:s metod betydelse, när
objekten på gr. av sin tematiska gestaltning kunna
tillskrivas bestämda konstnärer el. skolor. I vidare
mening får i. problemhistorisk och sociologisk
innebörd. K.E.S.
— 173 —
— 174 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
